FREDRIKS FREDAGS-FILOSOFERANDE DEL 2...

Fredag. Förmiddagen är på väg att skifta över till lunch för att sedan bli eftermiddag. I fjärran står kvällen för dörren och det som skulle kunna vara fredagsmys kommer att bli en stund i en sval glödlampas sken framför en lika skinande datorskärm. Dagens filosoferande föräras de politiska antagonisterna i NetRoots.

De är fruktansvärt duktiga på att vira gammelmedia runt sina tangentbordströtta fingrar, de där Nätrötterna. Debattartikel efter debattartikel gödslas ut med herrar Högberg, Westerholm med flera som signatörer och alltid mer någon kvinna som alibi. De är duktiga, men samtidigt blir det sjukt motsägelsefullt eftersom gammelmedia i form av tidningarnas papper eller websidor är något som man från Nätrötterna säger sig utmana - samtidigt som man gör allt i sin makt för att få vara med i gammelmedias utflöde...

Nätrötternas senaste stordåd är en debattartikel som publicerades på SVT Debatt, statstelevisonens forum för oss som vill tycka till någon annanstans än på den egna bloggen. Den här gången undrar jag ändå inte ifall man tog ett steg för långt när man helt plötlsigt fick samma framtoning på sin debattartikel som en nordkoreansk nyhetsutsändning. Det blev nästan lite löjligt när fyra sosse-bloggare, hand-i-hand, ställer sig upp och berättar att man hittat Messias i Oskarshamn, mannen med mustaschen som skall frälsa det i grunden sossiga Sverige igen.

Johan Westerholm har tillbringat vintern med att spy galla över det egna partiet, och då speciellt den valberedning som till slut lyckades krysta fram en Juholt. Johan Westerholm ville ha Tomas Eneroth, det var Tomas Eneroth och bara Eneroth som gällde. Peter Högberg ville också ha Tomas Eneroth, men inte lika tydligt som kollega Westerholm. Alexandra Einerstam ville ha en ny kvinna efter Mona, hon ville ha Lena Sommestad och ingen annan. Men skulle det bli ändå bli en man så dög väl Håkan Juholt. Martin Moberg däremot, har jag ingen aning vem han ville ha innan Berit Andnor klev upp ur diket och skrek Juholt...

Nu är det annat ljud i skällan, Juholt är den bästa de kan se i rollen i som ny partiordförande och vad de än har tyckt förut betyder ingenting. I deras ögon är kompromissen, fallfrukten och nödlösningen Juholt svaret på alla socialdemokratins problem - ty Juholt är folklig, har humor och glimt i ögat, en självdistans och gillar Elvis Presley. Helt plötsligt så går Nätrötterna från att vara på gränsen till överdrivet kritiska till att vara så nöjda med vem Andnor trollade fram ur hatten - och själv äcklas jag litegrann över inställsamheten som följer i självutplåningens spår.

Vad Juholt har för utbildning eller inte skiter jag fullständigt i. Han har en utbildning, som faktiskt råkar vara samma undertecknad - och det är väl gott så. Att jag sedan vidgade min vyer på Officershögskolan och i vården medan Håkan Juholt sökte sin förkovring i partiets spindelnät kan inte och skall inte jag döma honom för. Socialdemokraterna har sagt Juholt, utåt sett för att man tycker att han är den bästa och mest enastående människan som finns medan sanningen säger kompromisskandidat, nödlösning och fallfrukt. Men sossarna gör sina val, och allt jag kan göra är att förhålla mig till att man avser välja en man på ungefär min nivå till sin statsministerkandidat...

Jag är rätt övertygad om att Nätrötterna som skrev debattartikeln på SVT inte rubriksatte den själva. Skulle så ändå vara fallet bör de nog ta sig en funderare på hur de formulerar sig. "Juholt så kompetent att han inte behöver akademisk examen". Slut. Kanske det, men här sätts första bilden av den man som är så fulländad att han klarar av allt mellan himmel och jord med sin hjord av lydigt röstboskap.

Benämningar som tidigare sossar varit rätt stolta över klassas helt plötsligt som extrema påhopp på Håkan Juholts felfria person. "Betongsosse", "Gråsosse" och "Vänstersosse" - när blev orden vänster och sosse fula för nätrötterna kan man fråga sig samtidigt som det finns rätt många sossar som faktiskt är stolta över att klassas som betong- eller gråditon. Det tjoas om en Håna Håkan-kampanj som redan dragits igång, och samma professionella gråterskor som grät för Mona gråter nu över Håkan.

De tror sig se ett frontalangrepp på Håkan Juholt som person, de drar slutsatsen att Mosa Mona har gått över i Håna Håkan. Problemet är att det enda som görs är att vi på andra sidan drar våra slutsatser efter en nomineringsprocess som får Melodifestivalen att framstå som en macho-tillställning. Det var en process där ingen stod upp för Håkan Juholt, ingen nämnde hans namn på fullt allvar - men allvar blev det. Våra ifrågasättanden borde väl därför inte komma som en blixt från klar himmel? De kommer att gå till val för att välja en man som ingen på allvar kunde tänka sig förrän det blev dödligt allvar för Berit Andnor och hennes gäng till valberedning...

Det gråts om människosyn och om att vi på andra sidan redan är för taskiga mot Håkan Juholt, mannen som humorn skall ta sosseriet ur en kris som ingen i det laget längre låtsas om. Socialdemokratins framtid och öde förvaltas enbart av de själva, och de kommer att välja Håkan Juholt till den som skall ta hand om ödet och framtiden.

Men hur mycket de än blundar så har den faktiskt en kris att hantera, och frågan är om de ens i sina vildaste fantasier själva tror på att samma typ av propaganda som annars brukar komma från Pyongyang är rätt sätt att måla upp en bild av en spännande Juholt för väljarna. Som en man som är så kompetent att han inte behöver några akademiska studier, en man som bara är bäst på att agitera, en man som är en kommunikatör och strateg av Guds nåde, en man som är så i tiden att han hittade kärleken på nätet, en man med roliga one-liners, folklighet, folklig musiksmak och karisma. En man som ändå inte upptäcktes av Partiet förrän alla andra hade tackat nej eller betackats för.

Nätrötterna brukar skriva om ekokammare hit och ekokammare dit. När någon lyfter de verkliga omständigheterna om deras partiledarval så kallas det hat-kampanjer. När de själva skall beskriva Juholt så blir det i samma stuk som man målar upp bilden av Ledaren i diktaturer, skönmålandet i sin perfektion - någon vi andra skall vara rädd för.

Frågan är vad som är en ekokammare? Något så imbecillt okritiskt som det Nätrötterna nu ägnar sig åt, eller att de som faktiskt ser vad det partiet de företräder har gått igenom under vintern 2010-2011 lättar på sina hjärtan? Det är lite konstigt hur snabbt de glömmer, eller hur...?

Länkar: SVT,

Bloggar: HBT-sossen, Westerholm, Högberg, Moberg, Cornucopia, Maria Hagbom