2010/08/23

ETT PARTI MAN INTE KAN BLI KLOK PÅ...


Igår tog professor Leif GW Persson all heder av två av sossarnas parti-toppar, Thomas Bodström och Mona Sahlin och hur gärna Ibrahim Baylan än må önska att det handlar om en, enskild människas tvivel så får han idag en råsopp i magen i och med en ny förtroendemätning. Återigen handlar det om klasskillnad mellan statsministerkandidaterna, om utklassning, när väljarna får berätta vem man har förtroende för i rollen som statsminister.

Det är siffror som aldrig har sett värre ut, det är siffror där SIFO visar att över 60% tycker och tror att Reinfeldt skulle klara jobbet bättre än en fru Sahlin som inte mäktar med att hålla näsan över 20%. Inte ens Baylan borde kunna bortförklara det jobbiga i att 63% säger sig tro på huvudmotståndaren men bara 18% på Mona. Baylan borde inte kunna bortförklara dessa hemska siffror, men Baylan hade inte varit Baylan om han inte försökte få folk att tro att det är bra att 18% av folket har förtroende för Mona.

Socialdemokraterna ligger ju nuförtiden runt de 30 procenten i var och varenda opinionsundersökning, och tillsammans med sina koalitionspartners ligger man runt 45% om man skall tro de frågande instituten. När då bara 18 procent ur samma urval säger sig ha förtroende för Mona så vittnar det om ett gediget tvivlande även inifrån "rörelsen" och hos de partier man samarbetar med. Försvarstalen kommer att handla om att det inte är ett presidentval, och det är det ju inte. Men hur många av de tvivlande sympatisörerna kommer att lägga sig på soffan för att man inte tror att deras ledare har förmågan att leda en regering?

Det är inte utan att jag faktiskt får empati med socialdemokratin dagar som dessa. Om man väljer att tro på SIFO så är skillnaden mellan de politiska alternativen större än den någonsin har varit under perioden 2006-10 om man bara väljer att titta på de tillfällen då Alliansen har haft ledningen. Dagen efter SIFO berättat detta så strör samma elakingar massor med salt i såren på ett lidande parti.

Jag lider med ett motståndarparti eftersom jag känner igen allt från år 2002 då vi moderater satt i samma sits. Vi rasade i opinionen, ingen trodde på moderaterna eller vår föga karismatiske ledare Bosse Lundgren. I dag är partiet ett annat, den ifrågasatta ledaren en annan - men det måste kännas precis lika jobbigt för "dom" som det gjorde för oss för exakt åtta år sedan.

Men allt jobbigt beror ju inte på Mona Sahlins förtroendekapital, det finns ju de som gör allt i sin makt för att göra allt ännu lite värre. Förstanamnet i Stockholms Län, den före detta justitieministern Thomas Bodström vägrade helt plötsligt att drogtesta sig med hänvisning till att han var svettig. Jag skulle kunna säga att det snarare handlar om annat än svett och om helt andra skäl men det gör jag inte.

Andranamnet i Stockholms Stad, Abdo Goriya har bestämt sig för att kandidera för sosseriet trots att han misstänks på sannolika skäl för stämpling till människorov, och bara ett mirakel kan lägga sig i vägen för ett åtal. Det finns enligt olika källor massor med bevis mot Goriya, sossen som enligt telefonavlyssning tycker att det är ”för jävligt att man inte kan uppfostra sina barn som man vill”. Men Goriya får stå kvar på sin valsedel, samma sosse-ledning som snabbt och skoningslöst sparkade två sexköpande sossar som gökat med prostituerade i en LO-lägenhet är helt tysta om det faktum att Goriya avser stå upp för sin kandidatur. Där två sexköpare får gå direkt efter offentligt piskande så sitter en person kvar som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott som känns betydligt värre. Det handlar om en politiker som mycket väl kan hamna något eller några år i finkan, men man är tyst från ett parti där ett svagt ledarskap redan ligger i fokus...

Det är inte konstigt att folk inte blir kloka på ett parti som en gång dominerade svensk politik. Oavsett om det handlar om gamla sossar som Leif GW Persson och Jonas Gardell eller arbetarna på verkstadsgolvet, läraren i klassrummet eller vårdpersonalen i sjukhuskorridoren, så måste det vara jobbigt att hantera en verklighet som är långt ifrån ljus.

Länkar: DN, SvD, Expr, AB
Bloggar: Böhlmark

1 kommentar:

Fredrik Karlsson sa...

Jo. Fast när vi diskutera drogtester måste vi komma ihåg att det är denna regering (borgerliga) som har infört slumpvisa drogtester av barn/elever. Den lagstiftningen vill inte jag se tillämpad i skolan. Därför kommer jag som lärare att arbeta mot detta genom att bland annat ha undervisning om personlig integritet. Rätten till privatliv är självklar och som det är idag så är det grundlagen som gäller. Skollagen saknar relevans i sammanhanget eftersom medborgarna är skyddade från den typen av drogtester som ni har infört i grundlagen. Dessutom är rätten till integritet inskriven i Europakonventionen, FN:s konvention om mänskliga rättigheter och i barnkonventionen. Dessa konventioner och grundlagen kommer jag ta upp i undervisningen och visa på att drogtester inte är förenliga med dessa. Tyvärr har regering och riksdag inte förstått detta. /Frekar06