Danskarna är enligt alla opinionsundersökningar på väg att överge sin krona. Våra grannar på andra sidan Östersjön, Estland, Lettland och Litauen kommer så fort det bara går överge sina relativt färska valutor för Euron. Och i Sverige börjar fler och fler få upp ögonen för vad som händer med en liten obskyr valuta när lågkonjunkturen slår till med full kraft. Den svenska kronan tappar i värde, spekuleras emot och visar sin tydliga sårbarhet...
Det är ju lite typiskt Sverige att gå med i EU men utan att göra det fullt ut. En "misch-masch"-lösning som ligger för oss sedan urminnes tider. Själv är jag förvånad över att den folkomröstning vi hade 2003 var så solklar i sin frågeställning med ett ja och ett nej-alternativ. I Sverige hade man ju annars kunna tänka sig ett alternativ till med ordalydelsen "Ja till euron, men med förnuft".
För mig som vän av EU så är det självklart att man som medlemsland går med i den monetära unionen, inför Euron som betalningsmedel liksom att man samarbetar när det gäller säkerhets- och försvarspolitik. Men svensken är som vanligt en slötänkt skeptiker som lätt går att skrämma till passivitet, något som skedde 2003 när nej-alternativet vann tydligt... I alla delar av landet utom i huvudstaden och de områden som ligger nära andra EU-länder (läs: Tornedalen och Skåne) så vann nej-sidan en betryggande seger, ett val man kan ogilla men ändå får respektera.
Nu verkar folkviljan ha fått upp ögonen att vår svenska lösning, med en flytande krona och ett avståndstagande till Euron, inte är så bra i det långa loppet. Kronan må ha fungerat bra under de goda åren, men när nu oron sprider sig i världsekonomin så står vi där ensamma och övergivna. Det är ju tur att Sveriges ekonomi är så stark att vi ändå klarat oss hyfsat, men man kan ju titta på våra förfäders lilla örike och det haveri som skett på Island för att förstå vad som skulle kunna ha hänt även här...
Statsminister Reinfeldt vill inte ha upp en ny folkomröstning på agendan ännu, och jag köper det. Innan vi låter "Svensson" säga sitt måste vi vara på det klara med att man har förstått att de många positiva aspekterna med att samarbeta överväger det fåtaliga negativa med råge. Folk verkar ha vaknat till enligt de senaste opinionsundersökningarna, men det är än så länge för tidigt att dra några växlar på detta enda positiva tecken. Och skall vi ha en ny omröstning måste Sosseriet vara med på tåget igen, och hur lätt blir det att få med sig detta parti när man ägnar sig åt S/M-lekar med Miljöpartiet...?
Så låt Sverige stå där och filosofera i några år, för att sedan låta danskarna fatta beslutet om Euron åt oss. För vad vore Sverige om vi någon gång gick före, tog initiativ? Ska vi med i EMU, så måste alla våra grannar in i samarbetet innan Sverige. Skall vi med i NATO krävs det att Finland tar steget före oss. Velighetens och osäkerhetens hemvist är Sverige, tyvärr...
Inlägg
14 kommentarer:
Det räcker med den vanskötsel och myglandet som redan pågår i Sverige just nu uatn att få en EU valuta i landet från en ännu större vanstyrd inrättning som sköts utanför Sveriges gränser.Fy Bubblan.
Pelle
Roligt att höra att gamla, invanda argument kan återanvändas. Fungerade de inte förra gången, så kör vi en ny vända.
Som vanligt får vi höra målande, känslomässiga adjektiv som "ensamma" och "övergivna".
Och röstade man Nej förra gången så är man en "slötänkt skeptiker"! (underförstått är ju alla som röstade Ja då "pigga positiva människor". Det gäller att tillhöra rätt gruppering, minsann.)
Att Ja-sidan förlorade folkomröstningen stort trots att man i princip hade hur mycket pengar man ville är inget annat än pinsamt.
Konstigt också Danmark håller på och folkomröstar i frågan hela tiden. Är det tre gånger de röstat Nej hittills? Nå, NÅGON GÅNG ska väl de jämrans slötänkta skeptikerna på andra sidan sundet få till det och råka rösta rätt. Och i det ögonblicket har de också folkomröstat i frågan för sista gången!
Konstigt att nya folkomröstningar bara anordnas när folket röstat "fel". Innan vi får en ny euroomröstning, borde vi väl få en ny chans att rösta om EU-medlemskapet? Det var ju längre sedan den ursprungligen hölls. Fast då råkade ju svenska folket rösta "rätt" förstås. Ja, så går det i "demokratin" Sverige.
Ja, låt oss rösta om medlemsskapet i EU. Där håller jag med dig, och låt oss i så fall välja mellan ett fullödigt medlemsskap som ger oss inflytande i alla delar av unionen eller låt oss gå ur... Den här synen på att både ha kakan och äta upp den stör mig.
Alla som har lite insikt i EU-frågan och minne av folkomröstningen 1994inser naturligtvis att de undantag eller reservationer som då deklarerades (ensidigt från Sveriges sida i vissa fall) och som du verkar störa dig på än idag, bara kom till för att socialdemokraterna skulle ha någon som helst chans att övertyga sina väljare om EU:s förträfflighet. Man skulle helt lugna de som var oroliga. Att dessa "undantag" till sist i flera fall (kollektivavtalen t.ex) bara visade sig vara rena önskedrömmen, gör ju tyvärr sveket från Ja-sidans löften än värre.
Så är du irriterad över detta borde du också inse att utan dessa "undantag" hade sannolikheten för ett Nej i folkomröstningen ökat markant. Och då hade du sannolikt varit än mer irriterad idag.
Ska man vara petig så har vi redan röstat ja till Euron, det gjorde vi nämligen när vi röstade ja till EU-medlemskapet.
Men, även om jag personligen är för EMU-medlemskapet, liksom att vi borde gå med snarast så ser jag inte kronans värdeminskning som skäl för detta.
Det är någonting vi visste när röstade om medlemskapet och då en majoritet röstade nej så röstade en majoritet för att vi skulle ha en skvalpvaluta som sjönk i värde så fort som det skakade lite grann.
Man bör dock komma ihåg att detta är ett dubbelsidigt svärd. Det är givetvis negativt att vi får en sämre realekonomi, att importerade varor blir dyrare och att vi får en sämre privatekonomi. Samtidigt så förbättrar det exportföretagens position och leder till att vi kan exportera mer.
Överhuvudtaget kan man ganska grovt sammanfatta den ekonomiska delen av ett EMU-medlemskap (eller att stå utanför) som att det är ganska hugget som stucket. Det finns för- och nackdelar med båda och det är mest frågan om vilka effekter man ser som mest viktiga.
För mig handlar det enbart om det politiska, och där finns inga argument emot EMU -- såvida man inte är motståndare till hela EU-projektet och internationell samverkan.
Ge mig en reell anledning till varför vi inte ska försöka plocka russinen ur kakan?
Varför ska vi gå med i Euron när svensk ekonomi har gått bättre än euroländernas?
Varför ska vi vara nettobetalare utan att få fler fördelar i Lissabon-fördraget?
Varför ska vi inte få folkomrösta om Lissabon-fördraget nu när vi vet (Speciellt genom FRA-frågan) att svenska parlamentariker i gemen har mindre kunskaper än många svenskar i specifika frågor som just FRA, Lissabon-fördraget och euron?
Berätta för mig varför vår åsikt bara räknas när toppstyrda politiker anser att de passar överens med deras egna.
Mycket bra frågor du ställer Scaber Nestor! Tyvärr lär vi väl aldrig få något riktigt svar på dem.
Visst handlar EMU om "politiska frågor", som Mattias säger. Själv skulle jag kanske uttrycka det som "politisk tro", för det är rätt mycket religion i det här. För inte sjutton får våra svenska politiker mer att säga till om för att vi lämnar över ränte- & penningpolitiken från Svenska riksbanken till den Europeiska. Det handlar snarare om att dessa politiker vill kunna umgås med andra länders politiker och få bekräftelse från dessa på att de minsann varit lika duktiga i att övertyga sitt folk som de andra ländernas ledare har.
För övrigt sammanfattade Leif Pagrotsky situationen på ett mycket bra sätt i dagens Göteborgs-Posten:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=122&a=454565
Vill börja med att säga att jag politiskt står på "högra sidan".
Trots det så måste jag medge att euron inte vore till fördel för den enskilda individen eller familjer.
Jag röstade för euron i Finland. Folket lurades att rösta ja genom att lova att priserna skulle sjunka.
Det var en bluff och finska folket gick på den!
Allt blev mycket dyrare!
Jag har bott i USA, England och Sverige sedan 1997 och har därmed inte lidit så som mina vänner och släktingar i Finland.
Det är mycket dyrare att handla mat/äta på restaurang/köpa kläder i Finland än i Sverige.
Alla priser har avrundats uppåt.
Jag hoppas verkligen att svenska folket förstår sitt bästa och håller kvar sin kära krona.
Linda Lampenius
www.myspace.com/lindalampenius
www.metrobloggen.se/lindalampenius
Ojdå.Om min favoritfinska Linda Lampenius är för kronan och mot Euron, så måste jag kanske ompröva min inställning... ;-)
Och visst är det så att många länder drabbades av höjda priser i samband med övergången till Euro, men vi borde väl kunna lära av det som skett i t.ex Finland och se till att så inte blir fallet.
Och är det inte så att ensam kan vara stark men tillsammans är man starkare...
Fredrik Antonsson: Exakt vad är det vi ska vara "starkare" mot?
Läs Leif Pagrotskys artikel (se länk i mitt förra inlägg) och svara på Scaber Nestor fråga här ovan: "Varför ska vi gå med i Euron när svensk ekonomi har gått bättre än euroländernas?"
Eller enligt Pagrotskys artikel hade vi haft högre räntor idag om vi inför Euron! Högre räntor=högre arbetslöshet. Är det att vara "starkare"??
Det är inte korrekt att priserna ökat i Finland pga Euron. Vissa priser har gått upp, andra ner.
Läs mer här: http://eurooppa-tiedotus.fi/public/download.aspx?ID=26222&GUID=%7B343A2D14-BD20-405C-BF65-206189E5A542%7D
Jag citerar ett segment:
"Överallt inom euroområdet är konsumenterna övertygade om att införandet av euron har höjt priserna markant. Enkäter som gjorts visar tydligt på detta.
I verkligheten är dock prisinflationen lägre än vad konsumenterna anser.
När euron infördes, måste priserna i Finland omvandlas från mark till euro. Eftersom konsumenternas prismedvetenhet är bunden till valutan, ändrades samtidigt ”måttstocken” för konsumenternas ekonomiska tänkande och det påverkade konsumenternas prismedvetenhet.
Prisuppfattningarna har också påverkats av att de exceptionella prisstegringar som skedde när euron infördes gällde många små varor och tjänster, som man köper
ofta. Det gäller till exempel i fråga om priset på en kopp kaffe, bröd, bilreparationer, inträdesbiljetter till sportevenemang och besök hos herr- och damfrisörer.
Sådana här små dagliga kontantköp
påverkar folks uppfattning om prisinflationen mer än större anskaffningar, som man gör mer sällan, såsom en ny dator eller kostnaderna för försäkringar
och hyra. Folk bildar i hög grad sin uppfattning om inflationen utifrån vad små varor och tjänster som de betalar kontant kostar.
Enligt konsumentforskningscentralen kan
en orsak till att konsumenterna anser att euron har höjt priserna vara att de lättare kommer ihåg priser som stigit än sådana som sjunkit. Också det faktum att priserna på vissa tjänster har stigit snabbare än normalt kan påverka uppfattningen om att
euron har höjt priserna.
Efter att euron infördes ändrades priserna på vissa varor snabbt så att att det blev lätt att betala varorna med euro. Priset på varor som man köper en eller ett par av per gång och betalar kontant − en kopp kaffe är ett utmärkt exempel − avrundades uppåt."
Så, att Euron skulle ha lett till dyrare varor i Finland är alltså en myt och det är beklagligt att den fortfarande sprids.
Mattias: Det känns ju skönt att veta att folk har fel även om prishöjningarna till följd av Euron. Undrar om "vi" någonsin kan ha rätt, enligt våra makthavares synsätt? Det bästa är nog att helt enkelt aldrig ställa frågan till folket, vilket ju är den linjen man kör på när det gäller Lissabonfördraget...
stoppa pressarna: jag skiter väl fullständigt i vem som för fram en stollighet.
Om du påstår att priserna ökat i Finland pga Euro-medlemskapet så har du fel av den enkla anledningen att fakta talar emot ditt påstående; inte för att du råkar ha en motsatt åsikt om värdet av ett EU-medlemskap.
Jag har ingen aning (genom någon personlig erfarenhet) om hur prisutvecklingen blev när Finland införde Euron. Jag vet dock att man läste om höga prishöjningar i en del medelhavsländer när det begav sig. Vem som har rätt har jag inte möjlighet att bedöma.
Jag kan bara konstatera att man från myndigheters håll kan lägga ner hur mycket resurser som helst på att bevisa att folket har fel åsikt, och då pratar jag inte bara om just eventuella prisökningar. Ibland får man intrycket av att politikerna helst skulle vilja välja ett nytt folk var fjärde år, istället för tvärtom.
Själv litar jag aldrig (numera, efter erfarenheten hur det gick till i folkomröstningen om EU) automatiskt på ett påstående från en officiell myndighet. Man bör alltid ställa sig frågan vem som ställt frågan, vem som undersökt och vem som är intresserad av att det redovisade resultatet presenteras.
Opinionsmätningar är ännu värre. De litar jag i princip aldrig på. Som man frågar får man svar.
Skicka en kommentar