NÄR DE SOCIALA MEDIERNA BORDE VARA MER ASOCIALA

Återigen lyfts frågan i gammelmedia, frågan om eländigt usla landets politiker är på att använda sig av de sociala medierna för att nå ut, för att sprida sina budskap och interagera med sina väljare. Ännu en gång skrivs det några spaltdecimeter i ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, i en artikel där ingenting känns nytt, utan att jag nämns överhuvudtaget. Sådant slår naturligtvis på min självkänsla, på min självbild och jag förundras återigen över hur de som nu utgör en panel av experter blundar för de bloggar som faktiskt försöker arbeta lite annorlunda än "main-stream"-bloggarna i politikerskrået.

Visst, de har fått med några guldkorn på sin lista över de 10 minst usla bloggarna men sanningen är ju den att de flesta av de man skriver om saknar bredden och djupet i användandet av de så kallade sociala medierna. Göran Hägglund, KD:s spralliga partiledare är ju en hejare på att slänga ur sig Twitter-kommentarer men det finns ingen blogg för lite djupare funderingar och Facebook-kontot måste vara lika kliniskt befriat från personlighet som alla de andra som kandiderar till någon folkvald församling.

Det går inte att sticka ut, det går inte att driva med sina motståndare för så fort man är ett kryddmått kontroversiell så stormar en enig journalistkår fram som en kavallerichock på den polska slätten 1939 för att knäcka den som vågar tänja på gränserna. Det går inte att vara skojfrisk eller raljant, för då kommer de professionella gråterskorna fram från andra grupperingar och snyftar fram sin förtvivlan över hur man kan vara så elak och ogin...

För att få de sociala medierna att fungera även utanför den lilla kärna som sitter och skriver sina politiska bloggar och bara läser de andra politiska bloggarna så måste man, om jag får ha en mening, våga mer och spela på den arena där väljarna finns på nätet. Allt behöver inte handla om politik, det kan istället handla om sport, mode, resor, humor eller - gud förbjude - kultur. När man sedan lockar till sig folk som faktiskt är mer intresserade av sådana hållpunkter på nätet så kan man med små subtila politiska budskap i texterna nå ut ännu mer än en blogg som bara agerar plakatpolitik åt sitt parti.

SvD och den där expertpanelen har skitit ur sig en lista på de 10 minst usla politiska bloggarna, och jag vill naturligtvis en morgon som denna berätta vilka tio bloggar som faller mig på läppen just den här morgonen. Vissa är statiska, de som jag alltid tittar till och som berör mig, medan vissa varierar från dag till dag. Min lista nedan är absolut inte i någon rankingform, vem som helst av de nedanstående tio kan vara bäst, precis som vem som helst också kan vara minst bra.

Bara en av mina tio favoriter jobbar enligt modellen med ett annat huvudspår, där politiken är ett sidospår och det är Kulturbloggen. Rosmari Södergren har fattat det där med att locka till sig kulturfolket för att sedan plantera, göda, vattna och skörda sina sossiga budskap. Kulturbloggen följer jag inte slaviskt, långt därifrån. Men som sagt, Rosmari har hittat rätt väg till skillnad från många andra som maler på dag efter dag, inlägg efter inlägg om samma sak - politik...

Från SvD:s lista tar jag med mig tre namn på min lista, de andra får inte ens en andra chans. Men Emma "Opassande" Andersson som ÄR Piratpartiet på bloggosfären är en person som numera tittas till hyfsat ofta. Emma är klockren, hon kan mediet och vet hur knivarna skall slipas för att skära som djupast. Skall man läsa en piratpartist så är det Emma, inte Rick Falkvinges migränframkallande sörja.

Den gode vännen Kent Persson förtjänar naturligtvis också ett hedersomnämnande och en plats på min lista. Att det idag är en moderat som huserar överst på prispallen på den så kallade Knuff-listan är en bedrift som är så stor att det knappt går att förklara. Moderaterna som parti ligger nämligen hopplöst efter piratpartister, sossar, centerpartister när det kommer till hur man faktiskt använder de sociala medierna för att jobba ut sina budskap. Kent har jobbat sig till toppen av egen kraft, genom att nätverka och vara populär lite här och där. Kent finns överallt, på bloggen, på Twitter och på Facebook. Kent är och förblir en förebild för mig, trots att vi jobbar på olika sätt med olika medel. Idag, imorgon och under överskådlig framtid är Kent Persson DEN moderata bloggaren man skall läsa...

Sist ut från expertlistan är Lilith Svensson, KD. Lilith är fruktansvärt duktig på att vara överallt hela tiden. Tittar jag till Twitter så finns hon där och bloggen lever i allra högsta grad. Tillsammans med den underbara Peter Soilander så är Lilith KD i de sociala medierna, trots partiledarens sköna twitterflöde.

Där kom ju då namn nummer fyra på min lista också, Peter Soilander som sitter under korkeken och filosoferar. Tillsammans med Kent Perssons blogg förmodligen de två Alliansbloggar som jag tittar till oftast. Peter Soilander är en urkraft i bloggsfären, djup men samtidigt rak och helt unik när det vill sig.

Bland sossebloggarna finns det många som är värda att lyfta fram, och det är väl bara för att inte min lista skall domineras totalt av Nätrötter som jag väljer bort Peter Andersson från min lista. Det är inte för att Peter Andersson är dålig, utan för att det faktiskt finns tre sosse-bloggar som berör mig lite mer.

Som nummer fem på min lista dyker en skön dyngspridarsite upp - Alliansfritt Sverige. Visst, de spelar lågt och kastar bajs men de unga snorhyvlarna på Alliansfritt vet hur de skall göra det och de berör ofta folk som inte bryr sig om att grotta ner sig i djupa analyser om politikens innersta väsen. Alliansfritt är unika, och är man unik skall man med på listan.

Så var det då plats sex, och vem passar inte bättre än den stavgående hunken från Furusund på en plats som andas intimitet, som luktar svett och ångar av uppdämd frustration. Johan Westerholm är precis lika unik som Alliansfritt, men på ett helt annat sätt. Där de är ytliga och roliga, är Johan Westerholm djup och analytisk. Men glimten finns där, och Westerholms blogg är alltid läsvärd trots att den kan betraktas som fiendens variant av psykologisk krigföring...

Sju, sju, sju... Som nummer sju finns en blogg som jag tittar till när andan faller på. HBT-sossen är något så unikt som en sosseblogg som faktiskt kan vara kritisk mot det egna partiet och sättet man jobbar på från Sveavägen 68. Alexandra Einerstam förtjänar beröm och stöd, för det är först när man vågara vara kritisk mot egna felsteg eller feltänk som man blir verkligt trovärdig när man svingar mot motståndaren. HBT-sossen behövs i NetRoots, HBT-sossen gör ett jobb som ingen annan gör i det laget - hon är 100 procent ärlig.

Som nummer åtta på min lista vill jag lyfta fram en ung talang som lyfter för varje dag som går. Ungmoderaten Thomas Böhlmark går från klarhet till klarhet, hans inlägg putsas till och blir finare, bättre och mer läsvärda för varje gång han sätter sin små, unga prinskorvsfingrar på tangentbordet. Thomas Böhlmark är det moderata bloggandets framtid om jag får tycka till. Om den klassiska bloggdrottningen Mary X Jensen var och är vår urcell och mentor, så är Böhlmark tillsammans med Kent vår framtid i mina ögon...

Centerpartiet har ett riktigt guldkorn i Peace, Love and Capitalism. Johan Hedin skriver där en blogg som är både underfundig, rolig och läsvärd. Johan Hedin är i mitt tycke den bästa centerbloggaren, just för att han visar upp en förmåga att spänna över ett större utrymme. Överhuvudtaget så är Centern duktiga på att nyttja bloggar, Per Ankersjö som ett skolboksexempel här i huvudstaden. Men i mina ögon är Hedin den smaskiga nöten i fyrklöverchokladen.

Tio skulle det ju vara och med en under-dog i Joachim Holmqwist vill jag avsluta min egen, dagsaktuella lista. "Holma" är skön, rolig och ibland så härligt aggressiv att jag funderar på att låta han ta över mitt varumärke "Tokmoderaten". Han skriver betydligt kortare inlägg än vad jag mäktar med, men han för ändå ur sig samma budskap på ett ofta skönare sätt än vad jag mäktar med. Titta till, lägg till i RSS-flödet - Joachim Holmqwist, mannen i era våta drömmar.

Tio var är tio hur mycket man än må vrida och vända på siffrorna. Likväl finns det en herrans massa andra bloggar som är långt bättre än de som expertpanelen på SvD lyfte fram. Jag kan inte lyfta fram alla, men ni vet vilka ni är - från höger till vänster. Det kommer en annan dag då jag lyfter fram underbara bloggar som Högbergs tankar eller No size fits all på en lista. Idag var detta känslan, i morgon kan det vara en helt annan...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

Bloggar: Böhlmark