Är det inte underbart att det finns trådlöst internet och bärbara datorer? Hur annars skulle man överleva när man ligger som en sederad flodhäst i soffan, med kraftiga ryggsmärtor som strålar ner i höger ben...? Inte ens en upplyftande partiledardebatt på TV kunde få mig att förtränga smärtorna, inte ens när den politiska cyklopen Lars Ohly gav sig på Israel så att det bara var någon millimeter från att man skulle kunna klassa kommunisten även som antisemit och inte ens när det röd-gröna lagbygget så tydligt demaskerades så blev det bättre i min rygg.
Alla var rörande överens om att det sker i Gaza är fruktansvärt, och alla utom just Lars Ohly såg att det krävs två för att slåss. Det borde stå klart för var och en att allt inte är svart eller vitt, att det finns gråskalor och så även i det numera nattsvarta Mellanöstern. Att sedan Israels urskiljningslösa attack på Gaza är som när "Ronny, 130 kg, kroppsbyggare på anabolas" pucklar på "lilla Sigbritt som väger 34 kg, och sitter i en elrullstol med oförmåga att röra armarna" är en sak - men om "Sigbritt" är Hamas och "Ronny" är Israel så har iallafall "Sigbritt" med berått mod kört över "Ronnys" fot några gånger helt avsiktligt och varit extremt tydlig med att "Ronny" inte borde få finnas till överhuvudtaget.
Jag har väl aldrig tidigare tyckt att det är värt lite mer än 3 timmar av min annars så dyrbara tid att sitta, eller som idag ligga, och titta på de trätande politikerna. Men efter den gedigna Tal- och debattutbildningen jag fått genom partiets försorg så är det nästan lite roligt att sitta och titta på de knep som används. I Tv-debatterna i höstas tyckte jag att Lars Ohly var som en brunstig tjur, fri i hagen med en massa trånade kossor runt omkring sig - Ohly var hungrig, på hugget, rolig och bäst på att få fram sina budskap även budskapen som vanligt var sinnessjuka. Lars Ohly var då fri, han stod utanför Monas tilltänkta lagbygge och kunde svinga hej vilt mot både allians och opposition. När nu herr Ohly bundits fast i den Röd-gröna röran är det en annan Ohly vi ser, en marginaliserad herre som inget annat kommer bli än en bisats i Monas meningsbyggnad, en Lars Ohly som spotar och fräser och beter sig som en "Chavez-Wannabe" som tappat glimten i ögat...
Min egen ledare Reinfeldt tycker jag var mycket bättre än på länge faktiskt. Fredrik växer in i sin roll på ett sätt som gör att han förtjänar respekt. Jag tycker det var extremt tydligt att Alliansen är ett samspelt lag med samsyn i alla viktiga frågor, medan de arbetsgrupper som de Rödgröna nu efter förseningar är på väg att sjösätta kommer ha en spännande framtid. Ryktet säger att man är försenad för att man ännu inte hittat några medlare som kan sitta med under förhandlingarna samt att företagshälsovården på riksdagen vägrat skriva ut mer Sobril till Mona...
De övriga alliansledarna var helt OK i mina ögon även om jag kan förstå att de som inte sympatiserar med Maud kan ha svårt att ta till sig det terrier-aktiga gläfsandet från den barska kvinnan. Av motståndarna var Peter Eriksson bäst i dag, även om Maria Wetterstrand vid 98 av 100 tillfällen är en betydligt bättre representant för MP. Ohly hämmad i sin nya roll, och frågan är om inte vänstern skulle ha mått bättre av att vara i opposition både mot regering och "röra"?
Så kommer vi då till Mona Sahlin, denna guds gåva till mänskligheten... Står hon inte och flinar på Sergels Torg under Hizbollahs och Hamas flaggor medan folk runtomkring henne skriker "Krossa Israel!" så står hon och svammlar osammanhängande i riksdagen. Hon utstrålar otrygghet när vi behöver trygghet, hon talar till oss på ett nedlåtande, överpedagogiskt sätt, med total avsaknad av humor och hon är ett monumentalt misstag av socialdemokratin. Alla vi som vill att kvotering förpassas till papperskorgarna så fort som möjligt, som vill se kvinnor nå framgång för att de är duktiga och drivna, har med Mona fått ett helt Niagara-fall på våra kvarnar...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar