DEN VÄRDEFULLASTE AV HELGDAGAR

Den trogna läsaren av den här bloggen har väl knappast undgått att lägga märke till att jag är förälskad i en karg, vindpinad men så oändligt vacker ö-grupp i Sydatlanten - Falklandsöarna. En plats på jorden där naturen är orörd, där befolkningen är genomtrevlig mot dig - såtillvida du inte är en "Argie" som börjar vråla "Las Malvinas son Argentinas" redan vid ankomsten - och där man sedan 1833 byggt ett samhälle som överlevt trots väder, vind och ovänner.

Den här måndagen, den 14 juni, firas Liberation Day på Falklandsöarna. I dag är det 28 år sedan den vita flaggan hissades över den lilla huvudstaden Port Stanley, som argentinarna under sin ockupation döpte om till Puerto Argentino. Lite drygt två och en halv månad av ockupation tog slut just den 14 juni när numerärt underlägsna britter bankade på Port Stanleys stadsportar efter ett kort, blodigt men framgångsrikt fälttåg. Den 14 juni firar man på Falklandsöarna, det är den värdefullaste av helgdagar för alla de som har valt att leva sina liv med vinden som vän.

Man kan tjafsa rätt mycket om vem som egentligen äger rätten att kalla Falklandsöarna för sitt territorium. Britterna var där först, fransmännen kom strax efter, fransmännen gav sin bosättning Port Louis till spanjorerna - en gåva som Argentina ansåg sig ärva när landet bröt sig loss från kolonialmakten. Under några år så fanns Argentina på plats i Port Louis, också omdöpt men till Puerto Soledad - men Argentina visade inga som helst intentioner att använda öarna till något annat än ett gigantiskt Alcatraz. Det var argentinska soldater i rollen som fångvaktare, det var argentinska straff-fångar som var den argentinska befolkningen...

År 1833 jagades dessa argentinare bort av först amerikaner, sedan av britterna - som tog tillbaka det som var deras sedan upptäkten av den obefolkade ö-gruppen. Sedan 1833 har britterna, bortsett från de där 2,5 månaderna då Argentina ockuperade öarna, drivit Falklandsöarna framåt. Nu borras det, trots gediget morrande från Argentina, efter olja i vattnen utanför Falklandsöarna, turismen växer för varje år och fiskerinäringen är grundstenen i den starka ekonomi som gör att Stanley, före detta Port Stanley, är att betrakta som Sydamerikas motsvarighet till någon oljestinn och rik gulfstat.

Jag har varit på Falklandsöarna några gånger, och känner platsen som mitt andra hem. Jag älskar Falklandsöarna, jag älskar dess folk och jag hyser all respekt för deras vilja att fortsätta leva i fred och frihet. Just i dag firar de, allihopa, att de faktiskt får leva i fred och frihet trots att det finns ett stort grannland som vill något helt annat...

Mina tankar idag är hos alla mina vänner i Sydatlanten som jag längtar tillbaka till nu och för alltid. Jag kommer tillbaka, det är inte ofta jag kärar ner mig i en plats - men där nere i Sydatlanten ligger min kärlek och formas av vind och vågor. I dag är det den värdefullaste av helgdagar, det är Liberation Day.