MONA OCH KOMMUNISMEN

Låt mig börja med att fastslå att jag inte ens för en nanosekund vill betvivla att oppositionens allsmäktige ledarinna Mona Sahlin är en sann demokrat. Men det som kommit i dagen de senaste dagarna måste få även de mest indoktrinerade socialdemokraterna att skaka på huvudet samtidigt som de gnuggar sina ögon. Det har varit tankar kring kommunismens egen Gud, Karl Marx, det har varit annonser för en boksignering där Monas rockslag pryddes av en känd politisk mördares ansikte. Just nu känns det som om det är för mycket på en gång, eller finns det en ambition att från ett tynande parti att suga upp det fåtal som känner sig vilsna efter Ohlys kommunistiska avbön?

Karl Marx har ju varit en rätt aktiv bifigur i de flesta av Monas tal den senaste tiden. "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" har ju blivit ett Sahlinskt mantra under sommaren och strofen finns på ett antal ställen i Monas undermåliga bok "Möjligheternas land". Precis samma ord använde sig Karl Marx av i sin kritik av Gothaprogrammet. Ingen kan väl ha några synpunkter på orden som sådana, men att Mona Sahlin slickar den ena parten i den dynamiska duon Marx/Lenin i örat medan hon bedyrar sin beundran för teorin är väl i allra högsta grad något som borde uppmärksammas mer...?

När jag läste Mona Sahlins bok för några veckor sedan så var det en sak som berörde mig rätt så mycket. I ett kapitel kunde man läsa att Mona var med i alla ungdomsförbund under sina gyllene år, i alla ungdomsförbund utom det förhatliga MUF. Utan att vara speciellt begåvad kan man alltså konstatera att Mona Sahlin hade en kort period hos de som då hette Kommunistisk Ungdom. Under Monas unga år var MUF satan, men KU som stod för en väpnad revolution helt okej. Var det då och där som Karl Marx retorik tog unga fröken Anderssons (pre-Sahlin) undermedvetna i besittning?

Var det av ren konflikträdsla som Monas stab släppte igenom en tecknad reklambild på Mona, där Che Guevara, en räv och Mona är den heliga treenigheten? Var det ett genombrott från de tidgare åren som fick Mona att lyfta fram marxismen som något som ser ut som en Big Mac på en reklambild men som smakar ser ut som något helt annat i verkligheten, som smakar som om den hade legat i värmeskåpet i några dygn...? Che Guevara för några dagar sedan, en hyllning av Marx teorier idag - vad är det vi ser egentligen?

Det fanns ju en anledning till att Sveriges socialdemokratiska arbetareparti bildades ju som en demokratisk motvikt mot den mer revolutionära socialismen som blev kommunismen. Socialdemokratins födelse var beydelsfull, antidemokratiska och revolutionära krafter hölls tillbaka av en folkrörelse som stod upp för demokratin och som skördade sina framgångar just därför. Detta hedrar socialdemokratin, Sverige är skyldiga sosseriet ett tack för att de har hållit vänsterflanken fri från de mest bisarra avarterna av socialismen.

Under alla de år som passerat har skiljelinjen varit tydlig, men när Vänsterpartiet Kommunisterna, VPK, släppte sitt "K" och Gudrun Schyman ledde en mer pragmatisk rörelse på vänsterkanten så inleddes tövädret. Men så kom kvällen när kissade Gudrun på golvet inne på biografen Rigoletto, och snart var det så dags att damma av kommunismen igen, utan att för den skull sätta tillbaka "K":et i partinamnet. Det räckte väl så gott med att Schymans efterträdare stolt stod upp för att vara - kommunist...

Lars Ohly var mannen som inte fattade att kommunsimen var en synonym till tyrannierna i öst-Europa, Nordkorea, Kuba med flera. Ohly hade sin egen variant av kommunism, en bättre och mer acceptabel kommunism. Men hur hade det låtit om någon hade kallat sig fascist, men absolut inte på samma sätt som fascisterna i Italien under Mussolini-eran? Hade någon köpt den diagnosen rakt av? Knappast, så till slut ramlade poletten ner även i Ohly. Avbönen kom och han ingår nu i det rödgröna regeringsalternativet som en jämbördig partner med Mona Sahlins socialdemokrater.

Jag har alltid hyst en väl dold beundran för socialdemokratin just för att man faktiskt har hållit rent åt vänster. Men vad skall man tro nu när Karl Marx vokabulär strömmar ut ur den Sahlinska käften, när fängelseintendenten på La Cabana-finkan på Kuba, Che Guevara, pryder socialdemokratins ledares tecknade klädsel i något som skall föreställa reklam...?

Just nu blir iallafall inte jag klok på vart socialdemokratin är på väg och varför man är på väg åt just det hållet. Därmed inte sagt att jag betvivlar att oppositionens allsmäktiga ledarinna faktiskt är en sann demokrat, det är bara retoriken och reklambilderna som säger något annat...

Länk: SvD

Bloggar: Paul Lindquist, Thomas Ardenfors, Fia Arkelsten