2009/01/21

PERSONKULT REDAN NU?


Så har det historiska hänt, en svart man har bosatt sig i det Vita huset och hela världen jublar i extas... Ja, alla utom jag då. Själv ville jag ju se McCain stå upp mot den uppseglande stormakten Ryssland, och dessutom hade McCain en mycket snyggare och mer spännande vice-president i Sarah Palin.

Jag kan förstå att folk efter Bush-eran nu ser fram emot ett bättre USA, ett USA under den nye och faktiskt nästan ideologiskt okände Obama. "A change we can believe in" är budskapet som trummats in i folks omedvetna och skapat en masspsykos, både i och utanför USA:s gränser. Låt president Obama visa vad han går för innan lovsångerna börjar sjungas med samma frenesi som nu, låt oss se ifall den mediala profeten från Chicago har mer än tomma ord att komma med? Ministerutnämningarna tyder på att "Change" kanske inte blir mer än att skrapa lite på ytan.

Låt oss se, jag hoppas innerligt att jag har fel, om Obama verkligen är mannen som räddar USA undan ekonomisk kollaps, landet är ju konkursmässigt, och dessutom låter samarbete och rättspatos vara grundstenarna i utrikespolitiken utan att för den skull ge upp USA:s roll som frihetens garant.

Själv är jag trött på den masspsykos som råder i främst USA men också i övriga världen, där Obama är den nya Messias - mannen som skall rädda allt. Allt han säger, allt han gör är per automatik så fantastiskt och så överväldigande, det finns ingen sansad kritik över huvudtaget. Läser man Aftonbladets websida ser man att läsarna har gett Obama 5+ för sitt tal, som var ett av de blekare av hans annars alltid så retoriska mästerverk. Jag tror att en majoritet av denna kvällstidnings läsare möjligtvis har hört något klipp på en eller två minuter för att sedan i masspsykosens anda sätta dit sin markering i 5:an.

Själv tror jag att Obama hade fått 5+ av läsarna även om han under installationstalet stoppat upp en blockflöjt därbak och med sina kroppsgaser framföra "The star-spangled banner", för att därefter idiotförklara alla som lyssnade... Masspsykos? Ja och en galen personkult. Man hyllar folk för vad de gör eller har gjort inte för vad de säger att de skall göra. Låt oss se om några år, då kanske även jag stämmar upp i de hjärntvättades hyllningskörer.

Länkar: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5

3 kommentarer:

Facit sa...

sååå sur för att döingen mcbain inte vann. obama är inte bush. redan det i sig är en garanti för att saker kommer att bli bättre.. och obama har lovat att stänga ner guantanamo och lösa världskonflikter med diplomati. och eftersom du vill att allt han säger ska kritiseras skulle jag vilja se dig kritisera dessa planer med äran i behåll.

Fredrik Antonsson sa...

Obama är inte Bush, instämmer och visst tror jag att bara skiftet på presidentposen kommer medföra att USA bemöts lite mer respektfullt framöver.

1) Världskonflikter med diplomati... Jovisst, men det har även Bush gjort. Irak och Afghanistan är inga världskonflikter där sormakter står mot varandra. Tydligt är ju att Obama vill se ett större militärt engagemang i just Afganistan, och att den planerade neddragningen i Irak är helt i linje med att landets egna förmåga kan ta över mer och och mer.

2) Guantanomo: Vill han stänga, men inte släppa ut de som sitter där. Hur och när det sker återstår att se...

Allt han säger behöver skall inte kritiseras, men man skall inte hylla Obama förbehållslöst innan åtminstone något av det han sagt börjat förverkligas. Jag hoppas att han blir det lyft som USA behöver, jag med. Och jag kommer att hylla honom för det han gör, inte för det han säger att han skall göra. Han är ju politiker se, och det är inte alltid det talade ordet stämmer överens med det som sedan sker...

Carl Feinbaum sa...

Tycker personligen att McCain var en mycket kapabel kandidat med "bra" värderingar både var gäller marknad och utrikespolitik. Däremot kunde inte McCain hålla i sin kampanj och styra sitt eget budskap - därför förlorade han. McCains kampanj var ju synnerligen dålig, hans försprång försummades extremt, hans klumpiga hantering av finanskrisen - då han åkte till Washington för att sedermera inte lyckas uträtta något alls, och sen poängtera att Obama "phoned it in".

Sen, att du hävdar att Palin var en mer spännande VP-kandidat ser jag mer som att du skämtar. Förvisso hade hon "executive experience", men hennes analysförmåga var i mångt och mycket i par med våra Svenska politiker och det håller inte i mitt tycke. Hennes tal var ofta dåliga och hon var helt oförmögen till att visa sig kapabel till att leda - hennes framträdande hos Katie Couric tycker jag sade allt.

Min analys av Sarah Palin var att genom att välja henne förlorade McCain en stor portion av den Amerikanska väljarbasen - de hade helt enkelt fått nog av att styras av "one of them", "Soccermoms" och "bilhandlare". Själv är jag mycket nöjd över att just Palin inte kom i närheten av maktens korridorer.

Vad gäller utrikespolitik tror jag att den absoluta högerkanten har en naiv tro på Obamas välvillighet - Se Obamas tal inför AIPAC t.ex.

I fallet att man inte sett vilket hörn Obama tillhör - ideologiskt - tycker jag är helt ointressant i sammanhanget. Även om jag tror att McCain var en bra kandidat, är jag övertygad om att Obama tillför värden som man inte kan mäta - vid internationell debatt startar han på plus, istället för McCain som hade startat i ett helt annat läge. Att Obama uttryckt en viss skepsis inför frihandel ser jag mer som spel för galleriet än en verklig värdering.

Förstå mig rätt nu, jag tror inte på personkulten Obama - däremot tycker jag mig se en analysförmåga som vi sällan skådar i Svensk politik, därför är jag fascinerad. Att skrika varg är tröttsamt.

http://nordiskmba.blogspot.com