2010/05/31

OM POLITISK ENÖGDHET OCH NIKLAS WYKMAN (MUF)


"Ja, säg en, två, tre - tredje gången gillt. Jag ser dig och jag reagerar vilt..."

Tredje inlägget och det sista om det som hände i vattnen utanför Gaza och dess effekter på det politiska samtalet i Sverige. I min senaste postning försökte jag mig på att ta hedern av Vänsterpartiets utrikesministerkandidat Hans Linde för hans plågsamma enögdhet samtidigt som jag i stora drag höll med honom i hans upprördhet.

Jag stör mig när man stirrar sig blind i ena riktningen, men blundar åt andra håll - och det är just så jag upplever Vänstern och Linde. Israel demoniseras, USA-baserna runt om i världen skall väck men när Nordkorea går från vapenvila till lågintensivt krig är man tysta från Ohlynismens rörelse. Men det där har jag ju redan ältat klart - nu handlar det om politiska cykloper i det egna partiet, om MUF-ordföranden Niklas Wykman som bajsat i ett blått skåp så till den milda grad att det luktar "Skutskär" där han rör sig...

Sosse-bloggar, gammelmedia och de flesta politiskt intresserade har ju vid det här laget lagt märke till Wykmans Facebook-status, och om Hans Linde nu råkar ha en överman i enögdhet så är det MUF:s ordförande Niklas Wykman. Med ett antal synnerligen klantiga och opassande kommentarer så målar sig nidbilden av en politisk cyklop fast på de flestas hornhinnor.

Jag skäms över Wykmans uttalanden denna morgon, som partivän, som vän av Israel, som vän av det palestinska folket och som en anhängare av tvåstatslösningen där Palestina och Israel lever sida vid sida. Tvåstatslösningen är det enda sättet att bygga freden i Mellanöstern, men med Hamas vid rodret i Gaza och med Nethanyahu bakom ratten i Israel så både styr vi och navigerar mot helt fel håll...

Att vara Israelvän innebär inte att man automatiskt skall ställa sig upp för att försvara allt det som den israeliska nationen tar sig för. Jag kan oavsett vilka skäl som än förelåg inte försvara morgonens insats till sjöss, lika lite som jag kan försvara en martyr som spränger sig själv och en massa israeliska barn på en buss i Tel-Aviv. Jag kan inte försvara övervåldet mot och fosforbomber över Gaza lika lite som jag kan försvara regnet av Qassam-raketer in i Israel.

Att livet inte är svart eller vitt syns extremt tydligt i Mellanöstern, men här klampar så Wykman in och förklarar sig veta bäst och att den ena sidan är god och att den andra är ond. Att både godhet och ondska finns på båda sidor betongmurar och taggtrådsstängsel låtsas han inte om - eller kan det vara så enkelt att han lever efter devisen att all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. I detta fall kan jag som moderat berätta för Wykman att den uppmärksamhet han denna dag har dragit på sig varken är bra för honom själv, för det ungdomsförbund han företräder, det parti som håller sina vingar över MUF eller alla oss som är moderater. Man kan vara en vän av Israel utan att för den skull stå upp för allt landet Israel gör...

Just nu sitter jag och funderar på om jag någonstans i mina flyttkartonger har kvar en 30-år gammal knappnål med texten "Skinheads har mer hår än hjärna" - av någon outgrundlig anledning känner jag att ha den på rockslaget en dag som denna.

Röda bloggar som frossar: Krassman, Alliansfritt, Fredrik P, Johan W, Peter A

3 kommentarer:

Peter Högberg sa...

Gäller den knappen alla? Ty jag vill ej sammanblandas med en del av oss hårlösa individer

Tokmoderaten sa...

Just i dag är jag inte så där svepande kategorisk, Peter. Den här dagen är inte alla israeler onda, den här dagen är inte alla palestinier Hamas-anhängare och alla hålösa är definitivt inte Niklas Wykman-kopior.

Puss på flinten!

Johan sa...

Alltså, angående V (vilket jag inte är med i) och Nordkorea: jag tror att anledningen till att man inte kommenterar det de gör så värst mycket är att man inte tycker att det behövs. Vänsterpartiet är inte speciellt förtjusta i dem, har egentligen aldrig varit. I år var första gången på många år som jag ens såg en ironisk Sovjetflagga i deras tåg på Första maj.

Det kan vara bra för er i högern att veta att nästan INGEN i den svenska vänstern till vänster om V (där jag är med i ett parti) tar ställning för Nordkorea. Möjligtvis några gamla tomtar i KP. De brukar ha en eller ett par nordkoreanska flaggor i sina tåg. Men de blir också färre. De allra flesta ser idag såväl Sovjet som Nordkorea som totala misslyckanden och något som absolut inte är ett exempel på socialism utan lika imperialistiska och kapitalistiska som någonsin västvärlden.

Ni kommer säkert inte att tro mig, men det är så det är. Kuba däremot stöttas av flera. Vad det beror på vet jag inte. v