PARTIET UTAN IDEOLOGISK RYGGRAD?

Utrotningshotad svensk stridsvagn...

Efter försvarfrågan, som hanterats på ett minst sagt vedervärdigt sätt av alliansregeringen, och försöket att anamma frågan om kvotering i föräldraförsäkringen så ställer jag mig frågan: Har inte vi moderater den ideologiska ryggraden kvar? Är målet att genom politisk exorcism driva ut kärnväljarna ur de Nya moderaterna?

Sedan den dagen jag blev blå i själen, trots mina föräldrars ihärdiga försök att få mig röd, så har jag inte funderat det minsta på att byta riktning. "Mitt" parti har stått upp för den enskilda människans rätt att själv utforma sitt liv, utan pekpinnar från politiker och byråkrater. Staten däremot skall se till att dessa enskilda människor kan leva sina liv i frihet, genom att med försvaret som garant för den yttre säkerheten och rättsväsendet med polisen i högsätet som väktare av den inre säkerheten. ÄN SÅ LÄNGE så sköter vi frågan om rättsväsendet, medan vi övergett försvaret av landet och är på väg att överge människans rätt att själv utforma sitt liv. Jag jar inte funderat det minsta på att byta riktning, men nu kommer osäkerheten krypande...

Jag förstår faktiskt inte det här med att försvarets förfall fortsätter med oförminskad styrka under alliansen. Visst stämmer det som Tolgfors säger om att vi får fler förband gripbara tidigare men det beror ju snarare på att det vi har i dag är så fruktansvärt eftersatt och helt inriktat på att verka utomlands. Att skydda Sverige finns inte på agendan, inte med de löjliga nivåer vi talar om nu... Och i regeringskretsarna är man mest nöjd med att ha sett till att man håller en budget om 38.9 miljarder kronor per år fram till 2014, oavsett vad som händer runtomkring oss. När inte ens dagens Ryssland fungerar som väckarklocka för Tolgfors, Borg och Reinfeldt - vad krävs då egentligen? Att Estlands ryssar i trakten av Narva tar till vapen mot "kapitalisterna" i Tallinn? Tveksamt om ens en konflikt i vår omedelbara närhet räcker, inte ens om det handlar om ett grannland som vi som snällt lovat försvara med vår icke-existerande försvarsmakt.

Det Tolgfors håller på med måste vara en avancerad form av självbedrägeri, cyniskt eller sjukligt - vem vet? Sten försöker lura landets befolkning att Sverige kan försvaras sådär lite hjälpligt och frågan är om han själv tror på sin argumentation. Uppenbarligen så lyckas han inte med sina föresatser eftersom det i undersökning efter undersökning framgår att det svenska folket vill ha ett starkare försvar, ett försvar som ger dom trygghet. Eftersom vindflöjelpolitiken i partiet just nu är tydlig så kan man ju önska att man finner rätt till slut och hittar "hem".

Hur Sverige beter sig bemöts med förvåning i hela vårt närområde. Mina estniska släktingar ställer sig frågan om naivitet är en del i kravspecifikationen för att få styra Sverige, finska officerare jag känner skrattar numera när den svenska försvarsmakten förs på tal. Det som finns är bra, men så är det ju i Luxemburgs armé om 800 man också - för övrigt den enda i västeuropa som kommer vara mindre i numerären än den svenska... Inte ens dessa "vibbar" känner Tolgfors av. Vem vill hjälpa ett land att försvara sig, när landet så fullkomligt skiter i att hålla sig med en förmåga själv? Där är Sverige idag, ett land som förbinder sig att försvara sina grannar, utan någon som helst täckning bakom orden och som vill ha hjälp i gengäld när det brinner till i den eviga fredens rike.

Citerar Tolgfors: "Finland har av tradition en lång gräns mot Ryssland, det finns i deras tankar och minne. Vi har gjort olika vägval där vi får ett tillgängligt och användbart försvar av högsta kvalitet". Vad menar Tolgfors med det? Att Finlands försvar är av låg kvalitet och otillgängligt? Finland har tre brigader som är på krigsfot snabbare än någon av de bataljoner vi skapar. Finland har bl a tre snabbinsatsbrigader med artilleriunderstöd, samma sorts stridsvagnar som Tolgfors vill skrota (världens bästa...) samt ett gediget luftvärn. Luftvärn är något vi i Sverige avvecklar just nu. Vid sidan av dessa tre brigader finns det ytterligare ett dussin brigader att mobilisera. Att Finland har tankar och minnen från hur Sovjetunionen/Ryssland fungerar är ett sundhetstecken - att Sverige återigen stoppar huvudet i sanden är ett tecken på bristande sjukdomsinsikt. Måhända hade det varit gottgörande för den svenska flatheten om antingen Stalin eller Hitler kastat sig över oss under det brinnande 40-talet, måhända hade bombade städer, krigsinvalider och faderslösa 40-talister fått politikerna att förstå att kriget är hemskt och att freden kostar.

Sverige är ju trots allt störst i Norden, ekonomiskt, befolkningsmässigt och ytmässigt. Snart har det största landet det minsta försvaret och den klenaste försvarsbudgeten per capita - rimmar det bra i Sten Tolgfors öron? Återigen snyltar Sverige på grannländernas ansträngningar att skydda sig, medan vi sitter och utarmar förmåga efter förmåga.

Tolgfors citat 2: "Vi har ett starkt ubåtsvapen som Finland inte har" - men det är ett minne från fornstora dagar. Idag har Sverige 5 u-båtar, varav en är i Stilla Havet och två saknar besättning. Kvar blir två u-båtar, starkt? Om det är vad Tolgfors tycker är starkt så förstår jag att han är närmast lyrisk över att Sverige framöver kommer försvaras av 8 bataljoner och ett halverat hemvärn...

Länkar: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6