Välfärd eller skattesänkningar, välfärd eller stora skattesänkningar, välfärd eller enorma skattesänkningar, valfärd eller orättvisa skattesänkningar - det är tydligt vilken bild som sossarnas valarbetare och nätrötter sätta av valet. Själv har jag växt upp i ett Sverige dominerat av sosseriets högskattepolitik, där alla styrande sossar stolt slagit sig för bröstet mest hela tiden medan de jublat över att Sverige var världsmästare på att sno löntagare och pensionärer på sina pengar. Under hela min uppväxt har jag fått höra att vår välfärd har varit bäst i världen, och möjligtvis var det så en gång i tiden - för så länge sedan att jag inte minns tiden annat än som ett vagt minne...
"Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att betala skatt. För mig är skatt det finaste uttrycket för vad politik är" sade Mona Sahlin 1994. Det var sexton år sedan, men det som var det finaste uttrycket för vad politik var och faktiskt fortfarande är stämmer fortfarande överens i ett parti där välfärden bara kan bli bättre av en aldrig sinande skattkista som vi löntagare skall fylla på av var och en efter förmåga. Mona Sahlin och socialdemokraterna anser att det finaste uttrycket för vad politik är medan jag tycker att den ständiga kampen för frihet, rättvisa och demokrati ligger snäppet före. Men politik handlar ju även om olikheter, att det tack och lov finns olika val att välja mellan och det finns ju en punkt där jag kan hålla med alla sossar - aldrig någonsin har alternativen varit så tydliga som nu.
"Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att betala skatt. För mig är skatt det finaste uttrycket för vad politik är" sade Mona Sahlin 1994. Det var sexton år sedan, men det som var det finaste uttrycket för vad politik var och faktiskt fortfarande är stämmer fortfarande överens i ett parti där välfärden bara kan bli bättre av en aldrig sinande skattkista som vi löntagare skall fylla på av var och en efter förmåga. Mona Sahlin och socialdemokraterna anser att det finaste uttrycket för vad politik är medan jag tycker att den ständiga kampen för frihet, rättvisa och demokrati ligger snäppet före. Men politik handlar ju även om olikheter, att det tack och lov finns olika val att välja mellan och det finns ju en punkt där jag kan hålla med alla sossar - aldrig någonsin har alternativen varit så tydliga som nu.
Jag för min del är övertygad om att sossarna är helt fel ute ännu en gång, när man återigen är ute efter att skapa det kravlösa Sverige. Oavsett om det handlar om skola, sjukvård, rättspolitik - överallt kommer det kravlösa samhället slå igenom. Det finns alltid en hord av skattebetalare att plocka in mer pengar ifrån den dagen då någon börjar knorra om att man inte räcker till. Men är det verkligen rätt väg att ta när skolorna underpresterade under sossarnas högskattesamhälle? Var det verkligen så att ett groteskt högt skatteuttag per automatik innebar att köerna till vården minskade? Var det så att den svenska välfärden var så där förträfflig som man ville göra gällande...?
Jag betalar gärna skatt när jag vet att pengarna används till sådant som jag anser att samhället skall ställa upp med. Om pengarna går till att effektivisera polisen eller se till att vi återigen kan få ett försvar värt namnet så är det helt okej om staten snor lite av min lön som en del av försäkringspremien i trygghetsförsäkringen. Handlar det däremot om att se till att varenda 16-åring skall tvingas gå på teater oavsett om man vill eller inte och dessutom på statens bekostnad så ryggar jag tillbaka. Går mina skattekronor till en trygg skola där krav på eleven går hand i hand med en lugn studiemiljö så är jag med på noterna, medan jag skulle vilja skrika rakt ut när det talas om statligt stöd för att hålla ekonomiskt dysfunktionella musikfestivaler under armarna. Så kan man gå på i ämne efter ämne, och skillnaden mellan valen blir ännu lite tydligare.
Politik handlar om att prioritera, att välja det som man tycker är viktigt och för mig är det alltid viktigt att stå upp för löntagarens rätt att få behålla så mycket som möjligt av sin lön utan att för den skull behöva oroa sig för att ungarnas skola är skit, att ålderdomshemmet bara förvarar en gammal far, att köerna till min gastric bypass-operation växer på sig för varje dag som går. I min värld är det bätter att den där familjen som sitter trångt till ekonomiskt kanske kan få en skattesänkning som motsvarar den där teaterbiljetten åt sonen och ännu lite till. Vem vet, han kanske hellre vill köpa en ny keps eller gå på fotboll men i sossarnas Sverige vet ju politikern bäst vad min son vill och skall göra. Jag tycker det är bättre att man själv kan välja, och där blev skillnaden mellan alternativen väldigt mycket tydligare.
Valet om mindre än en månad handlar om vilken makt vi vill ge våra politiker. Valet står mellan en sida som vill skapa alla möjligheter att lägga sig i och ta så mycket skatt man bara kan, ett möjligheternas land där möjligheten bara handlar om skattesatser. På andra sidan finns ett annat alternativ, om ett föregångsland där folk själva får styra sina liv i största möjliga mån utan att för den skull lämnas vind för våg när man behöver stöttas och som låter folk slippa bli ekonomiskt omyndigförklarade. Aldrig någonsin har skillnaden mellan alternativen varit så viktig att stå upp för. Det handlar om vad som är vårt eller ert, mitt eller ditt...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar