DAGS FÖR BETYG I ORDNING OCH UPPFÖRANDE!

Skolan är ett praktexempel på vad den socialdemokratiska kravlösa politiken har lett till. I många av dagens klassrum råder anarki och kaos trots en tappert kämpande lärarkår som försöker förmedla kunskaper till en samling oengagerade och icke alltför vetgiriga barn. Som vanligt generaliserar jag, det finns ju skolor där mycket fungerar utmärkt. Men så länge det finns ett enda klassrum där laglöshet och respektlöshet är ledord så är det ett klassrum för mycket.

Att skylla på sossarna är också lätt, eftersom detta parti med undantag av några korta perioder av Nirvana då frihetens förkämpar haft makten, styrt Sverige med sin misslyckade skolpolitik. Precis som skolan har till uppgift att lära barnen engelska, svenska och matematik med mera så har skolan också en minst lika viktig gärning att fullfölja när det gäller att se till att de som går ut ur skolan inte är ett gäng ouppfostrade bastarder. Vi måste ge lärarna de instrument de behöver för att i en lugn och trygg miljö se till att ungarna hör vad de säger, vad de vill lära ut.

Det är minst lika viktigt att kunna umgås på ett korrekt sätt med och agera respektfullt mot sina medmänniskor som att kunna grammatik och diverse konstiga matematiska formler. I dagens skola struntar man helt i de förstnämnda aspekterna. Ett sätt att komma tillrätta med denna utveckling är enligt mig att damma av betyget i ordning och uppförande, och börja ge detta betyg så tidigt som möjligt... Som arbetsgivare skulle jag hellre anställa en person som kan uppföra sig bra men har ett lite sämre betyg än en ouppfostrad slyngel med enbart MVG i betyget.

De som inte delar mina konservativa tongångar kommer gapa om föräldraansvar, och visst är det så att föräldrarna bär huvudansvaret för hur ens ungar beter sig. Men precis som skolan och föräldrar måste samspela för att se till att ens barn når studiemålen så bör skola och föräldrar gemensamt kunna verka för att våra gapande barn lär sig respektera sin omgivning, bete sig på ett sätt som inte kränker andra och låta miljön i klassrummet vara lugn och inlärningsfrämjande.

Att det överhuvudtaget förs en debatt i vårt land om mobiltelefonens vara eller icke-vara i klassrummen är ett tecken på att utvecklingen gått för långt. Det är dags för det sjunkande skeppet att söka nödhamn och laga alla hål i skrovet, för att sedan ge sig ut på kunskapens hav igen...