2010/08/07

ATT BINDA RIS ÅT SIN EGEN RYGG...

När till och med finansminister Anders Borg har varit hyfsat generös med beröm till tidigare sosse-regeringar för deras förmåga att balansera plus och minus och hålla en god budgetdisciplin så kan väl även jag stämma upp i hyllningskören. Man har kunnat lita på herrar som Sträng, Feldt, Persson, Åsbrink med flera - alla har de gjort det de skulle. Förvisso har de snott för mycket av löntagarna i skatt, och man har prioriterar annorlunda när man skulle göra av med skatteslantarna - men plus och minus har ändå gått ihop. Man har gjort sitt jobb, men man har gjort det själva, ensamma och bara med ett pliktskyldigt stöd av tafatta nickedockor i stödpartierna

Men trots detta så tycker jag att dagens lilla insteg i debatten från allas vår svammel-kärring med efternamnet Sahlin ändå är som att binda ris till sin egen rygg. Om nu sossarna skulle kunna få betyget VG eller till och med MVG i budgetprocessande så har man ju nu bjudit in Slösas vettlösa kusiner. Kusin Frossa med något som liknar ett ryskt pessar på huvudet och Kusin Misshushålla med en nött, grönaktig Fjällräven-jacka på den gängliga och tärda kroppen bjuds rakt in i regeringen. Miljöpartiet har väl fortfarande än viss förankring i verkligheten när det kommer till addition och subtraktion även om man slirar rejält jämfört med sossarna och oss i Alliansen, men så har vi ju Vänsterpartiet...

När det gäller Vänsterpartiet och dess ambitioner med statsfinanserna så kan väl betyget bara bli ett IG eller i värsta fall ett tunnt rött streck. Visst vill Ohlys gäng ta ut så mycket skatt man bara kan av sina kamrater, men man har ju också målet med sin politik där staten skall äga allt, göra allt. Med de visioner Vänsterpartiet har för sin framtid kommer stabilitetspakten att bli lika betydelselös i Sverige som i Grekland, som i Portugal eller Italien...

Det fanns ju liksom ett skäl till varför Mona Sahlin inte ville ha med Vänsterpartiet i sitt regeringsalternativ från början. Det fanns ju liksom ett skäl till varför det var först efter våldsamma tillrop från "Rörelsens" vänsterfalang som ett förödmjukat Vänsterparti bjöds in med armbågen. Mona vet att Vänstern skiter i att lika med-tecknet skall ha något att göra med plus eller minus, Mona vet men hon har med dom ändå eftersom det skreks från alla håll och kanter - och är det Mona inte gillar så är det när andra låter värre än hon själv.

Vi har fått höra skrönor om att Ohlys gäng minsann har fogat in sig i ledet, att man från Vänsterpartiet har gått från från att vara oansvariga till ansvariga, men ingen sansad människa tror på det som berättas. I Ohlys värld skall alla betala massor i skatt, om man nu inte livnär sig på att spela fotboll, men få ännu så mycket mer tillbaka och då i synnerhet om man livnär sig på att spela fotboll. Mona säger att Ohly och hans gäng fattat det där med att få plus och minus att gå ihop, men fortfarande så kommer det ena utspelet efter det andra från Lasse där minustecknen travas på hög. Att sedan Ohlys alla plus inte kan bli verklighet om de andra i den grönröda koalitionen får tycka till har inte med saken att göra...

När då Mona sätter sig ner och jollrar om indraget jordbruksstöd och hårdare straff för de EU-länder som sköter sin ekonomi blundar hon totalt för vem hon tvingades bjuda in med armbågen. När Mona säger att "stabilitetspakten ska vara något mer än vackra ord på ett papper så måste den betyda mer än bläcket den är skriven med" så binder hon tyvärr bara ris åt sin egen rygg - oavsett hur bra sossarna skött ekonomin genom historien. Nu har man andra med sig i båten, andra som vill annat.

Länk: DN1, DN2, Expr

Inga kommentarer: