2010/08/30

EN ANNORLUNDA VALRÖRELSE...


Över de socialdemokratiska valarbetarna utanför de socialdemokratiska valstugorna faller det regn denna måndag, iallafall över de sossar som jobbar för att skademinimera valförlusterna i Stockholms län och Stockholms stad. Regnet faller, allt känns miserabelt, inte mycket går dessa stackars sossars väg och inte blir det bättre av att det gamla skyddshelgonet Sankt Göran Persson för några dagar sedan tyckte att alla dessa plågade sossar "får skärpa sig och jobba hårdare"...

Regnet faller och socialdemokraterna med det, för medan desperata valarbetare jagar efter stressade stockholmare med ett flygblad i handen som sakta löses upp av vädrets makter så kliver ett annat gammalt socialdemokratiskt högdjur till minister fram och berättar om hur illa det går för partiet. Björn Rosengren, en av Rörelsens mest kontroversiella citatmaskiner, håller inte tand för tunga när han berättar att hans gamla parti minsann förlorar på att samarbeta med Miljöpartiet och Vänsterpartiet "före detta" kommunisterna. Så sant som det är sagt, men just sådana sanningar brukar en "Rörelse" som blir till en mussla när det handlar om konstruktiv, intern kritik i en valrörelse. Rosengren säger det alla dessa dyngsura socialdemokratiska valarbetare redan vet, men som de inte vill låtsas om - att deras parti inte kan och inte kommer vinna på att samarbeta med två partier som egentligen är två skämt av varierande rolighetsgrad.

Till och från vräker regnet ner över de allt surare socialdemokratiska valarbetarna, blöta från topp till tå försöker de möta väljarna med budskap som inte verkar gå hem. Himlen är grå, luften är kall, hösten är här och det är mindre än tre veckor kvar till valet. En av de socialdemokratiska valarbetarna har fått tag i en blöt Expressen och bläddrar förstrött genom borgarblaskan. Den socialdemokratiska valarbetaren har länge stört sig på att det är fler människor vid Expressens valstuga på andra sidan Klarabergsgatan än vad det är vid deras. Orättvist är tanken som svävar förbi.

När orättvisan inte kunde kännas mer besvärande så dyker förstanamnet på sosseriets valsedel fram på ett uppslag i den allt blötare Expressen. Det är där han är, Thomas Bodström, i ett varmt och soligt USA. Med kortbyxor och pikétröja fotograferas han under en blå himmel medan han är på väg in på Dunkin' Donuts för att "valarbeta". Bodström sitter med sin laptop, dricker kaffe, äter munkar och skriver recensioner av TV-debatter han inte sett. Under tiden nynnar han, glad över att få sitta där i lugn och ro utan störande barn, en tjatig fru eller påfrestande väljare hemma i regnet, på Ronny och Ragges gamla omarbetade version av en sång om dessa goda munkar. Vad kan vara mer orättvist egentligen...?

"Jag vill ha nunnor, nunnor, nunnor med hål i. Stora, feta nunnor med hål i. När jag kommer hem till dig så vill jag inte ha nån leverpastej..." och de feta amerikanerna som käkar munkar till lunch några bord från Bodströms "valarbete" fattar tack och lov ingenting av texten. Där sitter Bodström med en munk i mungipan och kaffe på underläppen och bloggar, facebookar och kämpar för valsegern medan hans egna valarbetare sliter på gator och torg i ett väder som är allt annat än bra.

Bodström lovar ju att vara aktiv från sin "valstuga" Dunkin' Donuts i Pittsfield, Massachussets, USA men var ändå inte tanken att han skulle till Amerikat för att hjälpa frugan att hitta ett hus, en bil och se till att ungarna skolades in i skolan? Nu sitter han där med munkar och facebook-uppdateringar på hornhinnan, i sin alldeles egen "valstuga". Är det någon som kan bli klok på karl'n egentligen? Ärligt talat...?

Länk: Expr, AB1, AB2

1 kommentar:

Claes sa...

Thomas B lever väl bara som (s)lär - "jag kan inte vänta!"

Funnes det en valaffisch med Thomas B och den slogan på så vore det ju perfekt...