ESKILSTUNAS ALLA STORHETER...

Den 10 mars 1968 mötte Tokmoderatens ögon för första gången dagens ljus. Han öppnade sina små vackra, melerade ögon och skådade ut över en stad som var det närmaste Karl Marx-stadt man kunde komma i västvärlden, Eskilstuna. Det var ett par turbulenta första dagar som formade den unge Tokmoderaten till den minst sagt skruvade personlighet han har utvecklats till. Den unge gossens socialdemokratiske mor ville döpa pojken till Engelbrekt, men det lyckades den unge gossens socialdemokratiske far att förhindra. Nöddopet skedde redan dagen efter födseln, medan den socialdemokratiske modern fortfarande var svag efter att ha pressat ut den lille gossen ur magen och därför var oförmögen att förhindra att Engelbrekt blev Fredrik.

Efter någon vecka fick det då lilla gossebarnet följa med sina socialdemokratiska föräldrar till deras hem, en hyresrätt ur allmännyttan naturligtvis. Adressen var Sveavägen 6B, och inte ens 40 år efter denna lyckliga tillgivelse har man från det socialdemokratiska styret i Eskilstuna kommit till skott med en staty, ett minnesmärke eller ens ett namnbyte av Sveavägen till Fredrik Antonssons Aveny för att hedra en av stadens stora söner... En tydlig markering från stadens röda styre om att man inte uppskattar små barn som revolterar mot den röda läran redan i ett-årsåldern. För så var det, när den socialdemokratiska modern släpade med den lille gossen till Unga Örnar skrek han så pass att ett kolikbarn framstod som somnulent och timid, medan han jollrade förtjust när man passerade Företagarföreningens lokaler eller den Moderata partilokalen. Eftersom alla i den lilla familjens umgänge var djupt engagerade i rörelsen, och började titta snett på den tydligt frihetstörstande gossen fanns det inget annat att göra för de socialdemokratiska föräldrarna än att fly Eskilstuna. Mot Stockholm, mot Salem och mot toleransen bar det av...

Pojken växte upp, och stod trygg i sin övertygelse trots ihärdiga och efterhand närmast rabiata försök från föräldrarna att omvända honom till en SSU-are. Det var Unga Örnar, det var tvångskommenderade parader 1 maj, där det utlovades ett besök på den då exotiska restaurangen McDonalds om man följde med, och det var ju att trycka på rätt knapp... Men inte ens den upphetsade masspsykosen på Norra Bantorget omvände gossen och föräldrarna gav upp, ungefär när pojken blev myndig och man.

I den unge mannen, som vid det här laget börja öka i omfång på ett skrämmande sätt, fanns dock känslorna kvar för Eskilstuna. Det föll sig naturligt att hata VIK Hockey, och det var alldeles solklart att favoritlaget i handboll blev GUIF. Att sedan Kenneth Andersson är Sveriges genom tiderna största fotbollsspelare i Tokmoderatens sinnesvärld är också ett tecken på att det första livsåret etsat sig fast ordentligt i medvetandet. Och den dagen Kent hördes i radion var det kärlek från det första ljudet som presterades av Jocke Bergs stämband. Kent, vilken underbar grupp, och från en stad med så mycket ångest över såväl sosse-styre, uteblivna idrottsframgångar och med en stadskärna som fick mig att tänka på DDR...

Det var några år sedan, Eskilstuna har sakta men säkert förskönats och är nu en rätt vacker plats, Kent har utvecklats och jag har följt med under årens lopp men när det gäller idrott är Eskilstuna fortfarande en tragisk plats i landet. Just denna dag så trillade Kents samlingsbox ner i brevlådan, ett monument över en fantastisk utveckling, över livsbejakande och positiva tongångar, över en framtidstro och med en stor kärlek till staden där gruppen växt fram. För de som analyserar Kents trallvänliga texter och undrar vad inspirationen kommer ifrån är svaret enkelt: Från Eskilstuna! Har man bott där, har man besökt staden under 70- och 80-talet så förstår man direkt. Jag har ännu inte betat av alla 133 låtar, varav 15 "nya" men live-spåret "Håll ditt huvud högt" från sommarens spelning på Strömsholmen i Eskilstuna är redan nu repriserad ett antal gånger. Betyget på boxen kan bara bli en femma! Allt man gjort, samlat och gediget sammansatt och av en grupp från Eskilstuna, det kan inte bli bättre...

En anekdot om Kents storhet: När jag i Mars var nere och rekade på Falklandsöarna inför den nyss avslutade gruppresan träffade jag en snygg engelsk tjej vid namn Carolyn Foreman med samma uppdrag som undertecknad. Carolyn var nere och rekade för en engelsk researrangör, och vi stötte på varandra hos Allan och Jacqui på Pebble Island. Jag hade min fina Kent-munkjacka på mig, och hon kände igen loggan direkt. Hon hade hört "If You were here", från den engelska utgåvan av Isola, och hon hade gillat det hon hörde såpass att Kent var förknippat med kvalitet för henne. Väl hemma så beställde jag både Isola och Hagnesta Hill på engelska från Ginza och skickade över till öriket, och hon blev så glad, så glad...

Slutligen vill jag nämna två andra favoriter från Eskilstuna: Min vän Joakim Draköga formades till en avundsvärd Casanova av sin turbulenta uppväxt i staden, och Sveriges godaste glass finns hos Slagsta Glass...