DEN SISTE KANDIDATEN...?

Trots att jag är en hängiven motståndare till allt vad socialdemokratin står för och allt vad socialdemokratin egentligen är så lider jag nu med ett gammalt, stolt parti som nu plågas av tillvaro som jag inte ens kan önska sosseriet. Alla rubriker om socialdemokratin handlar om oförmåga, om kaos, om kalabalik och katastrof - inget snällt sägs om socialdemokratin idag, inte av oss på motståndarsidan och inte ens från deras egna propagandister...

Den vandrande citatmaskinen Stig Malm - som myntade begreppet "fittstim" som en hyllning till det täcka könet som i dag har sin internationella dag - är i dag i farten igen med ett antal odödliga verklighetsbeskrivningar om den extrakongress där han snart skall vara ombud.

"Det är ett rent spektakel som är ovärdigt ett socialdemokratiskt parti att behandla folk på det här sättet. Vi är valda för att gå dit och välja en partiledare, inte för att gå dit i stalinistisk anda och rösta på det vi blivit tillsagda."

"Jag är vald av medlemmar i en valkrets, där 17 ombud kandiderade och fem skulle väljas. Det var en stor apparat med alla medlemmar inblandade, och sen håller vi på med det här apspelet, det är förfärligt. Jag skäms över att vara socialdemokrat!"

"Vi framstår som oerhört omoderna. Jag har varit med i 100 år snart och har aldrig varit med om ett sådant apspel som den här gången!"

Apspel?! Skamkänslor?! Stalinism?! Det är ju bara Ibrahim Baylan som har krattat manegen för "Rörelsen"...

Men jag kan inte sitta på min högerflygel och se hur oppositionen i all sin uselhet även pacifiserar regeringen Reinfeldt. För att lätta på Stig Malms skamkänslor och för att bryta dödläget så tillkännager jag härmed min kandidatur till att bli ny partiordförande i Socialdemokraterna. Det kan ju liksom inte bli mer apspel än vad det redan är.

Förvisso, jag är inte medlem och inte ens sosse men för 110.000+ i månaden kan skall spola ner min ideologiska övertygelse tillsammans med resterna av gårdagens kvällsmål. Det är min fasta övertygelse om att jag kan vara den där personen som räddar socialdemokratin i sista sekunden...

Jag har ju redan enat partiet, iallafall de som läser politiska bloggar. "Vi" står enade mot mig, och i bland krävs det av ett befäl att vara vidrig och elak för att ena sitt fotfolk för att slåss bra. Alla mina elaka och vidriga inlägg har haft just det målet.

Min bakgrund och mitt nuvarande liv gör ju mig egentligen som klippt och skuren för att ta över efter Mona. Uppväxt i ett hem där socialdemokratin satt i väggarna och med en gedigen bakgrund i Unga Örnar så borde jag vara godkänd. Att jag sedan valde MUF och Moderaterna gör ju att jag känner "fienden" samtidigt som jag står över och ligger under falangstriderna i SSU som nu verkar ha spritt sig in i Partiet. På samma sätt förhåller jag mig alltså till den så kallade striden mellan höger- och vänstersossar - jag svävar ovanför sådant trams...

Jag jobbar i den skattefinansierade sjukvården med samma yrkesroll som Vanja Lundby-Wedin hade innan hon blev styrelseproffs, förståsigpåare och LO-ordförande. Jag känner de väljare som socialdemokratin har tappat och som måste återvinnas med ihålig retorik och nya underfundigheter till gnällande. Jag förstår mig på de sociala medierna och är redan nu uppskattad av partiets nätrötter, något dagens ledning inte kan anses vara ens med bästa vilja.

I jämförelse med mina främsta utmanare så framstår jag dessutom som mer sansad och psykiskt stabil än Östros, mer färggrann och tilltalande än Österberg, mer ense med medelklassen än Damberg, längre och med ett mer välansat skägg än Pagrotsky. Kort och gott så är jag den gyllene medelvägen för ett progressivt ledarskap i ett parti som kallar sig "Rörelsen" men som inte rör på sig annat än bakåt...

Jag har en internationell bakgrund som vice ordförande i Sundbybergs stads Globaliseringsråd, där jag hade förmånen att jobba nära Helene Hellmark-Knutsson - en av de ack så sköna kandidaterna till posten som Ibbe 2.0. Helene eller Veronica Palm som partisekretare spelar inte mig någon större roll, annat än att jag är tacksam för att de valt kvoteringen som lösning för att skapa ett vinnande lag.

Vad har jag för lik i lasten då? Jo, jag har ju ungefär samma privatekonomi som min företrädare - men det är något som jag avser fixa med de där 110.000+ i månaden. Visst, jag har "backstabbat" min företrädare rätt så rejält på min blogg, men jag har ändå inte varit lika falsk som Sven-Erik Österberg som körde sitt race i det dolda under hela valrörelsen. Men jag har inga kvinnoaffärer i bagaget, det är nämligen en fysisk omöjlighet att en kvinna som jag skulle kunna tänka mig leka in-å-ut-leken med skulle kunna tänka sig detsamma med mig.

Jag anser att jag är det enda som kan rädda ett parti som annars mest anses vara bortom räddning. För samma ersättning som statsminister Reinfeldt räddar landet kan jag rädda ert parti - min vädjan till er blir "Våga och vinn!"...

Länkar: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD Ledarblogg, Expr, DN, DN Ledare, AB1, AB2

Bloggar: Högberg, Kent, Böhlmark, Ekonomisten, Moberg, Westerholm