Stridsfordon 90, i rätt kulör men i Kalifornien...Stridsfordon 90 är ett fruktansvärt bra vapensystem, och en stor exportframgång för "vår" vapenindustri. Att vi inte redan har dessa fordon i Afghanistan är upprörande, och på gränsen till kriminellt.
När nu det svenska insatsförsvaret efter många om och men äntligen får arslet ur vagnen och ger våra soldater möjlighet att röra sig på den afghanska landsbygden med en hyfsat adekvat skyddsnivå så tar det 3-4 månader att flytta dessa fordon till förbandet, 3 till 4 månader!
Det handlar om 3 stridsfordon, inte 3 bataljoner som man kan tro när man ser tidsperspektivet, inte 3 kompanier eller ens 3 plutoner - det handlar om 3 stycken stridsfordon och 3-4 månader...
Först skall de 3 fordonen in på verkstad under minst 2 månader och sedan går det åt ytterligare minst 1 månad att transportera ner dessa till operationsområdet. Och jag som i min enfald trodde att vi hade betydligt fler än 3 stridsfordon 90, och att några av dessa borde vara nyservade på verkstad och bara skulle behöva en ny färgsättning för att sedan kunna vara till nytta i trakterna runt Mazar-i-Sharif. Att sedan chartra ett lämpligt transportplan för att kunna föra ner fordonen borde kunna gå att lösa hyfsat fort. Varför månader när veckor borde vara möjligt, eller är det den sanna bilden av ett insatsförsvar totalt oförmöget att göra sina insatser vi nu ser?
Jag blir mörkrädd, närmast skräckslagen och djupt oroad över att den myndighet som har ansvar för rikets säkerhet inte mäktar med mer än detta... Bot och bättring, räfst och rättarting är vad jag vill se nu. Ge Försvarsmakten tydliga uppgifter, tilldela medel så att uppgifterna kan uppnås och se nu för f-n till att vi återigen får ett försvar värt namnet för de skattepengar som medborgarna skjuter till. Ett försvar som kan skydda Sverige här och nu, direkt och uthålligt samt även bidra till stabilitet och fred i vår omvärld. Men, till syvende och sist - det är för det nationella försvaret vi har en försvarsmakt - Sverige först!
Inlägg
6 kommentarer:
Nej, gör inte det. Då blir det ju svårt för mig att motivera varför jag skriver inlägg om Mona...
Visst är märkligt att det kan ta så lång tid, värre är dock beslutet.
Det som efterfrågats hav visserligen varit tyngre fordon, men CV90 är inget bra alternativ. De tillfällen som attackerna har ägt rum vid har varit vid patrullering och på väg till/från möten. Vid inget av dessa tillfällen skulle det ha varit lyckligt att välja stridsfordon - dessa skulle heller inte även om de varit tillgängliga ha valts.
De erfarenheter som dragits från såväl Irak som Afghanistan visar på att relationen mellan oss och lokalbefolkningen samt förtroendet mellan oss är av största vikt. Detta kommer inte underlättas av CV90.
Den svenska militärteorins utveckling står dessvärre helt stilla. Kanske till del för att denna moderna teori talar om lätt infanteri och inte på något sätt vill ha med tunga fordon att göra och att dess slutsatser pekar åt annat håll än de vad den armétunga svenska försvarsledningen vill höra på.
Hur många patruller i bepansrade personbilar hade vi inte fått för samma peng som dessa CV90 kommer att kosta. Det är just dessa, de bepansrade personbilarna med elektroniska motmedel mot IED som finns hos nästan alla andra nationer i Afghanistan, på varje fordon, som efterfrågas. Vår närvaro kan endas utgöras av personer och vi behöver fler.
Den svenska debatten har fått färgas av lokal militärpolitik, försvarsindustrins intressen och en alldeles för bakåtsträvande armé-/pansartung insatsledning.
Visst är det märkligt att det kan ta så lång tid att få ner dessa fordon, men det kanske ger oss en chans att stoppa detta strategska beslut med fatala taktiska konsekvenser. Jag är inte emot den svenska insatsen i Aghanistan. Jag är för den och detär just därför jag vill att den inte går fel.
Min farhåga är att detta "ökade skydd" kommer kosta svenska soldaters liv. Hotbilden kommer helt klart öka, höjd av oss. Våra svenska fordon kommer ses som legitima mål och liknas vid de amerikanska och tyska,och tyskarna är inte populära i Mazar-e Sharif.
Dina åsikter BeNi, är värda att grubbla igenom. Själv vill jag ha stridsfordon 90 i Afghanistan för att DE KAN KOMMA ATT BEHÖVAS. Bränner det till ordentligt, så kan vi inte sitta med en på tok för låg skyddsnivå. Det syns ju redan med detta beslut tydligt hur snabbt vi i Sverige reagerar på utvecklingen...
BeNi: Min uppfattning är att Försvarsmakten i högsta grad tillämpar det du kallar modern teori med lätta förband. De Strf 90 som nu tillförs uppfattar jag som att de är avsedda som förstärkning vid situationer som så kräver. Som du mycket riktigt påpekar är de oanvändbara vid verksamheten såsom den där attentat och eldöverfall tidigare skett mot vår personal.
Jag är snarast bekymrad över att "modern teori" numera ses som den enda vägen och det är farligt eftersom den endast är applicerbar på en asymmetrisk fiende. Vår beredskap att hantera en symmetrisk, materielmässigt stark fiende har försämrats avsevärt.
Jag anser, liksom du, antar jag, att befälhavaren på plats ska avgöra vilken materiel som behövs och att han ska tilldelas den. Att behöva tjafsa om 20-25 milj i det här sammanhanget är skamligt (ingen kritik riktad mot dig, BeNi).
Jag kan också tillägga att jag inte gillar att det är media som styr vilken materiel som är rätt. Det påminner alldeles för mycket om mediadrevet mot JAS, som ju visat sig vara ett ypperligt materielsystem. Tyvärr är det ju idag så att det är media som avgör vem som vinner kriget också.
Visst kan det vara bra att ha CV90 om de skulle behövas. Därför finns det redan CV90 till svenskarnas förfogande bara ett par kilometer från Mazar-e Sharif. Det finns även både tyngre och lättare alternativ i regionens gemensamma Quick Reaction Force. Dessa har funnits i flera år utan att användas. Anledningarna till att de inte använts är många, bland annat att de stör och skapar konflikter snarare än att finnas i tid för det egna behovet.
Om det är så att vi skickar CV90 utomlands bara för att bevisa att de behövs har argumentationen gått baklänges.
Att media har ett stort inflytande på konflikters utgång är det ingen tvekan om. Det är därför änn viktigare att vi inte låter Aftonbladet fatta beslut på taktisk nivå.
Skicka en kommentar