"SEXUELLT FRUSTRERAD FYRBARNSFAR, TILLIKA FRITIDSPOLITIKER...

...uppläxad av väktare.

Platsen var avdelningen för damunderkläder på Åhléns vid Fridhemsplan strax efter lunchtid i onsdags. Väktare från företaget G4 såg den adipöse, exalterade mannen vandra omkring bland stay-ups, trosor och sensuella Bh:s med ett patetiskt leende på läpparna. När den i Sundbyberg ökände fritidpolitikern sken upp som en sol inför ett par klarblå spetstrosor lyckades ett vittne dokumentera perversionerna med sin mobilkamera, och strax efter det att kortet togs så ingrep butikens väktare mot snuskhummern.

Under stort tumult avvisades mannen från underklädesavdelningen, och tog sin tillflykt till avdelningen för DVD-filmer. Då mannen inte kunde finna några erotiska filmer i sortimentet blev han upprörd, och leddes ut ur butiken av det vittne som tidigare fotograferat mannen bland trosor och stay-ups. Enligt förbipasserande på Drottningholmsvägen verkade den avvisade mannen väldigt förvirrad, ensam och sexuellt frustrerad. När han vandrade ner i tunnelbanan frågade han flera personer om vägen till Cabaret Royal. "

Så skulle det kunna ha stått i tidningen om någon påpasslig journalist hade kunnat se vad ofrivillig sexuell avhållsamhet kan leda till. Om man skall se något gott i att leva som 4-barnsfar, med oregelbundna arbetstider och minimalt med tid för partnern är det väl att man uppenbarligen lever längre om man struntar i den optimala njutningen. En tant i England har struntat i sex och samlevnad under sina 105 år, och tror att just avhållsamheten är orsaken. Jaha, så då har jag kanske 60 år kvar i livet då...?

Förvisso tror jag att mitt BMI runt 100 i kombination med en förkärlek för Junkfood och arvsanlag för hjärt- och kärlsjukdomar innebär att jag kommer trilla av pinn hyfsat tidigt trots mitt nuvarande liv. Men jag skulle hellre dö betydligt tidigare än min 105-årsdag, om jag bara fick leva livet när det är som bäst. Men skall jag klaga? Jag har ju 4 söner och har ju därmed bevisligen kommit till fyra gånger. Dessa fyra barn medför ju att det blir allt svårare att få kvalitetstid med partnern, och när man dessutom har släktingar som helst ser sönerna på kort men inte i verkligheten är det svårt att fly bort för att rå om varandra. Min jobbarkompis Jocke däremot, han har tur han, och fortsätter sitt underbara liv där allt är sockersött och vackert... Avundsjuk? Jag? Eller rent av äcklad över allt är så djävla perfekt? Nåväl, man skall väl glädjas åt att ens vänner har det bra...

Med min dåliga självkänsla så grubblar jag ofta på om jag själv kan vara orsaken till att jag känner mig på det sättet som jag nu gör. Vem som helst fattar ju att det inte kan vara så kul eller stimulerande att kopulera med en oformlig massa på närmare 1/10-dels ton, så varför gnäller jag? Men det måste väl trots allt finnas något i köttmassan som tilltalar partnern, jag har fått beröm för ögonen för 15 år sedan - men numera är det knäpptyst. Medveten om detta faktum är det väl bara att förändra livet. Så, jag skall försöka börja träna och äta sundare men risken finns att jag blir en introvert och tystlåten tråkmåns när burgare och godis uteblir.

Det är en svår balansgång mellan det gastronomiska och fysiska njutandet, men jag vet vad jag föredrar och det får bli livsmålet framöver. Om ett år skall jag iallafall kunna prestera en sockersöt blogg, om vackra ögon och bastubad, om hångel i biosalongen eller en mysig hemmakväll med bubbel och jordgubbar framför TV:n och en DVD-session med "Ordförande Persson"...