Med mitt politiska analyserande i neanderthal/guppy-klass så drog jag slutsatsen att Thomas Östros möjligheter att bli ny partiordförande dog ungefär samtidigt som det blev en nyhet att Göran Persson ringde runt till "Rörelse"-folk med möjligheter att påverka. Göran agerade på sitt mest övertalande sätt när han försökte få kongressombud och politrucker att välja just Östros - men det blev något av en Judas-kyss istället...
Nu är den gamle HSB - Han Som Bestämde - i farten igen, och berättar för oss att Håkan Juholt är en karbon-kopia av Göran Persson, trots att vi andra ser att Håkan har mer hår både på huvudet och under näsan. Håkan Juholt ses av Göran Persson som en fin, klassisk sosse som har så många gemensamma nämnare med Persson att det nästan är tur att mustaschen och dialekten skiljer de två från varandra.
Frågan är hur Juholt nu ställer sig till att bli offentligt hyllad av en man som i princip helt på egen hand dräpte Östros möjligheter att få det jobb som nu är vikt åt Juholt i egen hög person? Blir han glad och stolt, eller är det en Judas-kyss på mustaschen han får en förnimmelse av? För hur kul kan det vara att som ny partiledare bli omnämnd som en "fin, klassisk socialdemokrat" när väljarna har sågat det konceptet två val i rad? Hade det inte varit mysigare att få höra progressivt tänkande, en förnyare eller en utvecklare av ett parti som gått i stå? Men nej, HSB sätter bilden åt oss - "en fin, klassisk socialdemokrat" - inte alls olik Göran Persson själv.
Det finns många som anser att Göran Perssons ledarskap är det som har lett till att sosseriets kris av årsmodell 2010/2011. HSB:s förmåga att bara omge sig med personer som var nickedockor och tillräckligt svaga för att låta sig köras över av chefen är förvisso historia. Personer som herrar Österberg och Östros, damer Sommestad och Johansson är tydligt förknippade med att vara just lydiga redskap för att då bistå Göran Persson med sitt allsmäktiga styre över konungariket. Juholt blev inte mer än en biträdande partisekretare under samma tid...
Kongressen står för dörren, och om en vecka sitter Håkan Juholt på samma stol som HSB och Mona Sahlin värmt upp åt honom. Frågan är om Håkan Juholt är glad över att i elfte timmen få stöd från den gamle landsfadern eller ifall det är ett stöd som han känner att han kunde vara utan? Vill han bli en förnyare så borde han gråta när nu epitetet klistras på honom, som en "fin, klassisk socialdemokrat". Vill han det jag inbillar mig att han vill, att vrida klockan tillbaka och leva i en dåtid som inte längre är gångbar så är han nog stolt - vår blivande huvudmotståndare...
Länkar: SvD, DN
Bloggar: Kent
Nu är den gamle HSB - Han Som Bestämde - i farten igen, och berättar för oss att Håkan Juholt är en karbon-kopia av Göran Persson, trots att vi andra ser att Håkan har mer hår både på huvudet och under näsan. Håkan Juholt ses av Göran Persson som en fin, klassisk sosse som har så många gemensamma nämnare med Persson att det nästan är tur att mustaschen och dialekten skiljer de två från varandra.
Frågan är hur Juholt nu ställer sig till att bli offentligt hyllad av en man som i princip helt på egen hand dräpte Östros möjligheter att få det jobb som nu är vikt åt Juholt i egen hög person? Blir han glad och stolt, eller är det en Judas-kyss på mustaschen han får en förnimmelse av? För hur kul kan det vara att som ny partiledare bli omnämnd som en "fin, klassisk socialdemokrat" när väljarna har sågat det konceptet två val i rad? Hade det inte varit mysigare att få höra progressivt tänkande, en förnyare eller en utvecklare av ett parti som gått i stå? Men nej, HSB sätter bilden åt oss - "en fin, klassisk socialdemokrat" - inte alls olik Göran Persson själv.
Det finns många som anser att Göran Perssons ledarskap är det som har lett till att sosseriets kris av årsmodell 2010/2011. HSB:s förmåga att bara omge sig med personer som var nickedockor och tillräckligt svaga för att låta sig köras över av chefen är förvisso historia. Personer som herrar Österberg och Östros, damer Sommestad och Johansson är tydligt förknippade med att vara just lydiga redskap för att då bistå Göran Persson med sitt allsmäktiga styre över konungariket. Juholt blev inte mer än en biträdande partisekretare under samma tid...
Kongressen står för dörren, och om en vecka sitter Håkan Juholt på samma stol som HSB och Mona Sahlin värmt upp åt honom. Frågan är om Håkan Juholt är glad över att i elfte timmen få stöd från den gamle landsfadern eller ifall det är ett stöd som han känner att han kunde vara utan? Vill han bli en förnyare så borde han gråta när nu epitetet klistras på honom, som en "fin, klassisk socialdemokrat". Vill han det jag inbillar mig att han vill, att vrida klockan tillbaka och leva i en dåtid som inte längre är gångbar så är han nog stolt - vår blivande huvudmotståndare...
Länkar: SvD, DN
Bloggar: Kent
Inlägg
1 kommentar:
Ännu mer ironiserande och kritik mot Den Store Ledaren. Både den gamle och den nye. Jag är rädd att Johan Westerholm kommer att få hjärnblödning nu...
Skicka en kommentar