"Vem tar det politiska ansvaret för sjukvårdskrisen" skriver sosse-cyklopen Peter Andersson på sin blogg och frågan är vilken värld han har levt i egentligen? Är det bara de senaste 4 åren som existerar i hans minnesbilder, eller är han bara så fräck att han väljer att bortse från att Stockholms läns landsting faktiskt har haft skiftande majoriteter allt som oftast? När man sätter sig ner för att utkräva ansvar kanske man skall förhålla sig till att det faktiskt finns en historia i bakgrunden, en historia där inget är svart eller vitt...
Oavsett vilka som har styrt Stockholms läns landsting så har det under nästan 20 år i vårdsvängen alltid varit så att vårdplatserna minskat från år till år. Det absolut hårdaste slaget mot antalet vårdplatser ligger föga förvånande sosseriet bakom. Det var ju under deras era som Nacka Sjukhus och Löwenströmska i Upplands-Väsby lades ner 1996, under Bosse Ringholms era som landstingsråd. Ett överfullt KS, ett överfullt Danderyd och ett ännu mer överfullt SöS är en konsekvens av att sosseriet återigen anammade centralismen där små välfungerande och kostnadseffektiva sjukhus lades ner för att styra de vårdsökande mot de större sjukhusen.
En annan klassiker hade vi så sent som förra mandatperioden då Ingela nylund Watz tyckte att man bäst räddade vården i Stockholm genom att i princip lägga ner de sista två kvarlevorna av sjukvård i länets ytterområden - Södertälje och Norrtälje sjukhus. I fallet Södertälje fick landstingsledaren även stöd av kommunens starke sosse som tyckte att det var en bra idé att stänga stadens sjukhus medan folket i staden tyckte annorlunda. I Roslagen och Norrtälje fanns det ingen som stöttade nedläggningsivern och endast genom ett gediget folkligt motstånd fick sjukhusen leva vidare.
Men frågan är om inte tvångsäktenskapet mellan Karolinska i Solna och Huddinge Universitetssjukhus var det felbeslut som än i dag faktiskt gör att Stockholms sjukvård har problem med att hänga med i de ökande volymer man ställs inför med en allt större befolkning. Vårdplatserna har minskat, men mest så genom beslut fattade av sossar vid rodret. Vårdplatserna har minskat när befolkningen har ökat men det finns även ett alibi i form av att vården faktiskt går framåt och hittar nya arbetssätt.
Semester är semestertider, och även vi i vården måste väl rimligtvis få ha vår ledighet. Varje sommar innebär problem eftersom en stor del av personstyrkan njuter av bad, frisk luft eller bara att slippa jobba. Vi kommer inte förbi problemen som uppstår på sommaren om inte Peter Andersson och sossarna har som ambition att låta de landstingsanställda sprida på sin sommarsemester över hela året istället för under två hektiska sommarmånader.
Själv jobbar jag gärna mer och hårdare just då, bara för att kollegorna skall få ha sin ledighet precis som jag vet att kollegorna jobbar mer för att jag skall få vara ledig i lugn och ro. Det är tyngre, det är trångt men det är en konsekvens av att folk måste få ta ledigt för att orka med resten av året. Det som Peter Andersson kallar för vårdkris är i detta fall en väderkris där det varma vädret i början på sommaren fyllde på sjukhusen mer än förväntat under en tid då sårbarheten är värre.
Det som verkligen är vårdkrisen beror i mångt och mycket på att sossarna faktiskt haft som ambition att slakta småsjukhus utan att täcka upp vårdplatsbortfallet på de större sjukhusen. Det som verkligen är vårdkrisen är den socialdemokratiska oviljan att låta olika aktörer konkurrera mot varandra för att därigenom öka effektiviteten och minska köer och vårdplatsbrist. Att slå ihop kolosserna Huddinge och KS var ett sådant felsteg, ett felsteg vården lider av ännu denna dag - för även dessa landstingsinrättningar "konkurrerade" om att vara bäst. På den tiden det fanns thoraxkirurgi på båda sjukhusen så dog inga i vårdköerna medan man väntade på sin by-pass-operation, medan minst ett tjugotal skattebetalare fick sätta livet till när två verksamheter blev en...
Landstingens vara eller inte vara är också en grundfråga. Jag ser landstingen som en byråkratisk parasit som äter upp resurser från vården och därför vill jag se staten som huvudman för vården. Så länge man när man tittar in på Stockholms läns landstings hemsida och ser något så absurt som "Nytt nummer av Slöjdfröjd. Makramé från Påskön, japanska snoddar och norska selbuvantar".
Oavsett vilka som har styrt Stockholms läns landsting så har det under nästan 20 år i vårdsvängen alltid varit så att vårdplatserna minskat från år till år. Det absolut hårdaste slaget mot antalet vårdplatser ligger föga förvånande sosseriet bakom. Det var ju under deras era som Nacka Sjukhus och Löwenströmska i Upplands-Väsby lades ner 1996, under Bosse Ringholms era som landstingsråd. Ett överfullt KS, ett överfullt Danderyd och ett ännu mer överfullt SöS är en konsekvens av att sosseriet återigen anammade centralismen där små välfungerande och kostnadseffektiva sjukhus lades ner för att styra de vårdsökande mot de större sjukhusen.
En annan klassiker hade vi så sent som förra mandatperioden då Ingela nylund Watz tyckte att man bäst räddade vården i Stockholm genom att i princip lägga ner de sista två kvarlevorna av sjukvård i länets ytterområden - Södertälje och Norrtälje sjukhus. I fallet Södertälje fick landstingsledaren även stöd av kommunens starke sosse som tyckte att det var en bra idé att stänga stadens sjukhus medan folket i staden tyckte annorlunda. I Roslagen och Norrtälje fanns det ingen som stöttade nedläggningsivern och endast genom ett gediget folkligt motstånd fick sjukhusen leva vidare.
Men frågan är om inte tvångsäktenskapet mellan Karolinska i Solna och Huddinge Universitetssjukhus var det felbeslut som än i dag faktiskt gör att Stockholms sjukvård har problem med att hänga med i de ökande volymer man ställs inför med en allt större befolkning. Vårdplatserna har minskat, men mest så genom beslut fattade av sossar vid rodret. Vårdplatserna har minskat när befolkningen har ökat men det finns även ett alibi i form av att vården faktiskt går framåt och hittar nya arbetssätt.
Semester är semestertider, och även vi i vården måste väl rimligtvis få ha vår ledighet. Varje sommar innebär problem eftersom en stor del av personstyrkan njuter av bad, frisk luft eller bara att slippa jobba. Vi kommer inte förbi problemen som uppstår på sommaren om inte Peter Andersson och sossarna har som ambition att låta de landstingsanställda sprida på sin sommarsemester över hela året istället för under två hektiska sommarmånader.
Själv jobbar jag gärna mer och hårdare just då, bara för att kollegorna skall få ha sin ledighet precis som jag vet att kollegorna jobbar mer för att jag skall få vara ledig i lugn och ro. Det är tyngre, det är trångt men det är en konsekvens av att folk måste få ta ledigt för att orka med resten av året. Det som Peter Andersson kallar för vårdkris är i detta fall en väderkris där det varma vädret i början på sommaren fyllde på sjukhusen mer än förväntat under en tid då sårbarheten är värre.
Det som verkligen är vårdkrisen beror i mångt och mycket på att sossarna faktiskt haft som ambition att slakta småsjukhus utan att täcka upp vårdplatsbortfallet på de större sjukhusen. Det som verkligen är vårdkrisen är den socialdemokratiska oviljan att låta olika aktörer konkurrera mot varandra för att därigenom öka effektiviteten och minska köer och vårdplatsbrist. Att slå ihop kolosserna Huddinge och KS var ett sådant felsteg, ett felsteg vården lider av ännu denna dag - för även dessa landstingsinrättningar "konkurrerade" om att vara bäst. På den tiden det fanns thoraxkirurgi på båda sjukhusen så dog inga i vårdköerna medan man väntade på sin by-pass-operation, medan minst ett tjugotal skattebetalare fick sätta livet till när två verksamheter blev en...
Landstingens vara eller inte vara är också en grundfråga. Jag ser landstingen som en byråkratisk parasit som äter upp resurser från vården och därför vill jag se staten som huvudman för vården. Så länge man när man tittar in på Stockholms läns landstings hemsida och ser något så absurt som "Nytt nummer av Slöjdfröjd. Makramé från Påskön, japanska snoddar och norska selbuvantar".
Det är några av de tekniker du kan prova på i Slöjdhuset, mötesplatsen för slöjd- och hantverksintresserade i Stockholms län" och som ligger högt på listan över det landstinget skall pyssla med så ger jag Andersson rätt - vi har inte lyckats fullt ut. Tidningen Fröjdslöjd och verkstaden Slöjdhuset är inget som landstinget skall syssla med hur mysigt det än må vara. Om nu landstingen prompt skall finnas till ett tag till så är det sjukvård och kollektivtrafik det skall handla om - inte makramé från Påskön eller japanska snoddar...
Bloggar: Andersson, Westerholm
Inlägg
2 kommentarer:
Tack för en bra artikel och en bra analys. Trots detta tycker jag du gör det lite väl lätt för dig när du knyter ihop påsen med att skylla på slöjden. Din gedigna artikel förtjänar knytas ihop på ett värdigare sätt.
Tack Anna,
Min ambition var ju inte att skylla på slöjden, utan på landstingets oförmåga att fokusera på rätt saker - och där ligger inte slöjdfröjd längst fram. Det är en skapelse av ett parti som gillar att leka med skattebetalarnas pengar, som inte borde kunna konkurrera med en tryggare kollektivtrafik eller kortare köer till vården. Så är det idag, trots fyra års alliansstyre. Skamligt är ett hårt ord, men nästan...
Skicka en kommentar