DEN SOCIALDEMOKRATISKE GUDFADERN

Jag vet inte om det var offentliggörandet av min kandidatur till att ta över efter Mona - för att ena, för att rädda och för att bota partiet - som fick den gamle godsherren på Öfvre Torp att börja ringa upp kamraterna i "Rörelsen". Göran Persson gick från godsherre till Gudfader och ringde runt till folk för att skrämma dessa till att välja Östros...

Jag såg det inte då, men jag ser det nu. En kommentar från sosse-bloggaren Peter Högberg där jag först inte kunde förstå vad han menade när han sablade ner min kandidatur med orden "Enkelt. För mycket hår". Tydligen visste Högberg redan då att en skallig person skulle ta över ett alltmer hårlöst parti, och då handlar det om Östros, Österberg eller kanske till och med Peter Högberg i egen påtänd person.

Göran Persson ringer alltås runt till folk i "Rörelsen" och utövar milda påtryckningar för att de inte skall tänka på något annat namn än Thomas Östros när det kommer till partiledarvalet, och de tidigare dolda maktstrukturerna i SAP blir helt plötsligt lika uppenbara som Berit Andnors inkompetens eller Ibrahim Baylans oförmåga att kratta en manege på ett acceptabelt sätt. Den socialdemokratiske Gudfadern kliver fram från kulisserna, i rampljuset, och pekar återigen med hela handen. HSB är tillbaka, Han Som Bestämmer...

Roten till dagens situation står till stor del att finna i den tid då Göran Perssons både var partiets och "Rörelsens" formella och informella ledarfigur. Han omgav sig med svaga ministrar som var lätta att styra och som inte stack upp - med den lilla "hoben" Pagrotsky och Marika Åsbrinks pappa som de enda undantagen. Ministrar som Berit Andnor, Lena Sommestad, Bosse Ringholm, Ibrahim Baylan och Ines Uusman gjorde ingen människa glad, om man väljer att kalla Persson som en omänsklig statsminister. Alla var svaga, lättstyrda och Göran Persson var mannen som utan fingertoppskänsla lekte med sin marionett-teater.

Dock fanns det två tilltänkta arvsfurstar som fostrades till att kunna ta över, när självaste arvsfurstinnan Anna Lindh föll offer för en knivbeväpnad galnings kniv på NK den där ödesdigra eftermiddagen. Kvar som presumtiva ledare stod då egentligen bara Thomas Östros och Pär Nuder, och att det slutade med Mona som formell ledare efter Göran berodde nog mest på att "det var dags för en kvinna"...

Nu lyfter Göran Persson fram den av de två arvsfurstarna som fortfarande finns med i spelet om makten i en "Rörelse" där fritt fall känns som en alldeles för mild beskrivning av läget. "Det är Thomas Östros ni vill ha!" ekar i telefonens eller mobilens hörsnäcka, på en dialekt med rötterna i Vingåker och fulländad i Katrineholm. Göran Persson vet vad han vill, det har han alltid gjort -men i sin enfald tror han att det han nu gör är för partiets bästa. Tillåt mig att tvivla att det blir resultatet.

Varför då då? Jo, delvis för att Östros idag är en annan person jämfört med den rätt sansade person som faktiskt jobbade på rätt bra under Persson. Östros kunde arbeta i ett läge då makten låg i hans händer, eller rättare sagt i chefen Görans händer. Östros kunde inte jobba i oppositionsrollen då makten till och med hade halkat ur Görans arbetarnävar. I opposition blev Östros själva sinnesbilden för ordet "Gnällspik" och vem tänder ärligt talat på en sådan person - i privatlivet, i arbetslivet och inte minst i det politiska livet...?

Att nyheten nu droppas i partiorganet Aftonbladet, nyheten om att Göran Persson ringer runt och försöker skrämma folk att rösta på Östros är ytterligare ett bevis på den smutsiga kampen om makten som nu är ännu smutsigare än ett svin i en lergrop på Öfvre Torp. Någon läcker att den gamle Gudfadern återigen är med i petandet och spelandet om makten och frågan är om inte Thomas Östros möjligheter att ta över dog i samma stund som det första AB-löpet trycktes i tidningens tryckpressar?

Väljs Östros så kommer vi alla misstänka att han sitter där han kan komma att sitta bara för att Göran Persson har ringt runt och skrämt folk till höger och vänster för att få fram "sin" kandidat till makten igen. Indirekt kommer vi kunna sätta bilden av en socialdemokrati som förnyas genom att låta den gamle Gudfadern ta över igen - fast denna gång genom sin marionett och knähund Thomas Östros. Hur skoj kan inte det bli...?

Länkar: AB1, AB2, AB3, SvD, SvD, DN, Expr

Bloggar: Westerholm, Högberg, Röda Berget, Jesper Svensson, Kent, Ekonomisten, Böhlmark, Lidby