En gång är ingen gång, men två gånger är två gånger för mycket heter det väl och just så tror jag att Tommy Waidelich nu resonerar när det kommer till de två tillfällen då han och jag stött på varandra på krogen. Tillsammans med några av hans och några av mina politiska medlöpare har vi snubblat över varandra på puben Bishop Arms på Landsvägen i vår gemensamma hemstad Sundbyberg och haft det riktigt trevligt. Tänk att lilla jag har fått sitta ner tillsammans med sossarnas skugg-finansminister på det lokala ölhaket för att där diskutera allt mellan himmel och jord, hur det är att vara riksdagsman och vad som gör det jobbet så givande.
Det finns sådant som vi snackat om, som de öl-polare vi har varit, som jag misstänker att Tommy Waidelich vill att jag skall fortsätta att behålla kvar i mitt internminne och inte i datorns dito. Det kan kallas någon form av hederskod, att det som sägs på Bishop Arms mellan några grabbar på lyset inte lyser upp tillvaron för sådana som gräver efter sensationer i journalistiken. Jag avser hedra denna hederskod, för tillfället.
Sosse-bloggaren Peter Högberg ställer frågan redan i rubriken på sin bloggpostning - Vem är Tommy Waidelich? - och jag skall svara efter bästa förmåga. Tommy Waidelich är en precis lika trevlig sosse som Peter Högberg när det kommer till att vara sällskap över några sejdlar med pilsner. Men är Tommy Waidelich en person som kan utmana Anders Borg? Är Tommy Waidelich rätt man på rätt post? Eller är Tommy Waidelich bara det som jag fått höra från mina källor inifrån "Rörelsen", en bricka i det pussel som läggs för att behaga olika falanger och grupperingar i ett parti med uppenbara problem att hålla ihop om inte alla känner att de får sitt...?
För just så går snacket, där den politiska terrorbalansen i partiet omöjliggjorde Tomas Eneroth som ekononomisk talesperson bara därför att hans kompis Håkan från samma landskap fick posten som partiordförande när Stockholms-dominansen skulle brytas av det så kallade "Distriktsklustret". Men staden Stockholm behövdes hållas på gott humör och en kvinna skulle dessutom ta plats bredvid Juholt och föga förvånande givet de förutsättningarna blev det Carin Jämtin som tog hand om platsen, inte för att hon var mest lämpad utan för att hon var kvinna och från Stockholm.
Men "lenet", Stockholms län, knorrar och eftersom Juholt kommer därifrån han kommer så utesluts per automatik den mest lämpade förmågan Eneroth per automatik, samtidigt som man trollar fram en person från "lenet" och Sundbyberg som varit med tillräckligt länge utan att göra sig ett namn i Tommy Waidelich. Kvar är "Skogen", obygden och är det något vi kan var säker på så är det att gruppledaren i terrorbalansens heliga namn kommer att vara från det området...
Tommy Waidelich presenterades idag, och av vad han sade så förstår jag varför jag gillar att öla med karln. För det första har han vett att erkänna att Anders Borg, hans nya motståndare, är en hejare på sitt jobb. Bra där! Sedan får vi veta att han har Kjell-Olof Feldt som en favorit bland sosseriets ekonomiska hjärnor - bra där - tillsammans med Pär Nuder - lite mindre bra där...
När Waidelich sedan pratar väl av både ROT och RUT ser jag en konsekvent man som jag saknat tidigare i ett parti fullt av motsägelsefulla budskap. Som en skön känga åt företrädaren levererar Waidelich en härlig dräpa - "...men den skattepolitik vi gick till val på förra gången kan vi inte gå till val på igen."
Det ger bilden av en insiktsfull man som dessutom är trevlig att öla med, som dessutom fattar att lösningen på socialdemokratins kris inte är de lösningar som firma Sahlin och Östros krystade fram tillsammans med sina vänner Ohly, Eriksson och Wetterstrand. Så välkommen in i din nya roll Waidelich - må din pragmatism färga ett parti som måste bli mer pragmatiskt för att överhuvudtaget ha någon relevans hos framtidens väljare...
Länkar: SvD, DN, AB, Expr
Bloggar: Westerholm, Högberg, HBT-sossen,
Fotot snott från Facebook, fotograferat av Nathalie Sundesten Landin.
1 kommentar:
Intresseväckande spalt. Men, det blir närmast enfaldigt när författaren uppmanar sossarna att bli mer pragmatiska. Deras främsta kännetecken sedan sjuttio decennier tillbaka skulle nu vara en bristvara... Frågan var moderaterna höll hus i alla dessa år, får väl anses vara obesvarad. Tills vidare...
Skicka en kommentar