Så var det belagt, vi är på intet sätt unika i vår familj. Vi prioriterar att äta gott, att äta smakfullt men vi skiter i allt vad matcirklar och fibrer innebär. Eftersom mina söner i mångt och mycket ser ut som jag gjorde innan magen började svälla runt 20-årsålderna så är det viktigt att vi ger dem mat de vill ha, och gärna mat med mycket fett... De är så smala stackarana.
Själv minns jag när jag och mina bröder efter en sådan där helvetesfärd i en rökig och skränig bil nådde våra kusiner i Partille. Olle, kusinernas pappa jobbade på Skogaholm och varje gång vi kom ner till Göteborg blev han upprörd över att vi var så smala. "Biafrabarn" var ett epitet vi fick av Olle. De som vet hur ju jag ser ut idag ser ju samtidigt att mycket vatten flytit under broarna sedan dess, det var ju faktiskt runt 30 år sedan detta utspelades.
Nåväl, Olle arbetade hårt för att vi skulle få lite mer hull. En kväll tog han oss barn i sin bil och åkte tilll bageriet. Vi fick smaka massor av kakor och annat gott, massor... Och som om det inte var nog så styrde han därefter kosan mot Estrellas fabrik som låg nästgårds. Utanför fabriken fanns en container där man hade kasserat chips som hade gått ut för några dagar sedan. Vi fyllde hela bagagaluckan med dessa underbara potatisprodukter, och valde noggrant ut de smaker som vi gillade mest. För resten av vår tid i Partille så avslutades varje kväll med några påsar chips, livet var underbart!
Detsamma gäller mina killar idag. Eftersom de är smala, eftersom de idrottar och rör på sig så har jag en tuff kamp för att få dem till det stadium av fysisk perfektion som jag nu lever i. Skitmat som blodpudding, pölsa och annat vämjeligt som tallriksmodeller är förbjudet. Maten skall vara god och njutningsbar. Det blir mycket pasta med gräddiga såser, det blir Tex-Mex, potatismos och pizzor. Det blir frekventa besök på olika fastfoodhak och jag njuter av det medan barnen börjar grymta över enformigheten och längta efter skolmaten...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar