FÖRSVARSSLAKTENS FASANSFULLA FREDAG

"Höga berg och djupa dalar..."

Är jag stolt denna morgon? Är jag nöjd över att den regering som jag stöttat i vått som torrt så styvmoderligt behandlar den absolut viktigaste uppgiften som staten är ålagd, att skydda sina medborgare? Kan jag fortsätta gnälla inifrån för att dra mitt strå till stacken så "partiet" revolterar...?

På de första två frågorna är svaret ett rungande NEJ! medan jag väntar till slutet av mars och den dagen Tolgfors lägger fram inriktningspropositionen innan jag bestämmer mig avseende den tredje frågan. Fram tills dess kommer jag att gnälla, påpeka och lyfta på alla den stenar som utgörs av rena lögner, naiva önskedrömmar och en pragmatism som gränsar till landsförräderi som i form av svada kommer från försvarsdepartementet på Jakobsgatan...

För medan Tolgfors med en dåres envishet pratar på om att "utvecklingen i världen går mot lätta förband, det tydliggjordes i Georgien" så är detta enbart en ursäkt för att kunna avveckla arméns förmåga till väpnad strid. Tvärtom är det så att i Georgien vann Ryssland kriget med sina mekaniserade regementen, med sina tunga stridsvagnar och med ett förödande artilleriunderstöd MOT just lätta georgiska förband...

Att det sedan finns lätta förband i de flesta andra arméer runt om i världen är sedan inte så konstigt, eftersom de flesta andra länderna har en mer nykter syn på hur man försvarar sig - det är tunga förband i kombination med lätta som ger möjlighet att anpassa sig efter vad som krävs av situationen. Att dessutom länder som Litauen och Estland dessutom har fler än 8 bataljoner är väl också talande för hur långt vi drivit vår slakt.

Det Tolgfors efterfrågar är att hela den svenska armén skall kunna finnas på den afghanska landsbygden, kuskandes runt i små terrängfordon och samtala fram den eviga freden även där. Den lilla ursäkt som finns kvar i fosterlandet för att ansvara för rikets, grannländernas och närområdets säkerhet skall också kuska runt i små terrängfordon, med noll och ingen förmåga att med tyngd möta en välsammansatt motståndares förband, med pansar, med mekaniserat infanteri och med ett artilleriunderstöd som vi i Sverige bara minns som en svunnen tid...

Om jag mot förmodan skulle kunna acceptera 8 stående bataljoner med understöd som det talas om så vill jag se följande:

- Dela in de 8 bataljonerna i fyra stridsgrupper om 1 mekaniserad och 1 lättare bataljon i varje, ge varje stridgrupp 1 stor understödsbataljon där artilleri, luftvärn och ingenjör samt trängförband ingår.

- Luftburen bataljon utvecklas och står för snabbinsatsförmåga samt två jägarbataljoner kvarstår, varav en kan vara amfibiebataljonen.

Detta innebär 16.000 man i stående trupp, med förmåga till både utlandsuppdrag och stabiliserande påverkan i närområdet. Efter avslutad tjänst kontrakteras soldaterna att ingå i reservförband under en tid med resultatet att vi snabbt kan få ytterligare 8 stridsgrupper om 8 mekaniserade, 8 lättare bataljoner samt 4 understödsbataljoner. Det innebär att vi måste återgå till att förrådsställa matriel till dessa förband, detta innebär en förmåga att anpassa vårt försvar efter omvärldssituationen och inte enbart efter fastställd statsbudget. Men nejdå - 38.9 miljarder i Sverige räcker till 2.000 man i stående förband, inte som tidigare nämnts 12.500 eller dagens 20.000 - och man vet inte om man skall skratta eller gråta...?

Vad gäller marinen, flygvapnet och hemvärnet så måste dagens numerär kvarstå. Såväl fartyg som flygförband skall göras dugliga för strid. Hur upprörande är det inte att marinens modernaste fartyg saknar förmåga att försvara sig mot flyg år efter år? Hur tragiskt är det inte att flygvapnets divisioner inte övas och inte har de vapensystem som krävs för att begreppet JAS - jakt, attack och spaning, skall duga...? Och varför börja skära i det hemvärn som knappast kostar någonting?

Mitt hopp dessa deprimerande dagar är att det finns folk, högt upp i partiet och bland våra alliansvänner i regeringen som till skillnad från ansvarigt statsråd förstår att "Här och Nu!" och tillgänglighet inte per automatik innebär att vi avvecklar vår förmåga att slåss med stridsvagnar, med mekaniserade bataljoner och med artilleriunderstöd, i större enheter än bataljoner. För hur mycket än Sten Tolgfors önskar något annat är det så striden kommer se ut den dagen det kommer stridas i vår del av världen - i dag, i morgon och här och nu... Folkviljan är tydlig, lyssna på den!

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2, DN1, Wiseman