SMÅ, SMÅ ORD SOM BETYDER SÅ MYCKET...

"Socialdemokraterna får 30,3 procent, en tillbakagång med 2,4 procentenheter jämfört med föregående mätning. Det är den lägsta siffran för Socialdemokraterna i Novus mätningar sedan riksdagsvalet 2006" och mer behövdes inte för att jag skulle förtränga mina negativa vibbar om att jag inte tyckte att Borg körde över tillräckligt brutalt i en TV-studio igår kväll.

"Den rödgröna oppositionen backar med 1,7 procentenheter till 44,6 procent. Det är det lägsta stödet för oppositionen sedan valet 2006. Tappet för de rödgröna förklaras främst av att stödet för Socialdemokraterna försvagas." är tre meningar som gör den här morgonen lite bättre, lite trevligare.

"Alliansen får i mätningen stöd av 48,9 procent, en ökning med en procentenhet och för första gången i Novus mätningar ligger alliansen över valresultatet från förra riksdagsvalet" och där kunde jag höra djupa suckar från grannen som av någon outgrunglig anledning vill se ett maktskifte.

Byter fokus från morgonens rätt så glada siffror från Novus och hamnar i gårdagens Aftonblad där Jesper Strömbäck, professor i politisk kommunikation säger följande om hur alla dessa opinionsundersökningar kan påverka väljarna...

"En annan effekt är den på partierna. Ett parti som det går bra för (i opinionsmätningarna alltså. Tokmoderatens anm.) har lättare att mobilisera sina aktivister och sympatisörer. Ett sådant parti får ökat självförtroende och kampanjar bättre.

Det motsatta gäller såklart för ett parti som det går dåligt för (i opinionsmätningarna alltså. Tokmoderatens anm.). Där blir det svårare att engagera de aktiva och det kan också få betydelse på valdagen.

– Den tredje effekten, och kanske den allra viktigaste, är effekten på medierna. Om ett parti går bra i opinionsundersökningarna så resulterar det i fler artiklar kring partiet. Samtidigt betraktas ett parti som det går sämre för som mindre nyhetsvärdigt."

Man behöver inte ha speciellt gott minne för att komma ihåg nästan exakt samma händelseutveckling i det parti som jag gillar bäst. Det räcker med att tänka tillbaka på valet 2002 då det var Bosse Lundgren som ledde moderaterna. Bosse hade urusla förtroendesiffror, men inte lika usla som de som Mona Sahlin har idag. Bosse ledde ett parti som kom helt fel in i en valrörelse, där opinionssiffrorna rasade för varje ny undersökning. Moderaterna 2002 och sosseriet 2010, beröringspunkterna är många och likheterna slående. Bosse Lundgren krönte en lång tid av att vara ifrågasatt med ett historiskt uselt valresultat, Bosse avgick och partiet kunde börja sin förändringsprocess med en ny ledare.

Redan innan valdagen hade folk börjat positionera sig för tiden efter Bosse Lundgren och om man skall tro på mina källor så har precis samma positioneringar påbörjats hos en rörelse som bara rör sig neråt. Det pinkas in revir, man börjar titta förbi den parantes i politiken som handlade om en kvinnlig statsministerkandidat som nästan ingen trodde på. Vi som sett det förut, känner igen oss och lider med ett parti som måste börja om från början, börja om på nytt. De kommer behöver sörja tider som har flytt...

Trots allt är inte valet avgjort, vi som vill se ett rött parti gråta röda tårar på valnatten kan inte dra ner på farten. Ännu så länge kan ju kanske Miljöpartiet rädda sosseriet från en dubbel katastrof. För oss som är lite till åren så är det ju en närmast makaber situation, där det tidigare statsbärande partiet, de så överlägsna socialdemokraterna hålls under armarna av ett tidigare skämt i svensk politik, ett parti utan historia - Miljöpartiet. Oavsett vad som sägs inifrån sosseriet så måste det göra ont, riktigt ont i själen på de som vill leva vidare och tro att sossarna idag är precis som igår eller iförrgår. Inget kan ju vara mer fel.

Länkar: Nyhetskanalen, SvD, DN, Expr, AB1, AB2

Bloggar: Kent, Böhlmark