JAS? PAJ? PAJAS? PAJASERIER...

I spåren av den halvmesyr som vårt beslut att skicka stridsflyg i form av JAS-39 Gripen är så tar nu pajkastningen fart, där den samsyn som råder om att vi skall skicka flyg förbyts i oenighet om vad vi kan, vad vi vill och vad vi skall göra. Bombhöger mot duvvänster, tydligare kan det inte bli när herrar Björklund och Juholt börjar veva retoriskt...

Juholt vill att vi skickar ner våra JAS-39 Gripen för att övervaka en flygförbudszon där den tilltänkta fienden inte vill, inte vågar och knappast kan komma upp i luften längre. Det libyska flygvapnet har fått se sin stridsmoral slåss i spillror, se sina baser gå upp i rök och varenda pilot som har försökt komma upp i luften med sitt plan har med klinisk precision avlägsnats från den här dimensionen av livet. Sannolikheten för att våra piloter kommer att möta libyskt stridsflyg är alltså försvinnande liten, och frågan man då bör ställa sig är - Varför åka överhuvudtaget?

Juholt vill inte bomba "drogade barnsoldater", det är huvudargumentet till varför sosseriet stoppar vårt flyg från att kunna göra skillnad på riktigt. Inte ens om de "drogade barnsoldaterna" utför en massaker på odrogade barn, havande mödrar eller andra odrogade värnlösa människor skall en förbipasserande rote med svenska plan få agera mot markmål eftersom vi inte har en aning om att piloterna verkligen ser rätt saker eller upplever det som de tror sig uppleva.

Men vad händer om en svensk pilot trots allt får se ett MIG-plan komma sniffande över en plats där det kan finnas drogade barnsoldater? Skall vi då låta piloten skjuta ner det plan som kränker flygförbudszonen med risken att det regnar brinnande flygbränsle och vassa, dödliga vrakdelar över de drogade barnsoldaterna? Tänk om de skadas eller dör på marken för att vi rensar i luften? Helt plötsligt kan konsekvenserna av ett ingripande i luften få nästan samma effekter som om vi skulle anfalla mål på marken, där oskyldiga drogade barnsoldater kan få sätta livet till. Kanske lika bra att inte ens använda några svenska vapen alls...?

Nej, vi får väl helt enkelt ropa efter de där tvivelaktiga vännerna vi har, de som har piloter som vi kan vara säkra på ser rätt saker på marken och som inte har några invändningar mot att använda sina vapen mot de som skjuter mot värnlösa civilister. Detta oavsett om de som skjuter är drogade barnsoldater, lego-knektar eller den del av den libyska krigsmakten som fortfarande är pro-pyjamaspajas.

På försvarsbloggen Wiseman gästbloggar idag en av de piloter som förmodligen kommer att tvingas strunta i de drogade barnsoldaterna oavsett vad de gör och mot vilka. Jag vill lyfta fram några alldeles utmärkta dräpor om hur han i sin roll som stridspilot i en ny roll ser på samma socialdemokratiska retorik som idag har fått Janne Björklund att gå i taket, precis som undertecknad. Så varsågoda, piloten Duke i några fantastiskt avslöjande kommentarer...

"Jag tror ingen politiker skulle överväga att detaljstyra läkare på ett sjukhus. Vilka operationer som är att rekommendera för vilka åkommor är upp till läkaren som nogsamt väger risker för och emot. Operation innebär alltid en risk men jämför man den risken med alternativet så är kanske, eller kanske inte, den värd att ta för att rädda patienten. Men faktum kvarstår, det är läkaren som gör bedömningen och ingen medicinsk outbildad, briefade eller inte, skulle någonsin lägga sig i denna detaljprocess. Läkaren styrs av att alltid måna om patientens bästa.

När Urban Ahlin (s) nu raljant meddelar att jag inte kan avgöra om mål är civila eller militära eftersom jag flyger så högt, och dessutom insinuerar att jag skulle bomba även om jag var osäker, så blir jag lite fundersam och undrar stilla hur mycket detaljkunskap han sitter inne med? Min utbildning är i alla fall i tidsåtgång och komplexitet ganska lika läkarens. Nog för att politiker är perceptiva men har han verkligen på denna korta tid lyckats sätta sig in i alla detaljer som rör detta ämne så han kan detaljstyra på detta vis?

Faktum är att genom att ta ifrån oss möjligheten att slå ut mål på marken med en bredsida av begränsningar så kommer det troligtvis innebära samma sak som om man förbjudit en viss typ av operation, civila som kunde ha räddats räddas inte. Den nyfikne undrar säkert varför."

Man kan diskutera detta fram och tillbaka, hävda att läkare räddar liv men vi vill ta desamma, men saken hamnar alltid nere på samma fundamentala och aningen filosofiska frågeställning; är det rätt att riskera livet på ett fåtal för att rädda betydligt fler andra? Jag är pragmatisk och anser att svaret generellt är ett tydligt ja! I alla fall så länge som man har den helhjärtade intentionen att urskillningslöst rädda liv, och det har vi den helhjärtade intentionen att göra.

Urban Ahlin säger att om vi ser civila anfallas av Khadaffis militär så ska vi använda Gripens överlägsna fartresurser att åka därifrån! Jag vet inte om jag skulle kunna sova lika bra efter ett sådant beslut, även om jag så klart lyder order och gör som jag blivit tillsagd".

Och så en rätt skön avslutning...

"Tas vi helt ifrån möjligheten att verka mot markmål så kommer vi avsevärt begränsas i vad vi kan göra för att upprätthålla FN-resolutionen. Det är enkelt att sitta i opposition i Stockholm och i okunskap uttala sig med bredsidor som påverkar liv lång långt bort med anledningen att det skulle bli problem medialt om en förlupen bomb träffade civila.

Någon med en skopa kurage, likt de till höger på den politiska skalan, skulle i stället läsa den prekära situationen och förbereda sig och media på att allt kanske inte kommer att gå så svensk perfekt men att de tiofaldigt, eller mer, räddade civila är tacksamma för att de fått chansen till ett liv i sitt hemland."

Länkar: AB1, AB2, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, Expr1, Expr2, Expr3
Bloggar: Westerholm, Böhlmark, Soilander