Om någon vill ha Johan Westerholms eller Kent Perssons autografer efter att ha läst deras gemensamma debut på SvD Brännpunkt men är lite för blyga för att våga fråga själv så går det alldeles utmärkt att ta omvägen via mig. Det är nämligen så att jag faktiskt råkar känna båda de här superbloggarna, titanerna bland de politiska bloggarna - Mary X Jensens arvsfurste och Peter Anderssons kronprins. Jag har till och med haft förmånen att nudda vid Johan Westerholms vältränade karate-kropp, jag har haft ynnesten att få sitta bredvid Kent på Kägelbanan under Södra Teatern vid Mosebacke under flera timmar. Så vill någon ha en autograf, men är för feg för att fråga - så ta då mig till hjälp...
Under ett svagt ögonblick trodde jag faktiskt att herrar Westerholm och Persson var mina vänner, men den här dagen fick jag veta att man vill sparka undan benen på min oansenliga och progressiva blogg. De två vill ta bort det syre som ger min blogg liv, de vill spruta kolsyresnö på de lågor som blir resultatet när mitt tangentbord brinner. Herrar Persson och Westerholm vill att vi, de politiska bloggarna, skall gå i täten för en renare valrörelse, en kamp till den 19 september som är fri från personangrepp och elaka påhopp. Tala om att de vill slå undan de ben på vilken den här bloggen vilar sin vackra kropp!
Det är många som anser att jag är onödigt elak mot sosseriets ledare, Mona Sahlin. Men är det inte tjänstefel om en Alliansbloggare låter bli att lyfta de frågetecken som gammelmedia varje vecka pumpar in i sin läsekrets, frågetecken om ledarskap och förtroende. Det handlar ju inte alls om att Mona Sahlin anklagas för folkmord eller några andra elakheter, det handlar ju bara om hur väljarna i allmänhet ser på den kvinna som kvoterats in som partiordförande i det röda laget. Mona Sahlin må vara hur trevlig som helst, men ingen kan väl blunda för att rubrikerna handlar om allt annat än trevliga nyheter för sossarna när hennes förtroendekapital skall räknas igenom eller när folk får välja middagssällskap...
Målet är ju självfallet att förstärka bilden av Mona Sahlin som en ifrågasatt ledare, som en kvinna ingen utom Liza Marklund tror på och som kommer ha svårt att styra landet oavsett hur trevlig och skön hon än må vara. Precis på samma sätt som jag skjuter in mig på denna "icke"-nyhet så skjuter sosseriets bloggare in sig på Centerpartiet i allmänhet och Maud Olofsson i synnerhet. Man undergräver förtroendet, man hånar och man slår på den svaga punkten man tror sig ha hittat hos Alliansen.
När Johan Westerholm, som skrivit artikeln med min partivän Kent, manar till att en ren valrörelse och själv är djupt involverad i torpederingen av Centerpartiet så kan man ju undra vad en "ren" valrörelse innebär? Är det när alla andra lämnar sossarnas svagheter i fred men låter sosseriet själva skjuta lågt?
En valrörelse måste vara spännande, den måste engagera folket och väcka känslor för att se till att väljarna väljer att gå till vallokalen. Men att bara för den skull överdriva, svartmåla och demonisera motståndaren känns fel och lågt. Däremot måste det väl vara OK att förstärka negativismer och dåliga nyheter för motståndaren på samma sätt som man jublar och överdriver de positiva nyheter som strömmar emot det egna laget, eller...?
En valrörelse utan känslor är precis lika farlig för demokratin som en valrörelse full av övergrepp och falskspel. Balansgången är och förblir svår, men den måste vandras - just för att vi har olika alternativ, olika ideologier, olika företrädare, olika mål för vår politik.
Länk: SvD
Inlägg
2 kommentarer:
Som jag skrev en valrörelse är inget prinsessbröllop...
Att det skulle bli en "ren" valrörelse från sossarnas sida behöver du inte "oroa" dig för Fredrik.
Ta i så du spricker; när det kommer till smutskastning och fult spel kommer sossarna alltid att vara överlägsna. Det är trots allt deras paradgren som de excellerat i de senaste 40 åren.
Skicka en kommentar