Ja, vad ska man säga! Jo att man kan konstatera att min vän, tillika Tokmoderaten har det mest passande bloggnamnet man kan ha. För mycket galnare vän har jag knappast. Försöker gå tillbaks i historien för att dra mig till minnes hur vi egentligen blev vänner. Valrörelsen 2006 måste det nog vara. Under valvakan, ni minns säkert den där underbara kvällen då Alliansen tog hem segern så gott som överallt, kvällen då alla älskade världen och livet var sååå underbart - då kramades vi första gången. Och sen har vi kommit varandra allt närmare. Fast aldrig närmare än att han har sovit på min soffa!
Eftersom Tokmoderaten själv har satt rubriken på mitt blogginlägg får han stå sitt kast när jag osökt går in närmare på detta med ISTER. Jag tillhör absolut inte kategorin som tror att det finns hopplösa fall, det har min egen historia bevisat, detsamma gäller ett antal personer i min närhet. Som exempel kan jag nämna Christer Karlsson, grundaren av KRIS, som var utdömd av alla myndigheter och undersökningar som obotlig och som ett hopplöst fall – jo jag tackar. Om man är hopplös kan man då grunda världens bästa brottsförebyggande organisation? Vart vill jag då komma med detta? Jo min vän Fredrik, d v s Tokmoderaten, anser sig själv ofta vara ett hopplöst fall när det gäller mat, sina extrakilon och stundom också sitt självförtroende. Nej vännen du är inte ett hopplöst fall, punkt slut!
Ingen är hopplös, men det finns hopplösa stunder! Du kan, och tillsammans ska vi se till att ändra på detta. Men tyvärr, du måste göra hundjobbet! Det är du som måste ta beslutet, jag kan bara peppa. Det är du som måste gå från ord till handling, jag kan bara påminna dig. Det är du som måste inse att du duger som är, jag kan dessvärre inte säga det varje minut. Det är du som måste röra på istret, för om jag gör det åt dig kommer jag bli väldigt trött och orkar kanske inte vara mycket till vän – och så vill i vart fall inte jag ha det – vill du?
Tillsammans har vi en massa val att vinna och du har lovat att vara behjälplig i min valkampanj. Men vännen ska du orka, måste du börja jobbet NU! Och när vi har vunnit valet och jag har kommit in i Riksdagen, då LOVAR jag att verka för att du ska få bli min alldeles egna politiska sekreterare – men inte mitt politiska ister!
Eftersom Tokmoderaten själv har satt rubriken på mitt blogginlägg får han stå sitt kast när jag osökt går in närmare på detta med ISTER. Jag tillhör absolut inte kategorin som tror att det finns hopplösa fall, det har min egen historia bevisat, detsamma gäller ett antal personer i min närhet. Som exempel kan jag nämna Christer Karlsson, grundaren av KRIS, som var utdömd av alla myndigheter och undersökningar som obotlig och som ett hopplöst fall – jo jag tackar. Om man är hopplös kan man då grunda världens bästa brottsförebyggande organisation? Vart vill jag då komma med detta? Jo min vän Fredrik, d v s Tokmoderaten, anser sig själv ofta vara ett hopplöst fall när det gäller mat, sina extrakilon och stundom också sitt självförtroende. Nej vännen du är inte ett hopplöst fall, punkt slut!
Ingen är hopplös, men det finns hopplösa stunder! Du kan, och tillsammans ska vi se till att ändra på detta. Men tyvärr, du måste göra hundjobbet! Det är du som måste ta beslutet, jag kan bara peppa. Det är du som måste gå från ord till handling, jag kan bara påminna dig. Det är du som måste inse att du duger som är, jag kan dessvärre inte säga det varje minut. Det är du som måste röra på istret, för om jag gör det åt dig kommer jag bli väldigt trött och orkar kanske inte vara mycket till vän – och så vill i vart fall inte jag ha det – vill du?
Tillsammans har vi en massa val att vinna och du har lovat att vara behjälplig i min valkampanj. Men vännen ska du orka, måste du börja jobbet NU! Och när vi har vunnit valet och jag har kommit in i Riksdagen, då LOVAR jag att verka för att du ska få bli min alldeles egna politiska sekreterare – men inte mitt politiska ister!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar