Om jag igår kväll satt på kammaren och skämdes över MUF-ordförande Wykmans plågsamma enögdhet så blev jag på ett betydligt bättre humör när utrikesminister Carl Bildts storhet strålade ut från TV-skärmen. Två personer ur samma parti, där en har landat helt fel och den andra helt fel - vi är ju ett stort parti nuförtiden...
När Fredrik Reinfeldt för lite mer än tre och halvt år sedan var det två ministerutnämningar som värmde lite extra, det var Bildts utrikesministerpost och det var Odenbergs försvarsministerdito. Men medan Odenberg lämnade sin post i förtid av fullt förståeliga skäl så är Bildt kvar, och som han är kvar! Det är när det börjar blåsa som Bildts erfarenheter kommer landet Sverige till godo, det är när övergrepp sker på internationellt vatten som Bildts patos blir övertydligt.
Jag är en stor vän av staten Israel, och jag vet att det är en vänskap jag delar med både Bildt och Wykman. Men medan Wykman styr in sin vänskap på helt fel spår så bryr sig Bildt på ett helt annat sätt. På samma sätt som Bildt bryr sig vill även jag bry mig...
Ponera att paret Niklas och Carl tar en promenad med sin adopterade son Abraham, en lugn och trevlig vandring med en överspänd son som har visat sig ha bristande impulskontroll. Helt plötsligt kastar sig Abraham över en man som "provocerar" Abraham. Niklas står och jublar medan Abraham inför fler och fler vittnen pucklar på "provokatören". Vittnena ser med förtvivlan på hur Abraham brukar övervåld, och snabbt skaffar sig ovänner bland tidigare vänner - men Niklas är så enögd att han aldrig någonsin kan se hur sonen Abraham gör fel eller tar fel beslut.
Carl, tredje hjulet i promenadgänget, blir däremot upprörd över sonen Abrahams tilltag och läxar upp Abraham på barsk halländska - "Bara för att du är min son kan jag inte se på när du gör fel. Det är bättre att jag berättar vad du gjorde för fel, och vad du borde ha gjort istället. Våld löser aldrig några problem, de skapar desto fler. Jag bryr mig ju om dig, jag vill dig allt väl men det betyder ju inte att jag inte kan låta dig bete dig hursomhelst. Jag älskar ju dig och vill dig allt gott, men kravlöshet och fri uppfostran tror jag inte alls på..."
Vem fostrar en bångstyrig son med bristande impulskontroll bäst? Den som stryker medhårs och alltid håller med - eller den som är rak, ärlig och bryr sig genom att ställa krav på social kompetens, vett och etikett och allmänt hyfs? Jag vet vad jag tror, att en bortskämd illbatting som vägrar att erkänna sina egna fel kommer ännu mer ur kurs när det finns andra i umgänget som av missriktad välvilja väljer enögdhetens väg.
Dagens Israel förtjänar allt stöd man kan få för sin rätt att få leva i fred och frihet, utan hot från galna grannar - men det innebär inte att man kan bete sig hursomhelst utan att få höra sanningen från de som är deras vänner. Dagens Palestina förtjänar också allt stöd man kan få för att få bilda sin stat, en stat som accepterar att Israel är ett grannland man måste kunna leva i harmoni med, ett Palestina där hatet måste överges. Det är en jobbig ekvation att lösa, men det måste ju trots allt vara möjligt - eller är allt en naiv dröm...?
Inlägg
2 kommentarer:
Jag är också moderat. Visserligen är det snart val och Moderaterna (som ju nuförtiden vill vara ett mittenparti) har ju inget att vinna på att positionera sig i Palestina-Israel-frågan. Men jag tycker det är uppfriskande att höra Wykmans kritik mot Ship to Gaza. Nej, han kanske inte ligger helt rätt i sin "bias" mot Israelvänlighet. Men dom som bara moraliserar mot Israel ligger lika mycket fel. Och det är ungefär 99% av ledande politiker. Nu öppnade ju Wykman upp för en debatt iallafall.
Är det inte dags för din superhjälte att ta hand om......
.......Dawit Isaak?
Det är väldigt tyst om den "tysta diplomatin".
Här på den här bloggen nämns en del andra saker det är väldigt tyst om:
Aspects of hypocrisy
Skicka en kommentar