Eftersom mitt förra inlägg om "Hårdrockare" numera är det av mina blogginlägg som lästs av näst flest läsare av mina alster, så gör jag som Hollywood efter en succé - jag skapar en uppföljare.
För Er som inte läst det inlägget om hur långt ner på evolutionsstegen som de Neanderthalvarelserna som lyssnar på Heavy Metal befinner sig uppmanas en genomögning via denna länk...
Efter att ha växt upp i en familj där mina bröder lyssnade på skit som Kiss, Judas Priest och Iron Maiden var jag ett vrak. Jag satt på kammaren, ensam med hörlurarna på och försökte njuta av Depeche Mode. Från brorsans rum hördes det missljud, ett tungt ljud från en baskagge i kombination med olika avgrundsvrål trängde sig in i mina öron trots att jag hade högsta volymen på och tryckte fast hörlurarna mot min skalle med mina svaga syntharnävar. Det var ju så att även min far hade tagit parti för mina bröder, och spydde på min musiksmak eftersom det "inte är riktig musik" och bara "ping-plongljud och en inspelad trummis". Resultatet var att jag fick den LP-spelaren som hade minst effekt, då Synthpop inte kräver volym för att bli mindre dåligt enligt min far...
Att vara ute och resa i familjens bil var också ett kapitel för sig. Eftersom både mor och far dessutom var sossar och proggare så terroriserades jag quadruppelt under våra turer i den gamla rostiga Volvo-242:an. Den var beige, precis som familjen... I sann socialistisk anda skulle jag få en 1/5-del av tiden i bilstereon, och då gick det Depeche Mode. Alla andra passade då på att prata, skrika eller kommentera något. Min akustiska njutning blev därför begränsad... Därefter tog brorsorna över med all sin dynga, och det spelades så högt att jag förmodligen utvecklade min migrän under dessa helvetesresor. Och efter brorsorna tog mor och far över, då blev det Nationalteatern och Röda Bönor - inte undra på att man gjorde sin egen revolt och fann frälsning hos det blåa laget. Denna tortyrseans förstärktes av flitigt rökande inuti bilen, och illamåendet man kände kunde alltså bero tre saker: a) Rökandet b) "Musiken" c) Den politiska indoktrineringen...
Precis som min avsky har sitt ursprung i att jag fått stryk av Neanderthalarna otaliga gånger på grund av min klädsel och musiksmak under 80-talets första hälft så sitter även en stor del av antipatin kvar i det faktum att jag även led i hemmets tilltänkta lugna vrå, som mer liknade en kombination av ett satanisttempel och socialdemokartisk partilokal.
Varje gång jag läser om hårdrock, att AC/DC kommer hit eller att Metallica får två spelningar i Globen på sig att förstöra hörseln på våra svenska ungdomar så kommer minnena fram igen. Jag mår dåligt, att blogga blir till en sorts terapi. Jag skulle säkert behöva en mer seriös behandling efter min barndom men det har jag inte råd med. Därför har jag bett Radiohjälpen att samla in pengar till mig och andra drabbade Synthare, för att ge oss ekonomiska medel att bearbeta våra hemska upplevelser med expertisen som hjälp... Trots att jag inte fått något svar från Radiohjälpen känner jag mig hoppfull om att de ser det enorma hjälpbehovet.
Känner Du för att hjälpa till, sätt då in valfritt belopp på 901950-6 Radiohjälpen och märk insättningen med "Störda Synthpoppare". Tack för ditt stöd...
Inlägg
14 kommentarer:
En kommentar via mailen, som jag vill delge Er:
"Tja. Vad stör dig att Hårdrock spelas? Varför bryr du dig? Varför lägger du ner energi på det om det får dig att klökas? DM är bra, men inte mer musik än någon metal. Iron Maiden är mer briljant än något DM har gjort, så är det bara. Och om du vill kalla det missljud så är det bara synd om dig. De är like musikaliska som självaste Mozart, and that's that. Undrar om du ens har lyssnat på en låt, eller om du bara hör en dundrande bas från rummet intill ditt? Sluta gråta och låt folk njuta av vad dem vill njuta av. Antar att du bara är bitter för att du fick stryk när du var yngre. När man läser din blogg så känns det som du förtjänade det också. Sättet du skriver på får dig att framstå som en nazist. Sarkasm, säger du. JA, det brukar låta så när man tar till flykten om någon blir arg över vad man har just sagt. Känns väldigt lätt att spy galla över folk, och sedan säga att man ska läsa mellan raderna för att finna ironi. Som sagt, om du nu uppfattar hårdrock som skrän så är du ju inte annat än tondöv, för att du inte kan uppskatta alla lager och alster av briljans. För mycket på en gång vännen? För mycket för dig att greppa på en gång? Sluta upp med din nedlåtande ton och översittar fasoner, så kanske du slipper undan stryk på stan när det är konserter i stan.
tack" från Philip L.
Förstår om vissa tar illa upp när de läser mina bloggar om hårdrock. De är inte de enda som under de månadernsom jag bloggat stört sig på mina inlägg. Jag gillar att provocera, jag älskar ironier och skämt med låg nivå.
Den jag driver mest med på bloggen är dock mig själv. För att kunna ge mig på "andra" i mina bloggar måste jag visa att jag inte alls betraktar mig som någon som alltid har rätt, som vet bäst eller står över andra.
Hade Philip orkat läsa igenom några fler bloggar än de två som handlar om hårdrock hade han kanske sett att ironin och sarkasmerna finns på långt fler ställen i textmassan. Det handlar alltså inte om att hitta på bortförklaringar eller ta till flykt när argumenten tar slut... det handlar om min typ av humor och den går uppenbarligen inte hem hos alla. De som stör sig ber jag om ursäkt, men förvänta Er inte att jag kommer ändra på mitt sätt att formulera mig.
Hej Fredrik, jag är hårdrockare sen gammalt, och jag börjar bli trött på att du klankar ned på mig hela tiden! Nu KRÄVER JAG EN OFFENTLIG URSÄKT från dig innan vi "går" samma natt igen. Om den inte dyker upp, då kanske du får uppleva din ungdoms svåra tider igen!
:D
Du får nog slå mig Jocke...
Philip vet inte hur rätt han har när han skriver: "Sättet du skriver på får dig att framstå som en nazist.". Jag har ofta fått de vibbarna, speciellt när ditt hat mot finnar lyser igenom...
Hade jag haft de tendenserna hade jag ju högaktat finnarna för deras hjältemodiga kamp mot bolschevikerna under 1940-44. Det gör jag ju förresten... men inte f-n är jag nazist för det.
Eftersom även jag är synthare i botten (tror faktiskt att vi gick på samma Howard Jones konsert) men som numera även njuter av hårdrock (och det mesta i musikväg utom schlager, dansband och country) så måste jag få påpeka att både Philip och Fredrik har fel
Givetvis är synth i allmänhet (och Depeche i synnerhet) snäppet bättre än metal i allmänhet (och Iron Maiden i synnerhet) men båda är väl värda att lyssna på.
Men om man ska lyssna på Metal så är ju faktiskt Maiden ganska lökiga; då tar jag hellre lite hård och snabb och metall.
Sedan har (givetvis) både Metall och Synth sin överman i den klassiska musiken; ingenting slår Wagner.
Om det är samma Howard Jones-konsert där det var en skallig pantomimdansare som utgjorde scenshowen så stämmer det...
Howard Jones, Dream into action tour, Stockholm 22/3 1985
Möjligt att det var en pantomim-dansare, kommer mest ihåg att det var ett gigantiskt slagverk med på scen.
Haha jag visste ditt svar i samma sekund jag skrev det om finnarna!!! Haha, tänk att du är så förutsägbar. Jag har följt den här historien angående Hårdrock vs. synth och vill bara säga att jag tycker det är roligt när Fredrik rackar ned på olika saker(i detta fall musiksmaker). Det är nästan roligast när läsare tar Tokmoderaten på allvar!
För att klargöra några detaljer för sådana läsare som tagit mina kommentarer på allvar. Jag ska inte "bära hand" på Fredrik nästa gång jag jobbar med honom, Fredrik är en jobbarkompis och vän som jag tycker mycket om. Visst kan han "gå över" gränsen ibland, som den gången han skulle ge ett kort till en norsk kollega som just fött en son, det var väl sött tänker ni? Men på kortet var det en bild av Quissling(Norges landsförrädare numero uno, för läsare som inte vet). Jag sa nej, Fredrik lyssnade.
Jag tycker att Fredrik har en enastående förmåga att få läsaren att få en bra bild av vad han menar, som den gången han hade fått gå åt sidan för att släppa sig, då skriver han så här: " jag tror mig på denna avskilda plats ha varit med om något som i befrielsekänsla säkert endast kan liknas med att föda fram ett barn efter timmar av förlossningsvärkar."
Här snackar vi om en viss form av genialitet! Jo, jag tycker det. Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, jag vill att Fredrik ska veta hur mycket jag uppskattar hans alster, och att jag vill han ska fortsätta med produktionen av humoristiska inlägg, för det är de jag njuter av mest...
Tack Joakim...
Jag är rörd till tårar!
Efter att ha läst delen om din barndom så kan jag förstå din avsky, men igår är inte idag. Jag är visserligen ganska ung, men jag har läst mina böcker så i det litterära är jag med. Rock, Metal och allt åt det hållet var inte då som det är nu, inte heller Synth. Idag är det ofta att man integrerat Synth med Metal även om båda stilarna finns fristående också. Jag kan säga att jag är lika mycket synthare som jag är rockare, för i grunden bryr jag mig inte vad jag är, jag bryr mig inte heller vad folk tycker att jag är. Jag kan hata ett metalband lika mycket som jag kan älska ett annat, samma sak inom synth eller vilken musikgenre som helst.. Det är inte genren som gör musiken, i viss mån inte heller artisten, det är örat som slutligen gör musiken, och på så sätt kan man inte säga något generellt om musiken.
Sen att man ska integrera musik med politik är i mina ögon patetiskt även om det är mycket vanligt. Jag är precis som i religionen fri från allt inom politiken, inget är bra och inget är dåligt.. Jag tycker bara att jag inte passar någonstans.
Som avslut kan jag säga att jag kommer njuta lika mycket av Metallica i globen som jag kommer njuta av Depeche Mode på Arvikafestivalen nästa sommar.. För mina öron är öppna för allt så länge jag anser att det är bra.
Det här var ju riktigt roligt! :) Desto roligare dessutom att en med signaturen Mattias har skrivit något som lika gärna kunde ha skrivits av mig, och jag heter också Mattias. Jag är också synthare i botten, men har under de tio senaste åren lärt mig att uppskatta hårdrock men kanske framför allt metal lika mycket. Man ska ju som bekant inte jämföra äpplen och päron, och som någon annan skrivit, synthen är inte vad synth var på 80-talet och det är knappast hårdrocken heller. Den som dissar hårdrocken borde lyssna på band som Porcupine Tree som varvar rock med metal och vackra melodier, eller Opeth som visar upp en skicklighet som få andra musiker kommer i närheten av (skivan Damnation är dessutom rakt igenom lugn så den kan man prova på om man inte gillar growl). Omvänt så borde de som dissat synthen till förmån för hårdrock lyssna på band som In Strict Confidence som låter allt annat än blipp-blopp.
Kul skrivet i alla fall, de som inte kan ta det med en nypa salt kanske tar sin "gruppindelning" på lite för stort allvar? :)
Skicka en kommentar