Partiets propagandablad, Aftonbladet, rubriksätter en bild med "Här kör de fast". Bilden är tagen genom en dörrspringa där man skymtar en förmodligen lättad Mona Sahlin och en Sven-Erik Österberg som ser milt uppgiven ut med sina nävar nerkörda så långt ner i byxfickorna man kan komma. Men ärligt talat, körde inte socialdemokratin fast redan den 19 september? Eller hamnade man i diket på valnatten...?
Det var ett historiskt uselt val, men den enda som tagit konsekvensen av det usla valet är Mona Sahlin. Förvisso är Mona till stor del ansvarig för att det gamla statsbärande partiet numera inte klarar av att bära något som helst ansvar, Mona tog ju ut laget som underpresterade. Men kan inte lagmedlemmar som Ibrahim Baylan, Thomas Östros och Sven-Erik Österberg förstå att även de var en stor del i misslyckandet -vissa mer än andra. Fattar inte partistyrelsen hos vår politiska motståndare att det inte räcker med att Monas huvud rullar ner längs Sveavägen? Det verkar faktiskt inte så.
När ett citat ininfrån partistyrelsen når de öron som önskade att de hörde fel eller var döva så ser vi att det finns tillfällen då 27 bokstäver i 6 ord visst säger mer än alla bilder i världen - "En av de som deltog på mötet i går anser att partistyrelsen inte ”på något sätt har burit ansvaret” för valförlusten". Det handlar om sosseriets partistyrelse som inte alls tar någon del i ansvaret, allt är alltså Mona Sahlins fel - hon och bara hon i eget ensamt majestät...
Det vi ser är en "Rörelse"-adel som med näbbar och klor slåss för sina positioner och sina feta arvoden utan en tanke på att det parti de säger sig stå upp för skulle stå bättre upp utan dom. Jag förstår medlemmarnas frustration, nätrötternas ångest och allt gnäll som nu riktas mot "Partiet", mot Andnor och mot Baylan. Sällan här väl ett politiskt parti så snabbt och så smärtsamt gått från att vara ett reelt alternativ i svensk politik till att bara bli ett dåligt skämt, en fars och något som inte någon någonstans, någongång eller någonsin kommer att kunna ta på allvar.
Det var ett historiskt uselt val, men den enda som tagit konsekvensen av det usla valet är Mona Sahlin. Förvisso är Mona till stor del ansvarig för att det gamla statsbärande partiet numera inte klarar av att bära något som helst ansvar, Mona tog ju ut laget som underpresterade. Men kan inte lagmedlemmar som Ibrahim Baylan, Thomas Östros och Sven-Erik Österberg förstå att även de var en stor del i misslyckandet -vissa mer än andra. Fattar inte partistyrelsen hos vår politiska motståndare att det inte räcker med att Monas huvud rullar ner längs Sveavägen? Det verkar faktiskt inte så.
När ett citat ininfrån partistyrelsen når de öron som önskade att de hörde fel eller var döva så ser vi att det finns tillfällen då 27 bokstäver i 6 ord visst säger mer än alla bilder i världen - "En av de som deltog på mötet i går anser att partistyrelsen inte ”på något sätt har burit ansvaret” för valförlusten". Det handlar om sosseriets partistyrelse som inte alls tar någon del i ansvaret, allt är alltså Mona Sahlins fel - hon och bara hon i eget ensamt majestät...
Det vi ser är en "Rörelse"-adel som med näbbar och klor slåss för sina positioner och sina feta arvoden utan en tanke på att det parti de säger sig stå upp för skulle stå bättre upp utan dom. Jag förstår medlemmarnas frustration, nätrötternas ångest och allt gnäll som nu riktas mot "Partiet", mot Andnor och mot Baylan. Sällan här väl ett politiskt parti så snabbt och så smärtsamt gått från att vara ett reelt alternativ i svensk politik till att bara bli ett dåligt skämt, en fars och något som inte någon någonstans, någongång eller någonsin kommer att kunna ta på allvar.
Men "Här kör de fast"-rubriken handlar inte om att partiet tycker sig ha kört fast utan att man knappt 3 veckor innan valet av ny partiordförande har ett gäng kandidater som både vill - Damberg och Sommestad, de som kanske vill - Östros, Österberg och Palm samt de som inte vill alls i herrar Eneroth och Nuder. Problemet är att kandidaterna är lika tilltalande för sossarnas egna länsförbund som de är för väljarna, alltså inte alls.
Så nu sitter de där - sossarna - utan något namn på något huvudspår, utan några klara besked och fortfarande utan någon som helst möjlighet att vara någon form av opposition. Hade jag varit sosse hade jag inte vetat ifall jag skulle skratta eller gråta men som meningsmotståndare och moderat är valet så mycket enklare när hånskrattet ekar mellan väggarna. Men vad fan är det vi ser egentligen? En fars eller en tragedi som är så vidrig att det blir en komedi av det hela?
Länkar: SvD, DN, Expr1, Expr2, AB1, AB2
Bloggar: Westerholm, Högberg, Moberg, Röda Berget, Borgarbarnet, MMK
Bloggar: Westerholm, Högberg, Moberg, Röda Berget, Borgarbarnet, MMK
Inlägg
2 kommentarer:
ja ja kom ihåg skrattar bäst som skrattar sist.häls: che
Ja, och idag, efter uppgörelsen om migrationspolitiken, undrar vi om det moderata partiet fattar att partiledaren måste bytas ut... omgående.
Jag är djupt besviken på det parti som jag röstade på, och även om det finns flera väl frispråkiga stollar i SD, så kommer de att få min röst 2014. Och tänk en gång så var jag en ivrig valarbetare för moderaterna.
Skicka en kommentar