ETT UNDERBART SÄTT ATT SÄNKA TRYCKET...

Av någon outgrundlig anledning som inte ens den medicinska expertisen förstår så lider undertecknad av ett relativt högt blodtryck. Det kan väl knappast bero på att jag är fet, äter fel, jobbar natt och stressar mig genom livet med fyra galna söner som jagar mig under dygnets alla vakna timmar...? Nej då, orsaken står nog att finna någon annanstans.

Läser man dagens Aftonblaldet så har en ny banbrytande medicinsk studie påvisat sambandet mellan att prutta våldsamt och ett lågt blodtryck. Fiser man inte, så ökar trycket - jag måste ha varit nära ett rupturerat aortaanerysm efter min plågsamma flygning till Santiago där jag förvisso släppte väder, men inte alls så ofta som kroppen ville...

Eftersom jag inte medicinerar mitt höga blodtryck så kan jag ju nu inleda en alternativ form av självbehandling. Det är ju bara att trycka i sig lökringar, bruna bönor, pizzasallader och allt annat som sätter i gång kroppens egen jäsugn för att sedan bli en mänsklig motsvarighet till orkanen "Katrina". Ingen hänsyn här inte, om folk gnäller kommer de att få höra om mitt blodtryck och sättet jag sänker det på. De kommer få höra det från två kroppsöppningar varav munnen är den ena.

Problemet är ju att jag gillar vissa i min omgivning, som definitvt kommer få göra stora uppoffringar för min hälsa. Jag har hört något om att man kan köpa och käka små piller som gör att den vanlig äggmöksdoften kan förbytas i en doft av viol eller smultron. Med en ask sådana piller kommer jag ju inte bara få ner trycket, jag kommer även kunna jobba extra som en mänslig Wunderbaum på platser där det brukar lukta illa. Jag kan för en liten slant stå och behandla blodtrycket i centrala Skutskär, i ett reningsverk eller på en patologavdelning.

Själv skäms jag över min tidigare trångsynthet. Jag var nämligen rätt äcklad en gång efter ett biobesök på Filmstaden vid Nordstan i Göteborg hösten 1986. I väntan på att tåget skulle gå hem till Stockholm efter en vecka på KA4 sökte jag min tillflykt till biosalongens vanligtvis lugna vrå... Filmen var "Gökboet", en film som passar en knäppgök som mig perfekt. Vi var kanske 7-8 personer i salongen varav en äldre herre. Denna herre lade efter en kvart in i filmen av en riktig rökare, högt och ljudligt. Vi andra skrattade, tills dess ångorna nådde våra luktsensorer i näsan, en riktig äggmök var planterad! Det stank av bara den, och med intervaller på ca 15 minuter fyllde han på den obalanserade syresättningen i biosalongen med nya odörer. Jag mådde illa, jag hade nämligen den icke allför stora glädjen att sitta närmast gasmannen. Om jag då kände hat och förtvivlan så känner jag i dag empati och förståelse. Han behandlade sitt blodtryck - så måste det ha varit...