DÖRRMATTOR OCH INTRYCKTA ÖGON?

Dagens politiska nyhet är utan tvekan äktenskapet mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna, vilket jag bloggade om redan tidigare i dag. Efter att ha funderat, ätit lite pasta och rapat så det luktar vitlök framför datorn känner jag mig mogen att ta mig an detta ämne en gång till. Det hela är nämligen intressant, väldigt intressant...

Miljöpartiet har genom sin förändrade ståndpunkt i EU-medlemskapet försökt att få det att se ut som man är mogen uppgiften att vara med att styra Sverige, men är det verkligen så? Skall ett parti där man inte ser händelserna i somras i Georgien som något oroande för Sveriges del få vara med att utforma vår säkerhetspolitik inifrån? Förvisso kan man ju tycka att den socialdemokratiska Persson-regimen, och för all del även vår nuvarande regering, förde och för en försvars-och säkerhetspolitik som borde få Lasse Ångström att sitta där med fuktiga ögon, drägglandes och med en baguette i brallan men det var ju ändå så att det inte fanns en Miljöpartistisk i ledande ställning på försvarsdepartementet under Persson-tiden. Så kan nu bli fallet efter 2010, och bara tanken på en miljöpartistisk försvarminister får mig att rysa.

Inte heller Vänsterpartiet är ett bra alternativ att försöka styra Sverige tillsammans med, men Mona hade närmast att välja mellan pest eller kolera när hon skulle försöka få till ett hyfsat trovärdigt regeringsalternativ. Jag förstår dock att Lars Ohly är rasande, han är fruktansvärt illa behandlad av fru Sahlin. Dörrmatta är Ohlys egen beskrivning, det stämmer rätt bra och för en gångs skull håller jag med karl'n...

Under alla år då socialdemokraterna hade sitt minoritetsstyre så ställde vänstern upp, samtalade och stöttade. Detta alltmedan Miljöpartiet hotade, undergrävde och gjorde allt för att låta sin lilla valmanskår få ut orimligt mycket miljöpartistiskt trams i regeringsförklaringarna. De lyckades väl, försvaret har nämnts, flygskatter och friår är andra minnesmärken från en svunnen era. Om Miljöpartiet lyckades så bra utanför regeringen, hur bra skall man då inte lyckas inom densamma?

Det kommer mullra inom både socialdemokratin och i Miljöpartiets led efter detta besked, det är jag säker på. EU-skeptiker och bakåtsträvare i Miljöpartiet känner sig blåsta, medan trogna sossar kommer få se Mona sälja ut partiets själ.

Svaret på vem Mona skall styra med har besvarats, och jag ser ett ljus i slutet på tunneln. Detta kan komma att bli ett självmål som heter duga, det är bara att tacka och ta emot...

Slutligen, någon som vet var Monas ögon tagit vägen? På alla bilder man ser på henne nuförtiden ser det ut som om någon gått fram till kvinnan, lagt handflatorna på hennes tinningar och tryckt in ögonen långt in i skallen med tummarna. Det kan ju även vara så att hon inte vill att vi skall se ögonen då dessa sägs vara en spegelbild av själen...