2010/08/03

ETT FÖRSVAR PÅ SVÄLTKOST


Det finns dagar då man verkligen funderar på om man verkligen har valt rätt parti och det finns nätter när man drömmer mardrömmar om den politik som mitt älskade moderata parti vill inbilla oss försvarsvänner faktiskt är en bra politik. Visst, jämför man med vad det andra regeringsalternativet vill med försvaret så är det mindre dåligt - men absolut inte bra...

Medan Sverige och naivitet när det kommer till säkerhets- och försvarspolitik tycks vara en och samma sak så är bilden desto tydligare att vi fortfarande lider alla helvetets kval över att inte ha behövt genomlida ett riktigt krig på 200 år. Det som inte har hänt kommer inte heller att hända tycks våra försvarspolitiker, oavsett politisk hemvist, resonera. När försvarsminsister Tolgfors idag går ut och stolt berättar att Försvarsmakten inte kommer att få en krona till under nästa regeringsperiod så visar han så tydligt upp bilden av det önskedrömmande landet.

När finnarna minns sitt Suomassalmi, sitt Taipale och alla andra blodiga slag som räddade Finlands oberoende så tänker inte vi svenskar överhuvudtaget. När ester, letter och litauer med ångest minns det ryska intåget 1940, tyskarnas terrorvälde efter Operation Barbarossa och Röda Arméns återkomst 1944 och en halvt sekel lång ockupation så funderar vi svenskar på hur Allsången på Liseberg skall hämta sig efter Lotta Engbergs genomklappning igår. När norrmän och danskar drar sina slutsatser efter de tyska invasionerna den 9 april 1940 så är det ingen svensk som bekymrar sig om att Skåne samma morgon som Köpenhamn blev tyskt försvarades av några plutoner kavalleri och ett gäng överåriga landstormsmän...

Hotbilden var en annan då, men den var lättare att förstå. Hotet fanns i söder, i Hitler-Tyskland och det fanns i öster, i Stalins Sovjet-tyranni. Det var mer lättläst, inget var egentligen komplext och allt var enkelt men vi i Sverige vägrade då som nu att förstå att det värsta tänkbara scenariot faktiskt kan bli verklighet. I dag finns inget direkt hot mot Sverige, inte heller mot våra grannar om man bortser från att det då och då mullrar från Kreml i riktning mot de små baltstaterna.

Men innebär det att allt är frid och fröjd för tid och evighet? Innebär det att det är bäst att vi gör precis som vi gjorde efter det första världskriget - nedrustar hela försvaret och blundar för det som sker runtomkring oss? Ryssland blev Sovjet, och rustade upp - Sverige blundade, Hitler vann ett val och avskaffade demokratin i Tyskland som genom ett trollslag men vi i Sverige överträffade till och med Neville Chamberlain i kampen om Europas största naivister.

Tolgfors skönmålar återigen tillvaron i det enda tänkbara hotet mot Sverige, vår granne i öster Ryssland. Trots att man visade att tröskeln för att använda våld mot ett grannland var så låg att man behövde ett mikroskop för att se den i samband med Georgien-kriget så väljer Tolgfors att se den påstådda avspänningen mellan Ryssland och USA som ett gott tecken. Må så vara, i fall Sverige nu skulle vara förstahandsmålet för ryska eller amerikanska kärnvapen - men vem tror det? Orsaken till att man börjar komma överens om att skära i sina groteska arsenaler av kärnvapen handlar ju om att 1) lösgöra medel för andra insatser och en minskad försvarsbudget som i fallet med USA och 2) lösgöra medel för en satsning på de konventionella vapensystemen och en våldsam upprustning av alla de tre vapenslagen i Ryssland...

Ryssland avser att öka sina anslag till sitt försvar med 60% på tre år, och i Sverige jublar försvarsministern triumfatoriskt om "inga mer pengar till försvaret!". Medan vi i Sverige brottas med problemet om hur vi skall lyckas rekrytera frivilliga soldater till patetiskt låga löner så köper Ryssland nya landstigningsfartyg med överlägsen förmåga att snabbt flytta trupp över ett hav. Medan Sverige har ett flygvapen som knappt flyger så utvecklar det ryska ditot nya flygplan och övar mer och mer för varje månad som går - men som sagt "inga mer pengar till försvaret!"

Med raderna som lyder "Utvecklingen av den nya insatsorganisationen och det nya personalförsörjningssy­ste­met kan bara ske i den takt ekonomin medger" så visar vi var skåpet skall stå - där det är den svenska statsbudgeten som sätter hotbilderna i vår del av världen. Om eller när bränner till i närområdet så står vi där med Tolgfors sommarskäggstubb i brevlådan, ty det enda som kan påverka vår säkerhet måste inträffa efter nästa försvarsbeslut - om tidigast 2.5 - 3 år och i samverkan med våra budgetprocesser där löftet är "inga nya pengar till försvaret!".

Hotbilder förändras från dag till dag, från månad till månad - men vi står där och konstaterar att försvarets insatsorganisation bara kan ske i den takt som ekonomin tillåter, inte efter hur omvärlden förändras.

...och detta är det minst dåliga alternativet som finns när det kommer till säkerhets- och försvarspolitik! Hade det funnits någon världsomspännade "Socialnämnd" i den här världen så hade det nästan varit läge att tvångsomhänderta den unga och uppenbart omyndiga kvinnan som skall föreställa Moder Svea. Svea lider av att ha några verklighetsfrånvända politiker som målsmän, ett gäng som tror att önskedrömmar löser dagens och morgondagens eventuella problem.

Jag tycker så synd om Moder Svea, och det tycker faktiskt alla grannar på gatan som får ta sitt ansvar för att Sveas tillvaro blir så trygg som möjligt i det dysfunktionella livet. Det är ett liv där inga försäkringar någonsin behövs. I den skyddade verkstaden där Svea bor går aldrig strömmen, där snöar aldrig infarten igen, där hälsar aldrig någonsin inbrottstjuven på, där brinner det aldrig och där slår aldrig någonsin blixten ner. Om det är synd om Svea i dag så finns det en morgondag där ett annat gäng vill låta henne svälta ihjäl...

Länkar: DN

4 kommentarer:

Huginn og Muninn sa...

Bra analys TOKMODERATEN.

Att gå med i NATO tror jag inte längre är någon lösning. Det som verkligen gör att Sverige borde välja en återtagning inom Försvarsmakten är de stora nedskärningar som sker inom Tysklands och Storbritanniens försvarsmakter. Dessa neddragningar som orsakas av statsfinansiella orsaker kommer automatisk öka tonläget när oljan går över 110 USD/fat (vilket alla förutspå sker snart igen) och Nordostpassagen får en kommersiell betydelse

Daniel sa...

Bra skrivet!

kimpa sa...

bra skrivet som alltid.fast väntar på högerspöket skall göra en bejublad comeback.var är högerspöket?

axvargalla sa...

Frågan om medlemskap, eller inte, i NATO är närmast hypotetisk eftersom vi med våra ytterst begränsade resurser och förmågor knappast skulle vara välkomna som fullvärdiga medlemmar. Våra allianspartner kommer att förvänta sig att vi bidrar med något. Just nu, och under överskådlig framtid, har vi faktiskt ingenting att bidra med. Vi klarar knappt ens de futtiga åtaganden vi har idag varken vad gäller personal eller materiell tillgänglighet. Prislappen för medlemskap torde avskräcka om man har målbilden att bibehålla nuvarande ekonomi. Det är en allmänt spridd villfarelse att man skulle kunna kompensera reducerad ekonomi med medlemskap i NATO för att bibehålla försvarsförmåga. Det kan dock finnas helt andra goda skäl för att välja ett medlemskap men det finns egentligen inga sådana val som gör det billigare att betala "hemförsäkringen". Vissa kostnader kan man välja och prioritera mellan, andra inte. Vissa kostnader har man själv kontroll över, andra bestäms bortom egen kontroll. Såväl i privatlivet där politiker bestämmer att vissa skatter, avgifter och försäkringar måste betalas för det allmännas bästa. Såväl för nationen Sverige där omgivande nationer, omvärldsutvecklingen och hotbilder föreskriver vilka förmågor vi förväntas finansiera för att betraktas som en trovärdig och lojal nation för den allmänna säkerheten i vår omvärld. Våra medborgare och skattebetalar verkar dock tyvärr inte bry sig särskilt mycket, annars skulle det också vara en omständighet bortom regering och riksdags kontroll att ta hänsyn till. Nu har vi gett politikerna frikort att prioritera mellan äpplen och päron, t.ex. försvarskostnader vs. vård, skola och omsorg, oavsett hur det påverkar oss och våra liv. Att en allians inom NATO skulle ge billigare försvarskostnader för Sverige är en förenklad och fånig myt som de flesta verkar ha gått på. "Luftslott" och "kejsarens nya kläder" är snarare termer som passar här. Vi har den försvarspolitik vi förtjänar antar jag.