2011/03/16

ATT PISSA PÅ VISSA OCH SLICKA PÅ ANDRA...


Det är skönt att det finns tydliga skiljelinjer i politiken och en sådan är synen på RUT. Innan valrörelsen var det en av de få frågorna där vi i Alliansen satte ner foten och visade vad vi ville, varför vi ville det och hur vi ville göra det. Vi vill underlätta för folk som redan har jobbigt med sitt livspussel att lägga några bitar på plats genom att skattesubventionera de hushållsnära tjänsterna, genom att förvandla en svart sektor till en ljusgrå dito.

Målet med RUT är att flera skall få möjligheten att få fint hemma utan att behöva försaka något annat i livet samtidigt som en medmänniska får ett "riktigt" arbete, ett arbete som i förlängningen också ger pension och social trygghet. Under valrörelsen var sosseriet emot RUT, och de som började arbeta i den ständigt växande branschen fick höra att de utförde pig-jobb och annan raljerande retorik.

Samtidigt så var det tydligen okej att släpa med sig smutstvätten på bussen, spårvagnen eller tunnelbanan för att vid en knutpunkt under ett byte av färdmedel få hjälp av en "Butler" att fixa tvätt eller inköp. Det som inte gick för sig hemmavid, gick alltså för sig vid Fridhemsplans tunnelbanestation, Slussens bussterminal eller Östra Stations järnvägsstation. Sådan är socialdemokratins logik, och den logiken bidrog till att man sågs som ett parti som helt tappat fotfäste i verkligheten...

Redan under valrörelsen fanns det några mer balanserade sossar som faktiskt förstod att om man var för ROT, som subventionerade ombyggnader och reparationer av en bostad så skulle det vara svårt att argumentara mot RUT som i sin tur höll rent och gjorde fint i det ROT-renoverade hemmet. Micke Damberg var en sådan balanserad sosse, Helene Hellmark-Knutsson en annan och det fanns många fler som inte kunde gå med på att vissa jobb var finare och ädlare än andra - att elektrikern eller snickaren inte alls var moraliskt överlägsen en den som städade upp efter dom.

För om man nu var emot RUT av skälet att Staten inte skall subventionera sina medborgares liv med skatteavdrag så borde det vara lika naturligt att argumentera också mot ROT. En sådan argumentation hade jag haft mycket lättare att köpa i så fall, om nu inte både RUT och ROT i själva verket hade varit ett rent plus för samhället i stort...

Nu blev det inte Micke Damberg som fick ta över efter Mona Sahlin. Det blev inte en balanserad sosse som tog över, utan en folklig, rolig och Elvis-gillande sosse vid namn Håkan Juholt. Håkan Juholt tycker att ROT är bra men att RUT är dåligt trots att både avdragen dras av av ungefär samma människor - samma människor som är fel människor när de nyttjar hushållsnära tjänster och rätt människor när de fixar till fasaden eller dasset. Problemet för Juholt är att förstå att de som är rika, förmögna och har råd att betala själva - är fel människor - har råd ändå, och löser det svart. De som i Juholts ögon är rätt människor kommer möjligtvis få råd med städningen om man skattesubventionerar men absolut inte annars.

Men i Håkan Juholts sosse-Sverige, där Domus skall heta Domus, är det långt mycket viktigare att framstå som en bromskloss mot de som redan har än att vara lite mer resonabel mot det som kanske kan få. Det är "Jantelagen" i all sin vedervärdiga uppenbarelse, när den är som fulast.

Samtidigt så har samm Juholt så sent som 2009 motionerat om att det skall finnas ett "Konst-ROT", för att underlätta för kreti och pleti att köpa tavlor eller annan konst. Varför är det fult att köpa städning men fint att köpa tavlor? Varför skall konstnärens liv och leverne underlättas samtidigt som den som arbetar med hushållsnära tjänster skall tryckas ner i skorna? Är det så enkelt som att vissa arbeten och sysslor är så mycket mer värdefulla för den socialdemokratiska retoriken, och hos den tillträdande partiordföranden Juholt?

Tydligare kan de inte bli. Sossarna har redan pissat på de som sysslar med RUT-tjänster, kommer fortsätta att urinera på desamma samtidigt som man slickar skorna på byggarbetare, snickare, elektriker och nu även konstnärer. Vad tog snacket om allas lika värde vägen...?

...och tack Sanna för inspiration och motivationen en dag då den kändes som bortblåst!

Länkar: SvD, Ledarbloggen

Inga kommentarer: