EN LYCKAD VECKA...

Enligt alla tidningars undersökningar så var resultatet av debatterna mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt en solklar seger för den sittande regeringen. I mångt och mycket bjöd Mona på detta genom att först utesluta Vänsterpartiet ur en tilltänkt regering för att sedan ändra sig. Därefter följde en partiledardebatt där Mona verkade ha fått Valium innan sändningen, medan Ohly strålade i sin nya roll som riksopposition. När så Mona återigen visade upp sig på TV hos KG Bergström hade apatin och lojheten förbytts i vansinne och oförskämdheter... Man vet inte vad man får med Mona Sahlin, annat än otydlighet och en personlighet som gränsar till schizofreni.

Resultatet låter inte vänta på sig. I den senaste undersökningen från Synovate rasar Sosseriet, medan såväl Moderater som Vänsterpartister går fram. Det var väl ändå inte meningen med det fiaskoartade utspelet att binda sig vid Miljöpartiet för 12 år framöver...? Lik förbannat, vad kul det känns att komma hem från krogen där jag träffat mina underbara vänner Ramsay, Magnus ( saknar dig så... ) och den för kvällen extra vackra fröken Lejonroos och få se att avståndet mellan alliansen och oppositionen med ett par klavertramp från Mona Sahlin minskat radikalt. Underbart! Hoppas bara sossarna ger Mona fria tyglar även framöver. I sådana fall är vi snart ikapp och förbi.

Återigen klingar Göran Perssons bevingade ord som ljuv musik i mina öron: Man tilltror henne en större politisk kapacitet än hon har. Det är inte så märkvärdigt, det som kommer över hennes läppar. Hennes styrka är inte tänkandet, utan hennes styrka är att förmedla ett budskap.

Och när budskapet inte räcker till, då blir det bara pannkaka. Det är nästan så jag tycker synd om vår opponent, de är värda en bättre ledare...