2009/01/19

JAG OCH MIN ÄLSKARINNA COCA-COLA...

"I love you whether or not you love me, I love you even if you think that I dont, Sometimes I find you doubt my love for you, but I dont mind,Why should I mind, why should I mind" Poeten Howard Jones 1983

Vi har känt varandra länge, jag och Coca-Cola, och nuförtiden är vi som ett älskande par. Man skulle rentav kunna säga att utan Coca-Cola så hade jag inte varit den man jag är i dag - storartad och omfångsrik. Får jag inte dagligen trycka mina läppar mot min Coca-Cola så får jag alltid, och då menar jag alltid, ont i huvudet. Huvudvärken kommer smygande, och ju längre tid jag är utan min älskade Coca-Cola, ju mer svårartad blir huvudvärken och ångesten...

Efter att mina andra nära och kära vid upprepade tillfällen försökt att få mig förstå att Coca-Cola inte är bra för mig så har jag vid några tillfällen försökt bryta förhållandet. Jag minns med med särskilt obehag hur min mor med näbbstövlar och palestina-sjal försökte få mig att bojkotta min kärlek av politiska skäl som jag än idag inte har förstått. De lyckades sådär lagom bra, eller inte alls... Först lämnade jag min fina Coca-Cola för hennes smalare syster Coca-Cola light, som hade en positiv inverkan på min kroppskonstitution men efter ett tag rann kärleken ut i sanden och jag sökte något nytt och mer spännande. Jag svävade ut bland olika släktingar, nära och avlägsna till systrarna Coca-Cola och provade mig fram. Jag datade Pepsi Max, Pepsi Light, ICA:s egen light-Cola och Coops produkter, jag äcklades av Premium Cola light och undrade ifall livet ändå inte var ämnat för mig och min gamla kärlek Coca-Cola?

Men då mötte jag en ny kärlek, och det var de djupaste känslorna från det första ögonkastet. En något manhaftigare Coca-Cola, en syster till mitt ex, som spelar damfotboll, struntar i bikinilinjer och att raka benen och som snusar hejdlöst, uppenbarade sig för mig och jag föll som en fura. Hon hette Coca-Cola Zero, och var allt annat än en nolla... När hennes kroppsvätskor rann ner i min kärlekstörstande strupe så var vi helt plötsligt i symbios. Det är med Coca-Cola Zero jag vill åldras, det är med henne i handen jag vill ta en promenad på ett vårlikt Djurgården eller spela bingo brevid McDonalds i Sundbyberg, det är med "Nollan" som jag vill återuppleva den kärlek jag hade till hennes storasyster och njuta av en hennes fuktiga kyssar.

Jag är beroende, det är kärlek av den ädlaste sort och jag är stolt över att bekänna det - Utan Coca Cola-familjen finns ingen mening med livet!

Länkar: AB, AB2, DN

2 kommentarer:

Camilla sa...

väldigt vackert skrivet :) säger en coca cola älskande till en annan :D

Winston sa...

Jag såg Australia på bio i lördags, en gripande film som gav mig lite lätt fuktigt glansiga ögon. Måste medge att din blogg hade samma effekt. Ingenting går upp mot lite Cola, kärleken är total.
MVH/ Winston Sture Bratt Jr