Fredag morgon, helgen står för dörren och det politiskt korrekta svenska folket lär väl knappast kunna njuta fullt ut av fredagsmyset ikväll. Det faktum att de gamla statsbärarna i socialdemokraterna ännu inte har mäktat med att berätta vem de vill ha som ny partiordförande har lagt sig som en tung filt över Sverige och svenskarna - och ingen verkar kunna slappna av förrän namnet har tillkännagivits...
På tunnelbanan igår, en man med trasiga kläder och ett ännu trasigare leende i sitt trasiga ansikte misshandlar en fiol inför medpassagerarna ihop om att någon skall skjuta till en 10-krona för att han skall sluta. Han behövde säkert pengar, men istället fick han skäll av minst två resenärer som skrek fula saker till honom. Leendet försvann, och han verkade inte förstå varför de var så arga när allt han gjorde var att försöka utpressa en tunnelbanevagns alla resenärer på lite pengar för att sluta spela. Förmodligen kunde han inte förstå att avskyn och vreden inte alls var riktad mot honom, utan snarare ett bevis på den frustration som svenskarna bär med sig dag ut och dag in, dygnet runt - en frustration om att aldrig få veta vem som skall bli den stora ledaren i det stora partiet.
Samma sak råkade en oskydig busschaufför ut för som fick otroligt mycket skäll av en frustrerad medborgare som förmodligen inte skulle ha brytt sig om en försening på tre minuter om bara den nya sosseledaren hade varit känd istället för okänd. Otaliga är de människor som i dessa dagar får sig flera lastbils flak av ovett av en frustrerad befolkning som skriker högt efter att få veta någongång, någonstans eller iallafall någonsin...
Men ingen verkar veta någonting, gräsrötterna och nätrötterna bland fiendens fotfolk verkar inte veta hur de skall bete sig. Ur en skock av hjärntvättade valarbetare på bloggosfären, lättstyrda, lättmanipulerade och lättlästa så har det kommit något helt annat. De som under valrörelsen inte kunde se några som helst fel med sitt parti, med partiets ledning eller politiken ventilerar nu sitt starka ogillande varhelst de kommer åt. I morse kunde man höra Peter Högberg sitta å gnälla på statsradion, igår kunde man läsa en helsida i Expressens pappersupplaga där många fler var framme och gnällde och under flera månader så har det formligen skitits ut kritiska och hätska debattartiklar från de mest framträdande Nätrötterna.
Nu gnäller de på en partikultur som är sluten och där bara den tysta rövslickaren verkar ha några som helst karriärsmöjligheter. Problemet för nätrötterna är att det var precis så här det alltid har sett ut i deras parti, när de gick med. Ingen har tidigare lyft ett finger för att försöka förändra ett parti som inte kan, inte vill och inte mäktar med att förändras. Hade de vunnit valet hade allt varit frid och fröjd, personer som idag anses vara inkompetenta - Östros och Österberg som två exempel - hade hyllats unisont för sina förmågor av de röda bloggarna närhelst tillfälle gavs. Men bara den som är öppen med sin kritik oavsett om det är valrörelse eller inte är trovärdig oavsett vilket år och månad än kritiken än må ventileras.
Nätrötterna vet vilket parti de jobbar för och har jobbat för. De som sade sig vara så nöjda med Österberg, Östros, Sahlin, Baylan med flera under valrörelsen spyr nu i deras riktning och helt plötsligt får släktet av ryggradslösa djur ännu en art i sitt släktträd. Vi andra såg att det var ett parti utan politik som vi mötte, där allt handlade om att gnälla så pass länge att folket borde börja tro på gnällandet som politiskt kommunikationsmedel. Nätrötterna hade kunnat vara vara mer kritiska redan då mot sitt eget parti, mot en usel ledning och ett gäng vallokomotiv som passade bättre på Järnvägsmuseet i Gävle än urspårade i valrörelsen. Hade de andats lite kritik då, innan det katastrofala valet, så hade det varit lättare att ta deras 180 graders omsvängning lite mer på allvar.
Nu är det de som är de sämsta förlorarna, men ändå de som förmodligen fattar bäst vad socialdemokratin behöver göra - lägga sig ner och dö, "skörda" de organ som det finns något liv i och transplantera in dessa i en ny kropp som inte alls ser ut som den gamla gråsossen utan som någon spännande person...
Det är fredag och om tre veckor klubbas ordförandevalet igenom i Stockholm, den nya galjonsfiguren hängs upp och allt blir precis som vanligt. Som vanligt kommer man att sluta leden och stå upp bakom sin ledare, bakom partiets politik och ideologi. Den dagen då möjligheten att påverka för den här gången är förbi så kommer vi att få se hur man återigen rättar in sig i ledet, oändligt stolta över den nya ledaren och den nya partisekreteraren. Helt plötsligt kommer de debattartiklar vi nu läst och de radioprogrem vi ny lyssnat på framstå som historieförfalskning och ingenting vi borde ha brytt oss om.
Eller kan det bli så att vi får se ett gäng bloggare som står för vad de en gång tyckte och tar konsekvenserna av att man inte fick som man ville? Någon som tror på det? Nä...
Förresten, oddsen på Monas efterträdare.
Man kan ju spela på vem som blir ny sosse-ledare och enligt Ladbrokes så ser det ut så här: Damberg 1.60, Österberg 2.50, Eneroth 3.25, Östros 5.50 och Sommestad 14.00.
Länkar: SvD Gudmundsson,
Bloggar: Högberg, Westerholm,
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar