Att ställa krav eller att inte ställa krav, det är frågan...När mina mest avlägsna bloggvänner ställer upp och skriver sina gästbloggar med glödande entusiasm så sviker de som har mig nära inpå... Kan man möjligtvis utläsa att de som lärt känna mig lite mer föraktar mig som person och mina påhitt? Vänner som Göran, Martin och nu även "Wiseman" tar sitt uppdrag på allvar, mina politikerkollegor i Sundbyberg sviker... Så jag känner en viss uppgivenhet när även min favorit-sosse i hemstaden nu lämnar sitt uppdrag åt sitt öde. För 5 dagar sedan funderade Natahlie fortfarande på om hon skulle ta sitt ansvar, och funderandet har utmynnat i att hon struntar i mig... för inte kan det väl vara så att ämnet Nathalie fick inte föll henne i smaken. Ingen kan väl vägra att skriva en hyllning till den över blockgränserna så älskade utbildningsministern, och allra minst en blivande lärare som verkligen kan tacka herr Björklund för en i framtiden så mycket mer stimulerande arbetsmiljö...? Jo, Nathalie vägrade.
Alternativen är återigen två, antingen så hänger jag ut Nathalie i en elak blogg där jag lyfter sanningen om hur hon med diktatoriska metoder fått mina partivänner i Kultur- och Fritidsnämnden att frukta nämndsammanträdena eller så använder jag min förmåga att på långa avstånd läsa hennes tankar om Jan Björklunds oändliga vishet och sätter dessa på pränt. Eftersom jag är lite småförtjust i Nathalie så kan jag inte vara elak, så mina paranormala förmågor får återigen användas. Eftersom vi har olika våglängd rent politiskt kan jag inte garantera att allt är helt korrekt återgivet...
"Min man Mikael brukar alltid blänga surt på mig när vi sitter i TV-soffan hemma i vår fina lägenhet i Rissne när nyheterna visar ett inslag med Jan Björklund. Om jag innan suttit djupt försjunken i kurslitteratur så får den västgötska, vänliga rösten mig att flytta all fokus till TV-skärmen. Bara åsynen av den bestämda men oh så härliga mannen får mig att rysa av välbehag. Det är i detta skede Mikael brukar sätta på Text-TV:n eller byta kanal...
Jag läser till lärare för tillfället, och har länge funderat på om jag är rätt person att ensam ta tag i den skola som efter år av flummigt styre från olika utbildningsministrar ur mina egna led lider helvetets kval. Men jag tror faktiskt att jag och Jan kan vända på det här, vi om några. Han har visioner, och jag kommer när jag som fullfjädrad lärarinna slängs ut verkligheten med alla mina gedigna kunskaper ha instrumenten för att få våra barn att brinna av vetgirighet, av entusiasm, av glädje och av respekt för sina kamrater och lärare. Även om Jan är liberal och jag är socialdemokrat så tror jag djupt inne i mitt innersta att Jan har lösningen på alla världens skolors problem, för Jan är ju gammal officer och en officer har aldrig fel.
Politik är att vilja, och gärna vilja något annat än sina motståndare. Just detta är så jobbigt när jag trots min bergsfasta socialdemokratiska övertygelse ser att andra vill något bättre än mina vänner. Hur jag än vrider och vänder på mina funderingar så hittar jag ingen utväg... Jag får fortsätta att kritisera det som jag egentligen tycker om, jag får fortsätta vara elak mot en stackars man som påminner väldigt mycket om Alfred E Neuman i MAD till utseendet, även om jag i mitt innersta högaktar hans visioner och ambitioner. Det är en del av politikens hårda förutsättningar att i bland sätta sina egna åsikter efter kollektivets, i alla fall i ett parti som mitt som hyllar kollektivet.
Har jag haft en dålig dag, när studierna kärvat eller när jag tvingats packa upp alla varor på COOP Forum i Bromma för kontroll efter självscanning så tar jag upp min lilla lapp ur fickan och läser de bevingade orden: "En skola som inte ställer krav lurar eleverna, för livet innehåller krav. Ändå har det varit kontroversiellt att skolan måste ställa krav. Jag är rädd för att skolan blir en "snällfälla" där man i ambitionen att vara snäll lockar in våra barn och ungdomar i en fälla, som de sedan har svårt att ta sig ur. Jag menar att det faktum att man ställer krav - på närvaro, på respekt för andra och på kunskaper - är ett uttryck för engagemang för barnen och ungdomarna. Att ställa krav är att bry sig."
Jan, jag längtar efter att få ställa krav, jag vill vara ärlig och bry mig!"
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar