2009/01/10

SOSSERIETS SPLITTRING I ÖPPEN DAGER...

Det var en gång...

Så har då ett av sossarnas partidistrikt gjort revolt mot den nu förda ekonomiska politiken och tydligt markerat att man i själva verket har mer gemensamt med Ohlys allt annat än ansvarsfulla ekonomiska politik än den hyfsat sansade politik som det Sahlinska ledarskapet förordar, tack och lov och ännu så länge...

Det är numera övertydligt att det inom de röda leden finns djupa skillnader på hur man ser på den framtida politiken. Både "Spara" och "Slösa" tycks någon gång under de glada dagarna ha tvångsanslutits till SAP för att fortfarande leva med sina skilda livsstilar.

"-Vi kan inte som oppositionsparti ha en mer lössläppt ekonomisk politik än vad vi hade i regeringsställning. Det håller inte. Det skapar ingen bra trovärdighet i förhållande till väljarna när det gäller vår regeringsduglighet" fastslår den starkt lysande politiska stjärnan Sven-Erik Österberg, och det säger väl allt egentligen...? Den lilla trovärdighet som fanns kvar när man ägnat sig åt tvångsäktenskap med miljöextremister och kommunister sopar nu Morgan Johansson och Skåne-sossarna bort med en gigantisk kvast. Man arbetar inifrån för att ge Ohly rätt i allt han sagt och tyckt, och allt det som han nekades inträde i den tilltänkta koalitionen för. Om inte det är subversiv verksamhet, vad är det då?

Det tilltänkta ledarpartiet i den Rödgröna röran manifesterar "röra" på ett tydligt och uppenbart sätt genom att inte ens när man slipper ansvaret att regera kunna hålla ihop. Ett parti som spretar åt olika håll kräver en stark ledning och en stark ledare - något som lyser med sin totala frånvaro i dagen socialdemokrati. Man har Mona, enbart placerad på sin piedestal på grund av kvotering och en tragedi... En politisk parantes skall styra upp "Rosornas krig", hujedamig!

1 kommentar:

Anonym sa...

Under Mona Sahlin har ju socialdemokratin blivit alldeles virrig. Först gå man samman med Vänsterpartiet för att stoppa Sverige demokraterna, sedan med Miljöpartiet för att vinna mittenväljare, sedan med Alliansen för att stoppa Sverigedemokraterna, sedan med Miljöpartiet pga av krisen (god morgon), ja, osv. Ett sådant parti kan man ju inte rösta på.

Investera, inte spara sig ur krisen, säger Morgan Johansson. Det, vågar jag påstå, är den rätta hållningen. Problemet är att ingendera part i debatten presterar någon egentlig argumentation, utan allt stannar vid sakligt tomma slagord. Socialdemokratins sjuka är bristande självförtroende. I princip köper man helt enkelt alliansens ekonomiska politik och försöker maskera kapitulationen med lite yvig retorik och lite fluffiga "åtgärdspaket" av obetydligt innehåll.

Vad "reda i de offentliga finanserna" beträffar, så går det ju inte eftersom ekonomin säckar ihop ändå pga bristande stimulans, och så blir det oreda i finanserna i alla fall i en ond cirkel.

De "gigantiska stimulanspaket" som alla fäster förhoppningar vid tror jag inte mycket på, då det mest handlar om penningpolitiska åtgärder plus skattesänkningar, för vilka hela världsekonomin nu är mycket okänslig. Det är alltså mer fiktion än verklighet, och det är på den grunden jag är fortsatt pessimist om aktiemarknaden, trots den den två månader lugna period med viss återhämtning vi just nu har bakom oss.

http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/21/ekonomins-elande

Mer specifikt brännnpunkt invandring:

http://www.newsmill.se/artikel/2008/11/05/om-invandringspolitiken#comment-14175

Det demografiska argumentet att åldersstrukturen nödvändiggör invandring är mycket tvivelaktigt. Förutom våra åldringar kommer vi ju att få försörja en väldig massa arbetslös invandrarungdom, så vad var poängen?

Personligen har jag ingenting alls emot mångkultur, tvärtom ger det hela samhället ett vidvinkelperspektiv som åtminstone jag finner berikande, och som jag tidigare klargjort finner jag det idealt önskvärt med en ickediskriminerande invandringspolitik, låt vara att jag respekterar människor av motsatt åsikt.

Men det är inte moral saken gäller utan brännande ekonomi. Det handlar om invandringens kostnader. Den som grundligast utrett dessa är Jan Ekberg, som gjort beräkningar under alternativa scenarion och visat att kostnaderna mycket starkt beror av klonjunkturen, och vilket scenario har visat sig korrekt? Jo, sämsta tänkbara! Invandringen kostar hela Sverige skjortan, Sverigedemokraterna får rätt i sak, och så enkelt är det, vilket vanligt folk har fullkomligt klart för sig.

Icke så de makthavare, som själva på intet sätt bär kostnaden för sina egna missgrepp men däremot öser skit över det folk som dignar under detsammas börda, framför allt de fattiga, som själva alldeles saknar politisk representration. Invandringsfrågan klargör vad svensk politik egentligen handlar om: en beklämmande dragkamp mellan två högerblock, och frågan om vad som för den fattige infödde svensken är pest och vad som är kolera står i själva verket mycket öppen.

Allt hänger samman! I ett läge närdet politiska etablissemanget mangrant överger de breda folklagren är det oundgängligen nödvändigt att förskaffa sig klarsyn i fråga om de verkliga förhållandena. Då är eftertryck och upprepning av nöden för att människorna äntligen ska börja någonting förstå. Decennier av massinvandring drivs naturligtvis inte alls av makthavarnas idealitet, utan av ett krasst och hänsynslöst klassintresse. Det är de rikas och mäktigas tydliga strategi: söndra och härska. Massinvandringen är huvudinstrumentet härvidlag. Så än en gång, här har ni alla bakgrund och förklaring till alltihop:

http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/02/om-de-okande-klyftorna-i-det-svenska-samhallet
'
Bonus 1

Jag flaggar för min nyöppnande blog med ambition att presentera frispråkigt och intellektuellt högtstående material i samhällsvetenskapliga ämnen.

http://skyddsrummet2.blogspot.com/

Bonus 2: mina wallpapers.

http://www.wallpapergate.com/author1815.html

http://www.wallpaperbase.com/author/Kraxpelax

http://screenfonds.blogspot.com/

Bonus 3: min poesi.

http://kraxpelax.blogspot.com/

http://poeter.se/poetHome.php?writerId=21077

Slutord om Mona Sahlin Detta ar vad en ledande socialdemokratisk ekonom har for uppfattning.Vad ar det for mening att disskutera ekonomi med henne?

Fd LO-ekonomen och vice Riksbankchefen Villy Bergström(S) har uttryckt sig så här om Sahlins ekonomiska kunnande: "Partiledare MS är inte förmögen att med auktoritet tala om ekonomiska frågor, än mindre tänka kontruktivt om ekonomiska system, därtill är hon för okunnig. Kompetensen i hennes omgivning har stötts ut".

Bergström säger RENT UT att hon är inkompetent.

Det gäller inte bara kunskaper i ekonomi, det gäller de flesta frågor Sahlin uttalar sig om.

Just så. Mona Sahlin är en produkt av den hopplösa socialdemokratiska inkompetenskulturen. Jag tycker synd om henne, jag är övertygad om att hon menar väl, men det är irrelevant.

Å andra sidan har jag heller ingen respekt för Villy Bergström. Nationalekonomin är en fullständigt genomkorrumperad disciplin, som ju alldeles visar sin oförmögenhet nu sedan ett par år, dessa professorer visar sig ungefär lika försigkomna som små bambisar cyklandes på nattgammal hal is över djupt vatten.

- Peter Ingestad, Solna