2010/06/15

MONA OCH MOBILISERINGEN...


Det är ju lätt att dra sina slutsatser efter de ändlösa orgierna i opinionsundersökande - valet den 19 september kommer att bli ohyggligt jämnt, lika ohyggligt spännande. Just nu har vi som vill se att Alliansen får ytterligare fyra år på sig att bygga ett bättre Sverige medvind i ryggen, just nu ser det hyfsat bra ut men vem vet vad som väntar om några dagar, om någon vecka eller dagarna innan valdagen. Nyheter kan "ploppa upp" som vänder upp och ner på tillvaron för de som idag sitter och tror sig ha sett hela skeendet framför sig.

Oavsett var vi landar så handlar valet i mångt och mycket om att mobilisera de redan trogna väljarna, kärnväljarna - de som kroniskt alltid stoppar ner samma valsedlar i sina kuvert. Att mobilisera dessa är A och O för att överhuvudtaget ha en chans att vinna valet. Ett jämnt val borde borga för att dessa kärnväljare lämnar soffan därhän och med trötta steg tar sig till vallokalen för att fullgöra sin demokratiska plikt - men gäller det folk som betraktar sig som kärnväljare men som samtidigt absolut inte vill "sin" ledare som statsminister?

I den situation befinner sig faktiskt våra huvudmotståndare i sosseriet här och nu. De har en ledare som alla kunde leva med men som få ville ha, en kvinna vid rodret bara för att det minsann var dags för en kvinna oavsett om folk hade förtroende för kvinnan eller inte. Återigen slår skrämmande och obehagliga siffror i sossarnas ansikte, siffror som visar att inte ens de egna i någon större utsträckning känner för att ha fru Sahlin som statsminister. Hur lätt är det då att mobilisera väljarna? Hur jagar man upp någon, som förvisso betraktar sig som sosse, från sofflocket när han eller hon inte vill se Mona i det där hörnrummet på Rosenbad...?

Jag har faktiskt känslor, jag förstår att det måste kännas för jävligt för Mona att möta dessa siffror i media varenda gång frågorna ställs - att känna sig oönskad, att förstå att partifolket är precis lika skeptiska som de som inte är sossar. Det är riktigt synd om Mona, men när det handlar om vem som skall vinna valet kan vi inte lägga in "tycka-synd-om"-perspektivet. Det måste vara en person som folket vill se där, som för en politik som folket har förtroende för och som kan leda landet både när solen skiner eller regnet vräker ner. Folket tror inte att Mona grejar det, inte ens hennes egna tror det om henne - hur lätt är det då att mobilisera fotfolket, valarbetarna och väljarna...?

Svaret får vi sent på kvällen den 19 september. Antingen så är hon en överlevare av groteska dimensioner eller så ser vi då slutet på en lång politisk karriär som kröntes med en historisk valförlust.

Länkar: SvD, GP, DN, Expr, AB
Bloggar: Kent

4 kommentarer:

brodeur sa...

Inte så konstigt, vi röstar på parti i Sverige inte på person. lite lustigt att gp drar så stora växlar på mp tantens 6 %, det är mindre än hennes egen väljarkår så vad är det för märkvärdigt när de rödgrönas kandidat nr 1 har lågt förtroende.

Samma gäller Fredrik, fast åt andra hållet. Alla alliansväljare vet att det blir Freddie då är det liksom ingen ide att säga Björklund.

Fredrik sa...

Jo du, min namne. Det som ev. finns att tillägga, kommer i min blogg.
Senast igår träffade jag en person "som aldrig röstat borgerligt", men som nu överväger göra det...mycket pga av Mona, men inte bara.
Det gäller att vi lyckas mobilisera dessa att välja rätt sida, likväl som att vi mobiliserar våra egna, som du så väl uttrycker det. Inge röst är mindre värd än någon annan, det är det fina i kråksången.
När det gäller min väns trevande förklaringar om varför han tänkte skifta läger, kan man nog skriva en mindre roman om detta (om man hade tid...) intressant.
En annan person i denna församling, klart vänster, sade sig vara beredd att kryssa mig i kommunalvalet...för (S) är så struliga...känns som en komplimang må jag säga. Huruvida det är möjligt att plocka över denna person även på riksbasis får framtiden utvisa...tänker inte ge upp, det är tre månader kvar. :-)

http://fredrik.vartsollentuna.se

Krassman sa...

@Antonsson
Tröttnar du aldrig på att fokusera så mycket och lyfta fram saker om Mona Sahlin hela tiden? Skall sätta mig och räkna hur många inlägg du skrivit under din tid som bloggare och se hur många som innehåller Mona i rubriken. Skall bli spännande, eller hur? Eller du kanske har siffran redan?

Tokmoderaten sa...

Jo, Krassman - det både känns och är tjatigt. Riktigt jobbigt faktiskt...

Men nu är det ju oftast så att jag nappar på någon nyhet i gammelmedia när jag skriver, och de skriver ju lika ofta som underteckad och på samma nedlåtande sätt. Eller tycker du att det traditionella nyhetsflödet om Mona Sahlin skiljer sig från mitt hackande?