Det blev en helt annan person, en Juholt utan den gedigna bakgrund som fanns både hos Österberg och Östros - och med det valet så dog framtiden för Östros och för Österberg i det partiet och den rörelse där det rört sig under alldeles för lång tid. Juholt städar bort de flesta som under nomineringsprocessen stack ut, och som kanske kan komma att vara ett hot från de mer etablerade maktspelarna i sosseriet än den trots allt rätt oprövade Juholt. Östros försvann lagom till extra-kongressen och i spåren av densamma försvinner nu Österberg.
Hade jag varit sosse, vilket jag inte är och med största sannolikhet aldrig någonsin kommer att bli, så hade jag inte sörjt resultatet av Håkans städande. Herrar Östros och Österberg har nämligen olika förmågor som var för sig skrämmer bort folk. Östros framstår som hätsk, gnällig, rabiat och allmänt osympatisk - men han märks. Österberg märks däremot knappt, en transparent politiker som i ett utifrån-perspektiv kan tyckas vara tråkigare än att klottersanera en gångtunnel i Surahammar. De är varandras motsatser, de bortstädade, men de har det gemensamma att de aldrig någonsin skulle kunna bli en röstmagnet för det parti de levt för. Den förmågan tror Andnor att Juholt har - i sin folklighet, i sin humor och i sin musiksmak...
Skall jag tro på mina källor så bör Sven-Erik Österberg ersättas av en kvinna ifrån "Skogen", från obygden norröver. Det måste bli så om socialdemokratins terrorbalans - där falanger och fraktioner på ett finkänsligt sätt balanseras mot varandra - skall fortsätta att ha balans. Men vem denna kvinna från obygden kan vara vet jag inte ännu, det får vi veta vilken dag som helst när Håkan Juholt fortsätter att bygga sitt eget lag.
Länkar: SvD, DN, Expr, AB
Bloggar: Böhlmark, Ekonomisten
1 kommentar:
Ja, du, goding - nu har jag läst
om dig och gillar helt och fullt
dina åsikter. Mycket bra skrivet
till "höger" på bloggsidan........
Men, för att återkomma till artikeln, så satt den s.a.s.
som en liten handske.
Vet egentligen inte vad "bloggar"
är, men kanske kan lära mig?
Återigen, Inger
Skicka en kommentar