OM POLITIK, SYMPTOM OCH IMPOTENS

En tung midsommarhelg har vinkat farväl, och en ännu tyngre vardag tar vid. Solen skiner genom ett tunt dis, verkligheten arbetar sig i kapp och tiden framför datorn känns som en välbehövelig verklighetsflykt.

Mitt bland Verklighetens folk, i självaste Föregångslandet Sverige har vi journalister som verkligen vet hur man skapar nyheter. I går var det Expressens nyhetsskapare som lyckades få till det något alldeles enormt - med en nyhet om att behovet av olika läkemedel ökat under regeringen Reinfeldt. Ursäkta mig, men har man verkligen dragit rätt slutsatser? Har man sett sammanhangen i sin korrekta omgivning...? Sossebloggarna nappar naturligtvis på betet, och målar upp tavlor där Reinfeldt är impotensorsaken, själva roten till allt elände.

Enligt Expressen har andelen svenskar som behöver anti-depressiva läkemedel, medikamenter mot högt blodtryck och mediciner mot magsår ökat rätt så rejält medan Reinfeldt har styrt landet mot rätt väg. Partsinlagan i Expressen lindar in texten på ett sådant sätt att man kan få för sig att det minsann är regeringens politik som ligger bakom ökningen, när inget kunde vara mer fel. Har man undersökt i vilka partier de övermedicinerade väljarna hör hemma? Har Expressen analyserat varför dessa mediciner egentligen har blivit en naturlig del av Svenssons "Fredagsmys"? Nej, det har man inte, för sanningen är ju lögn och lögnen är sanning.

Min egen analys, utförd på ett urval i vänkretsen, visar att det faktiskt främst är alliansvänner som har behövt medicinera sina symptom lite mer lite oftare. Sitter man framför TV:n och får se Thomas Östros "sjunga" Bergssprängartango på bästa sändningstid så påverkas ju ett redan högt blodtryck till att bli ännu lite högre. När samma man sedan blir rabiat över att något statsråd skojat om "Tobleronepolitik" så stiger trycket ännu lite mer - så pass mycket mer att medicineringen blir nödvändig om inte vartenda anerysm skall brista i kroppen. Sålunda är Östros, och bara Östros, orsaken till en ökad förskrivning av läkemedel mot högt blodtryck...

Vad händer om man som regeringsvurmare sitter och surfar på nätet eller bläddrar i papperstidningen och ser en uppsjö av opinionsundersökningar som dömer ut regeringens chanser i ett val? Vad händer när valoraklet Sören Holmberg säger att allt är kört, att de socialisterna kommer att vinna? Har man lite lätt att få huvudvärk så får man snabbt migrän, och vems är då felet om inte alla dessa mörka opinionsundersökningar och Sören Holmberg? Förmodligen har den senaste månadens lite ljusare bilder fått migränmedicinförsäljningen att dyka på ett sätt som bara kan jämföras med sosseriets fall i alla dessa opinionsundersökningar.

Vad har jag för belägg att mina antaganden stämmer? Har jag på fötterna när jag kladdar ner läkemedelsorgien på oppositionen och Sören Holmberg? Visst har jag det, och det är när man tittar på dessa små piller mot erektil dysfunktion som svaret blir så solklart, så uppenbart...

Vad har hänt under den tiden som regeringen Reinfeldt har styrt landet? Vad har hänt som skulle kunna påverka männen så till den milda grad att man inte längre får upp "den"? Svaret är lika enkelt som jobbigt att lyfta fram. Orsaken är den att oppositionen har släpat fram en kvinna som ny partiordförande, en kvinna som på släpig och överdriven söderslang försöker vara folklig - men som gnäller, gnatar och bara är allmänt jobbig. Man har valt ordförande Sahlin, sosseriet har gett en kvinna som gnäller hysteriskt närhelst hon får mediautrymme platsen som oppositionsledare.

Att var och varannan man numera mest har ett livlöst köttbihang mellan benen istället för en livsskapande och skönsjungande köttflöjt kan alltså tillskrivas ett ändlöst gnällande, ett gnatande och en allmän jobbighet som brukar kväva de flesta erotiska lågorna hos verklighetens folk. Den eskalerande impotensen är sålunda Mona Sahlins fel, ingen annans.

Jag förde resonemanget på tal med en vän ur de röda leden, och han sådde tillfälligt några små frön av tvivel i mitt analyserande. Var det så att männen "gick igång" mer på Göran Perssons självgodhet än på Mona Sahlins eviga gnällande var hans motdrag, och jag funderade... Funderingarna landade i två slutsatser som stärker mig ännu lite mer:

1) Män med lättpåverkade genitalier stärktes i sin manlighet av att se en dryg, pompös, självgod och rundlagd man som den mest exponerade politikern i mediabruset.

2) Hade det funnits kvinnliga läkemedel mot sexuellt ointresse så hade de nog sålt i kopiösa mängder när den gamle GP syntes på TV i all sin självgodhet. Dessa läkemedel hade nog balanserat upp ökningen av "impotensläkemedel" som vi sett sedan partiledarbytet och gnällorgien i dagens SAP.

Allt framstår som solklart, inga tvivel kan finnas - Expressen bör pudla, be om ursäkt och krypa till korset innan PO sätter tänderna i den där getingen för att på ett brutalt sätt bita av huvudet på en tidning som struntar i kritisk källgranskning...

Länk: Expr

Bloggar: Ankersjö, Högberg, Andersson