VAD HÄNDER? KOMMER JAG SNART ATT VARA FOLKPARTIST...?

Att försvars- och säkerhetspolitiken är en fråga som ligger mig väldigt varmt om hjärtat kan väl knappast ha undgått någon av de trogna som titt som tätt tittar in på Tokmoderaten. Att jag dessutom är och har varit grymt besviken på hur det parti som jag sedan de yngre tonåren varit trogen förvaltat just försvarsfrågan är inte heller det någon hemlighet. Visst, man ärvde ett "konkursbo" efter de socialdemokratiska vanstyret, ett styre där försvarsbudgeten enbart var en budgetregulator och där vett och sans i planeringen var lika frånvarande som en anorektisk statsminister, men man kan inte skylla på det som varit och sedan fortsätta i samma gamla fotspår...

Med den dåres envishet fortsätter försvarsminister Tolgfors att påpeka att "de rödgröna vill dra ner mycket mer än vi" och att "försvarsbudgeten enbart kommer att ha minskat med 100 miljoner under mandatperioden". Det första skiter jag fullkomligt i, det är vad vi gör och vad de beslut vi tar syftar till som betyder något - det är vi som har makten. Det andra påståendet är väl en sanning med modifikation. Prisökningar? Inflation? Fördyringar? Vad händer under 4 år, Sten...? Inte står tiden stilla, vare sig i säkerhetspolitiken eller i ekonomin, även om detta är önskedrömmen på försvarsdepartementet och HK.

Besvikelsen har varit och är fortfarande stor, även om jag med skräckblandad förtjusning ser fram emot vad som skall visas upp i "Inriktnings-proppen" om någon vecka. Risken för att jag återigen skall bli besviken är stor, för det kommer finns noll och ingen förmåga till återtagning om världsläget försämras. Det är "Här och Nu" som gäller. Det finns i min åsiktsvärld inget som hindrar att vi har en försvarsmakt som kan agera "Här och Nu" med stående förband på backen, i luften och runt våra kuster och att vi samtidigt har en förmåga att sätta upp starka, välutbildade reservenheter snabbt när så behövs. Det förrådsställda invasionsförsvaret som nu hånas öppet av såväl ministrar som försvarsledning var ett mycket bättre insatsförsvar än det vi ser i dag. På några timmar hade vi 120.000 hemvärnsmän under vapen, och inom några dygn så hade vi en värnpliktsarmé om fler än 400.000 man beredda. Förvisso med sämre utrustning och utbildning än det som de utvalda får idag, men ändå. Vi hade inga problem att fylla upp våra utlandsmissioner på Cypern, i Libanon, Sinai och flera. Det blir ju så när man har ett större utval...

Jag vill inte se en återgång till den stora kolossen igen, jag vill se en mindre, mer vältränad och utrustad försvarsmakt. Jag vill se någonting mittimellan den mikroskopiska förmåga vi har i dag och det invasionsförsvar vi hade under 90-talets början. Och jag är glad att folkpartiledaren Jan Björklund nu också sällat sig till de som vaknat upp. Det började med att FP:s försvarspolitiska talesman Allan Widman gick från stolle till insatt, och nu har Folkpartiet gjort sig till försvarsvännernas företrädare.

Vad det innebär för mig är ännu för tidigt att säga, jag hoppas ju självklart att Tolgfors istället för att börja med sitt budgetmantra också vaknar och förstår att en av hörnstenarna för statsmakten är att skydda sina medborgare. Vaknar inte Tolgfors, så får vi se vad som händer bland de många, många moderater som redan idag är på väg att ge upp sin kamp för att få partiet på rätt kurs igen. Månne en aspekt som Björklund bestämt sig för att spela på, men han behöver ju inte spela så mycket själv - för på den moderata planhalvan står Tolgfors och gör självmål efter självmål. Ett lämmeltåg av moderata försvarsvänner kan vara på väg mittåt, och vi moderater kan bara rannsaka oss själva.

Vill sluta med en lösryckt mening ur ÖB:s tal på Folk och Försvar, som säger det mesta om vår förmåga idag...

"Den (läs: Försvarsmakten) har en väl utvecklad övervakningsförmåga, den har möjligheter att ingripa mot kränkningar av territoriet i luften och till sjöss samt möjligheter att följa och analysera omvärldsutvecklingen. Den lämnar kvalificerade bidrag till internationell krishantering som väl svarar upp mot statsmakternas mål"

Själv känner jag mig trygg över att vi fortfarande har möjligheter att följa och analysera omvärldsutvecklingen, men det spelar liksom ingen roll när analyserandet och följandet ändå bara mynnar ut i en fortsatt slakt på vår förmåga att skydda Sverige, bidra till stabilitet i vårt närområde och verka avskräckande. Omvärlden skrattar åt Sverige - det är bara ÖB och Tolgfors som inte ser det...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, AB, Wiseman, Wiseman 2