VAR DET GENOMTÄNKT...?

Tredje inlägget på raken om samma ämne, den nybildade koalitionen mellan MP och S. Förlåt mig om jag är tjatig, jag skall försöka återkomma med något helt annat senare i dag. Inför kvällen utlovas ett inlägg om gaser i magen, väl så spännande som Mona Sahlins politiska förehavanden faktiskt...

Det gick inte ens 24 timmar innan fackföreningsrörelsen, denna hjärntvättade massrörelse av indoktrinerade löntagare reagerade på Monas partnerskap med Maria och äktenskap med Peter. Facket vill att Lars Ohly minsann skall få vara med i denna udda konstellation, och det tycker även jag. Först och främst för att sossarna redan gjort bort sig med en illa dold mobbingkampanj vänsterut och därmed skadat sig själv, dels för att det blir lättare för Alliansen att angripa en koalition där det ingår en kommunist med ambitionen att skatta ihjäl Svensson och slutligen därför att Vänstern trots allt genom sitt samarbete med regimen Persson under 2002-2006 är värda detta...

Mona Sahlin är uppenbarligen inte någon stor strategiker, inte heller använder hon sin hjärna optimalt. Annars borde hon och hennes lika illa utrustade rådgivare ha förstått reaktionen från vänsterfalangen inom S och inom den fackföreningsrörelse som har minst sagt svårt för det Miljöparti som genom bakåtsträvande lagar, skatter och förordningar vill att deras medlemmar skall bli arbetslösa. Nu har man trampat i klaveret, och missljudet sprider sig vid Norra Bantorget och på Sveavägen. Men är man förvånad? Icke då... Monas företrädare, den pompöse och alltid så rake GP fällde följande omdöme om sin efterträdare "Man tilltror henne en större politisk kapacitet än hon har. Det är inte så märkvärdigt, det som kommer över hennes läppar. Hennes styrka är inte tänkandet, utan hennes styrka är att förmedla ett budskap". Så sant som det är sagt.

Hur man skall kunna få med en rasande Ohly på tåget igen, trots att språkrören blir fysiskt illamående bara man är i närheten av karln, utan att tappa ännu mer trovärdighet kommer bli ett intressant spektakel framöver. Är Mona Sahlin rätt person att leda Sverige, och är hennes tilltänkta kompisar det bästa Sverige har att förlita sig på i valmanskårens ögon? Om så är fallet är Sverige fruktansvärt illa ute efter 2010... Jinge skriver mycket träffande, även om hans infallsvinkel säkert skiljer sig från min.