NOLL OCH INGEN TROVÄRDIGHET FRÅN SOSSERIET...

Finns det ingen sand att stoppa huvudet i, går det lika bra i en JAS...

Björn von Sydow är en av de bättre försvarsministrarna som de socialdemokratiska regeringarna någonsin lanserade, bra mycket bättre än den numera helt tossiga Thage G Peterson, den klumpige Roine Carlsson och oändligt mer begåvad än det största stolpskottet Leni Björklund.

Att det Björn von Sydow idag ger uttryck för ligger i linje med mina egna åsikter om hur vi bör och måste se på Sveriges förmåga att försvara vårt eget territorium är väl i sig bra, men betyder det något vad en avdankad försvarsminister tycker och tänker när Mona kedjat fast sig vid det parti som har Lars Ångström som säkerhetspolitiskt bollplank? Finns det någon trovärdighet att von Sydows åsikter kommer få Lars Ohly att börja se hotet från öster?

Så länge socialdemokratin av skäl som gränsar till hyckleri och självbedrägeri argumenterar mot ett NATO-medlemskap så finns det överhuvudtaget ingen anledning att ta något som handlar om våra framtida möjligheter att försvara vårt land som kommer från det partiet på allvar. Samma parti som har en partiordförande som i Almedalen med sedvanligt skarpsinne formulerade:
"Men ett totalt skadskjutet försvar kan ju bara öppna för en sak - ett NATO-medlemskap.
Jag hoppas Fredrik Reinfeldt kan avfärda den misstanken direkt här i Almedalen.
Sverige behöver ett starkt och modernt försvar.
Men vårt besked är också: aldrig ett NATO-medlemskap."

I dagens SvD påtalar von Sydow: "...påpekar att UD och Försvarsberedningen under flera år förbisett att USA, Storbritannien och dess Nato-allierade är hårt engagerade i Afghanistan och Irak. Därmed blir en militär undsättning västerifrån till Sveriges närområde i en kris allt osäkrare. Det ökar kraven på Sverige som kris- och krigsavhållande nation."

Någon som fattar vad socialdemokraterna vill i säkerhetspolitiken? Medan von Sydow vill ha hjälp från USA, Storbritannien och NATO när krisen står för dörren så vill Mona stå utanför NATO oavsett vad som händer runtomkring oss "aldrig ett NATO-medlemskap"... Mona vill ha ett starkt och modernt försvar, och det tror hon att hon skall få genom att samarbeta med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Att det är sossarnas försvarspolitik som har lett oss till den oförmåga som vi idag har ignorerar Mona, trots att hon satt i regeringsställning när slakten var som värst. En slakt som gjort oss beroende av våra vänner utan att vi på något sätt finns där för dom... Monas tankeförmåga når här nya bottennivåer i detta orimliga resonemang. Här handlar det om att tala med kluven tunga, samtidigt som man äter upp den kaka man vill behålla...

Björn von Sydow talar om att behålla 100 stridsvagnar och 100 JAS-plan, själv vill jag se att de 120 hypermoderna Stridsvagn 122 som i dag ingår i Armén nyttjas fullt ut i den nya organisation som skall växa fram. Jag vill se att alla 140 JAS-plan som finns i Flygvapnet i dag används, övas och bidrar till att markera Sveriges ambition att verka avkylande i den del av världen där vårt land finns. Jag vill se att Marinens kvarvarande fartyg rustas till duglighet (våra modernaste kustkorvetter kan idag inte försvara sig mot flyganfall...) och bidrar till att Östersjön ses som en del av den svenska intressesfären. Jag vill mycket, men kan jag förvänta mig detta av den regering som jag stöttat i vårt och torrt? Fan vet ärligt talat...

Hela processen efter den ryska aggressionen mot Georgien har känts som en segdragen långbänk med ett enda syfte, att få folk att glömma att ett av våra grannländer som dessutom råkar vara det militärt starkaste landet i vår närhet inte drar sig för att använda våld mot sina grannar. Sopa under mattan, glöm bort och stoppa tillbaka huvudet i sanden i sann svensk anda. Låt mig ha fel, snälla! Låt mig någon gång bli positivt överraskad av den svenska säkerhetspolitiken...

Länkar: SvD, Wiseman, Din Ledamot