På min arbetsplats jobbar jag med antal charmerande tjejer med rötterna från Chile. När jag är ute efter att provocera och retas brukar jag påtala att deras f.d. president, Augusto Pinochet, faktiskt räddade Chile undan kommunismen... Det brukar vara sådär lagom populärt, även om de också förstår att det är bevis på min något sjuka humor att säga så. Självklart tycker jag inte att det är OK när militären avsätter en demokratiskt vald president med våld och startar en våg av terror mot alla oliktänkande.
Under min resa till Falklandsöarna i mars så besökte jag även Chile och Santiago. Att med egna ögon se platsen där Allende stupade, Monedapalatset, kändes nästan overkligt. Chile av i dag är en välfungerande demokrati med Latinamerikas högsta levnadsstandard. I de kvarter av Santiago där jag rörde mig och bodde, Las Condes, Vitacura och Providencia, var levnadsstandarden precis lika god som i Stockholm. Santiago var en stad där jag mötte framtidstro, stolthet och vänlighet...
Precis lika ofta mötte jag faktiskt folk som tyckte att just det jag skojar om med mina kollegor, att Pinochet faktiskt räddade landet. Salvador Allendes kärvänliga förhållande med bland annat Che Guevara skrämde många som inte delade världsrevolutionens ideologi... Eftersom jag gärna diskuterar politik och historia så kom dessa frågor upp på baren eller puben. Mitt intryck är att man är splittrade i sin syn på historien i Chile, även om de "Pinochet-fientliga" var i en hyfsat stor majoritet...
Nu gör den nya demokratin upp med den gamla diktaturen. Gott så... Gamla torterare, militärer och poliser ansvariga för ett enormt lidande under Juntans tid ställs nu till ansvar för sina handlingar. Jag hoppas bara att demokratin i Chile är så stark och välfungerande att man orkar med denna uppgörelse med sitt förflutna utan att för den skull splittra landet i två fraktioner. Två fraktioner som defintivt läser sin historiebok med lite olika ögon...
Inlägg
2 kommentarer:
Ett problem är att högern därborta inte bara är ekonomisk höger utan saknar respekt för de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Det känns tryggt med en höger som man kan diskutera samhällstruktur och ekonomi med, även den som kallar sig tokmoderat :) På samma sätt får man bilda unga vänstermänniskor till att först och främst respektera människovärdet och hålla sig till det.
/Chilenskättling
Problemet med Pinochet -- och hans ideologiska ättlingar -- är ju just att han var "ekonomiskt höger" men inte mycket mer.
Under Pinochet liberaliserades ekonomin, men personliga friheter gick åt helt andra hållet; repression, förföljelse, tortyr och mord.
Ett problem är givetvis att höger-vänster skalan har en axel, men politik är snarare längs med två axlar. Den ena handlar om ekonomisk frihet, den andra om personlig frihet. Därför föredrar jag om man använder "the political compass" (som jag skrivit om här)
Då framgår tydligt att även om både Pinochet och Karl Popper är ekonomisk höger så har de helt motsatta ståndpunkter vad gäller personlig frihet. På samma sätt är Pol Pot och Ghandi på samma position på den ekonomiska skalan, men motsatser till varandra på skalan för personlig frihet.
Skicka en kommentar