Det var nästan så man hade lust att åka iväg till det där regeringssammanträdet för att likt Gert "Ribban" Fylking skrika "ÄNTLIGEN!" när beskedet levererades. Det handlade i detta fall inte om att någon moldavisk, totalt okänd lyriker som fick Nobels litteraturpris inför en förstummad jounrnalistkår och det skulle inte ha varit vid den Svenska Akademien som jag skulle ha skrikit på Fylkingskt manér. Det handlar om 8 stycken JAS-39 Gripen som skall försöka göra sitt och vårt för att leverera lite svensk säkerhetspolitisk solidaritet med ett land där inbördeskriget lever vidare.
Det väntade beskedet kommer att vara att även vi i Sverige avser göra vår plikt för att skydda civila libyer från en galen despots krigsmaskineri och för att eventuellt också bana väg för de rebeller som nu slåss för något de hoppas kommer bli frihet och demokrati. Själv tycker jag att vi är alldeles för sent ute, och att vi borde ha varit på plats samtidigt som våra NATO-grannar i väster och i söder. Men att komma sent är bättre än att inte komma alls och att komma för en uppgift som är lika enkel som löjeväckande när "vi" väl är på plats...
Frågan var vilken uppgift som vårt flygförband skulle komma att ges. Handlade det om att bara se till att flygförbudszonen respekteras eller skulle våra Gripen-plan även få användning för den andra bokstaven i JAS-konceptet - med attacker mot diktatorns markförband? Svaret kom, och det blev som väntat bara flygförbudsövervakande. För att ge en vettig uppgift till våra piloter så borde nog även attack-uppdrag varit en andrahandsuppgift.
Att övervaka en flygförbudszon när det libyska flygvapnet är slaget i ruiner med rykande plan och brinnande baser skulle lika gärna Luxemburgs icke-existerande stridsflyg kunna ta hand om. Skall vi skicka åtta plan så borde de få en vettig uppgift för att inte förstärka bilden av en nation som gärna vill ha men som inte vill ta några risker när vi ger. Nu ger vi den bilden, när vi utmanar ett flygvapen som inte kan flyga och som inte längre finns
Likväl, det verkar som om det "ÄNTLIGEN!" är dags att komma till beslut och att verkställa beslutet om att för första gången sedan Kongo-krisen skicka iväg svenska flygare på de uppgifter de är tränade för - att med våldet som vapen skapa något där våldet inte tillåts att få fritt spelrum mot oskyldiga civilister och frihetstörstande kämpar. Det är bara att hoppas att arbetsbeskrivningens "jasså?" inte klistras på de som frivilligt anmält sig för att få göra skillnad i luften över en konflikthärd, för första gången på 50 år. Piloterna förtjänar vårt stöd, trots att beslutet om en svensk insats andas sedvanlig svensk feghet...
Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, Expr, SydS, GP
Bloggar: CIng, CIng2, Wiseman, Ekonomisten, PLC,
Inlägg
12 kommentarer:
Om dom inte får attackera markmål kan de lika gärna stanna hemma. Denna tomma gest kommer skapa mer pinsamhet utomlands än vad vi förstår.
Alla förband som har nationella begränsningar i internationella insatser ses som en belastning av övriga deltagande nationer. Sverige var en sådan nation med begränsningar i Afghanistan fram till för ett år sedan.
Tyskland är en nation som fortfarande har starka nationella begränsningar i Afghanistan och de är en nation som kraftigt försämrar ISAF:s möjligheter till framgång.
Att inte delta fullt ut i insatsen är ännu värre än att inte delta alls.
nåja.. nu ska det bli intressant att åse vilket oerhört gnäll som kommer uppstå kring dessa stackars flygares ersättningar i vanlig ordning.
Libyens flygvapen är inte alls slaget i spillror. Ta reda på fakta innan du uttalar dig!
Det kommer för sent och blir bara av symbolisk natur.
Väl skrivet. Ja, visst är det pinsamt att man ger planen ett riskfritt icke-uppdrag. Självklart skulle man agerat lika snabbt som våra grannländer från början. Nu är det bara pinsamt och patetiskt. Men så har ju Sveriges hantering av utrikesfrågor varit sen 2:a världskriget, så konsekvent är det i alla fall. Ja, låt någon annan göra grovjobbet, och stick sedan fram och försök ta en del av äran när jobbet är gjort.
Trådskaparen menar alltså att Sverige ska delta i attacker mot markmål bara för att piloterna ska ha något att göra.
Då FN`s resolution innebär att flygförbudszonen är till för att skydda den civila befolkningen, hur ska man då bemöta rebellerna som urskillningslöst skjuter mot de av regeringsarmen ockuperade städerna?
Ska vi bomba rebellerna nu?
Nä den här insatsen är alldeles för oklar för att Svenska plan ska utföra stridsåtgärder, det räcker gott med att bevaka luftrummet tills vidare.
PMC
Eftersom de inte får göra något, är det totalt idiotiskt att sända några plan till Libyen, och med detta slösa bort 200 miljoner kronor.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag må vara dåligt påläst men har någon hört talas om mer än ett nedskjutet libyskt plan? Några luftstrider? Någon låghöjdsflygning av libyska piloter för att undgå NATOs massiva luftspaning? Om inte våra piloter får beskjuta markmål, vad ska vi då där att göra? Det här luktar svindyr marknadsföring, inget annat. All cred till våra piloter som tyvärr än en gång blir brickor i ett fegsvenskt kärringbeslut.
Påminner om MPs språkrör på 80-talet Eva Goës, som på en direkt fråga om vad hon tyckte om JAS svarade: "Ja JAS betyder ju Jakt, Attack, Spaning och attack kan vi inte gå med på!"
Journalisten lär ha satt i halsen.
:-)
Tror inte smygsocialisten Reinfeldt argumenterade särskilt hårt mot oppositionen när det gäller restriktionerna mot markmål.
//Jonas75
Gripen insatsen känns som ett avsnitt ur "Yes Prime Minister"
"We'll give them every support short of Help!"
Skicka en kommentar