BJÖRKLUND OCH BURKORNA...

Dagens snackis i den politiska debatten är folkpartiledaren Jan Björklunds utspel om att med lagen som vapen ge rikets rektorer möjligheten att förbjuda burkor och niqabs i de svenska skolorna. Det handlar alltså inte om något förbud mot att spöka ut sig med en närmast heltäckande klädsel, det handlar om att ge rektorn möjligheten att faktiskt markera vad som gäller på skolan just då och just där.

Naturligtvis kommer reaktionerna som ett brev på posten, och för en gångs skull så känns alla reaktioner från höger till vänster helt relevanta. Det här är en fråga där det är nästan omöjligt att landa i en åsikt för att sedan tycka att man har landat helt rätt. Det som känns rätt medan man tänker den ena tanken, känns fel när man börjar grubbla över nästa aspekt...

Självklart tycker jag att läraren skall kunna se på eleven under lektionen, läsa av kroppsspråket som ibland säger mer än alla de där frågorna man kan få av en elev. En ung tjej bakom en niqab eller burka som genom sitt minspel visar att det finns frågetecken i lärarens resonemang går inte att fånga upp om nu inte de där frågorna kommer som ett brev på posten. Att man dessutom måste vara säker på att det verkligen är rätt person som skriver proven, deltar på lektionerna och inte någon annan är ju också det en självklarhet. Med de synpunkterna på hornhinnan så är ju Jan Björklund helt rätt ute när han vill använda lagboken för att ge landets rektorer stöd i sitt arbete.

Men sedan kommer vi ju till de som faktiskt andas kritik, från både höger och vänster. Sossarnas Littorin-mobbare Astudildo kommer med påståendet att förslaget är att göra en höna av en fjäder, och det är väl rätt när man ser till hur litet problemet ändå är. Vänsterns taleskinna Rossanna Dinamarca ser lite längre, och en mörkare bild framträder där dessa tjejer inte ens kommer att släppas i väg till skolan av det dominanta patriarket - också det en risk som jag kan se.

Margareta Pålsson, våran moderata taleskvinna, börjar tala om integritet och visst kan man se det på det sättet. Kan man acceptera att andra elever piercar sig till oigenkännlighet så borde väl rimligtvis även andra varianter av att markera vem man är eller var man anser sig höra hemma vara helt okej. Centerpartiets snygging till taleskvinna Sofia Larsen är inne på Status Quo-linjen, att det som finns i regelverket idag också är fullt tillräckligt. Det skulle man ju kunna tycka om det nu inte vore sp att det faktiskt pågår en rättsprocess där man utrönar vad gränsen för rektorns makt på skolan går...

Stödet för Björklund kommer föga förvånande från KD. Kristdemokraterna köper Björklunds argument rakt av, och KD, Folkpartiet och Moderaterna är rörande överens om att det inte kan finnas skäl för att låta en lärare komma till skolan med bara en glipa framför ögonen. Frågan är svår, det är så många frågor som där svaren drar iväg åt olika håll. Jag tycker att Björklund är rätt ute, men jag tycker samtidigt att Astudildo har rätt när han målar upp bilden av en icke-fråga.

Det är inget stort problem, det finns andra problem i både skolan och integrationspolitiken som kräver mycket mer engagemang och tankekraft för att jobba sig igenom. Låt oss ta de problemen först, där skolan skickar ut eleverna utan fullgoda kunskaper och där folket som flyttar hit bosätter sig i ett utanförskap utan hopp om något bättre. Vad man sedan har för kläder på sig till skolan borde ju vara en icke-fråga.

Vem som har rätt och vem som har fel kan ingen säga med bestämdhet, för vad man än gör så blir det lite fel. Jag vet ju för tusan inte ens vad jag själv skall tycka...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, Expr

Bloggar: Krassman, Holma, Röda Berget, Kulturbloggen - alla har rätt, alla har fel.