2010/06/27

EN OMVÄNDELSE UNDER GALGEN...?


Midsommarhelgen lackar mot sitt slut, bilköerna kommer krypa från landsort till befolkningscentra och för de som har arbetstid kvar innan semestern står för dörren återgår livet till det vanligt monotona.

En vecka återstår innan politikens freak-show blossar upp på Gotland, i Visby och runt Almedalen. En nyhet som lär debatteras på scener, på pubar i Visby lär ju vara den berättelse som vi får oss berättade av DN denna morgon - nyheten om att de grönröda minsann har kommit överens om hur man skall förhålla sig till EU...

Är det inte fantastiskt så säg, att tre partier som inte har många gemensamma nämnare i EU-politiken, att de minsann har lyckats komma överens med ett hafsverk, ett nonsensarbete där de ill-rödas och de grönas skepticism slår igenom. Vänsterpartiet kan förlika sig med det faktum att man som EU-medlem inte kan sitta och titta på om ett grannland angrips, väl medvetna om att denna fråga just nu är en "icke"-fråga. På punkt efter punkt så sviker de två lite mindre partierna sina ideal och sin retorik, och accepterar högst motvilligt att ordna in sig i ledet.

Kan det måhända var så att herrar Eriksson och Ohly tillsammans med unga fru Wetterstrand har sett behovet att ge det större men tynande stora partiet några framgångar i förhandlingscirkusen? Kan det vara så att man från småttingarnas sida ser att valvinsten blir alltmer avlägsen när sosseriet sjunker som en sten i varenda opinionsundersökning? Är det därför den ständigt hånflinande Urban Ahlin denna morgon har skäl till att hånflina väljarkåren i ansiktet på riktigt...?

Jodå, så är det nog. Behovet av att ge sossarna lite mer luft under vingarna i sitt fall måste vara huvudorsaken när en EU-hatare som Ohly helt plötsligt går med på att anamma EU:s mest förhatliga element, den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken. Behovet av att agera stötdämpare på sossarnas guppiga färd får två EU-hatare som Eriksson och Wetterstrand att börja gilla det mesta av vad överstatlighet innebär.

I spåren av sossarnas Golgata-vandring så börjar politiken att tappa all form av tidigare benhårda ställningstaganden, inget är som det var häromdagen eller är allt bara ett spel för gallerierna? Kan det vara så att man köper sig lite tid, att man tror att man kan lura de som inget hört av gårdagens retorik? Tror någon egentligen på att eld och vatten är kompatibla? Att den ånga som uppstår är något verkligt, hållbart och värt att bygga vidare på...?

2 kommentarer:

kandis sa...

Fin bild på Lars. Synd att du skriver så fullt av förakt bara. /Fredrik

Jah Hollis sa...

Det är väl bara bra när man kommer överens? Det är mer än vad pellejönsarna i Alliansen tycks klara av (om det inte gäller att se till att sjuka och arbetslösa får det sämre). Är du avundsjuk?